Sven Hedins Centralasien

Vi flyger från Stockholm via Istanbul mot Kirgizistans huvudstad Bisjkek. Kirgizistan är geografiskt, naturmässigt och kulturellt en smältdegel av Mongoliet, Persien och Ryssland – med en egen nationell särprägel. Landet gränsar till Kina i öst, Tadzjikistan i söder, Uzbekistan i väst samt Kazakstan i norr.

Vid ankomst kör vi till vårt hotell i Bisjkek. Efter lite frukost och ett par timmars vila packar vi bagaget och kör österut till byn Cholpon-Ata som ligger vackert beläget vid Issyk Kuls norra strand. Vi börjar följa gränsfloden mellan Kazakstan och Kirgizistan och kör i det typiska stäpplandskap som utgör den sydligaste delen av den stora Kirgiziska stäppen i norr, och faktiskt är en del av Sidenvägen.

Första stopp gör vi vid Burana-minareten, där Sidenvägens Balasagun under 900-talet utgjorde en viktig huvudstad för Kara-Khanid-dynastin. Under vår vidare färd blir terrängen allt mer kuperad och vi tar oss längs ravinen Boömskoe Ushchelie tills vi når platån Issyk-Kul. Landskapet blir gradvis mer öppet och ut breder sig grässlätter med små landsbruk och den platta stäppen med boskap och fårhjordar.

Längs vägen står aprikosträd och mullbärsträd med sina skeva kronor. Här och var ligger små muslimska gravplatser och snart anas en turkos skärva i horisonten – den stora bergssjön Issyk-Kul som med ett djup på över 650 meter är världens näst största bergssjö. Sen eftermiddag ankommer vi till Cholpon-Ata och blir inkvarterade på ett bekvämt gästhus med en underbar utsikt över berg och aprikoslundar.

Vi fortsätter vår resa vidare österut och stannar till vid en av områdets varma källor. Det varma svavel- och mineralfyllda vattnet från jordens inre, som sägs ha läkande effekt, blir lett ner i små bassänger. Även om lufttemperaturen vid denna årstid inte direkt inbjuder till bad, lockar det 43 gradiga och kristallklara vattnet – så kom ihåg badkläder! Välmående efter badet fortsätter vi vidare till Przewalski-museet som visar många av de alster som den ryska upptäckaren Nikolai Mikhailovich Przewalski tog med sig från sina expeditioner i västra Kina. Efter museibesöket inkvarteras vi på vårt hotell i Karakol. 

Vi lämnar Karakol och besöker den lilla landsbyn Jeti Oghuz, mest känd för den lite märkliga ås av röda sandstensklippor som reser sig bakom samhället. En av formationerna är känd som Razbitoye Serdtse – på svenska ”brustet hjärta”. Vi besöker också ett berömt sanatorium, där självständighetsförklaringen mellan Ryssland och Kirgizistan blev underskriven 1991. Idag används sanatoriet framförallt för behandling av reumatiska sjukdomar.

Efter vårt besök kör vi längs Issyk-Kuls sydsida till den lilla byn Bokonbaevo, där vi inkvarteras i våra jurtor. Platsen är vackert belägen vid sjön i en gammal aprikoslund, och trots att jurtorna är nybyggda är de gjorde enligt traditionell nomadstil. Det är ganska spartanskt, men soluppvärmda duschar och uppvärmda jurtor gör trots allt vår vistelse mer komfortabel.

Efter frukost tar vi en närmare titt på Bokonbaevo. Byns hus är en verkstad där lokala kvinnor tovar ull på traditionellt kirgisiskt vis. Vi får möjligheten att följa processen från ull till filt, t ex. Shyrdakmattor, och platsen ger en bra inblick i hantverket som är skyddat som UNESCO världsarv. Vill man, finns det även en möjlighet att köpa en färdiggjord produkt. Efter vårt besök kör vi vidare till Naryn och när vi ankommer efter vår färd på ca fem timmar äter vi en god middag på hotellet, byns gästhus, och förbereder oss på nästa morgons avresa till gränsen mellan Kirgizistan och Kina.  

Efter en tidig frukost tar vi oss nu mot den kinesiska gränsen. Under tidig förmiddag når vi gränsen, genomför en lite besvärlig passage genom alla gräns- och tullformaliteter, och möter upp vår kinesiska buss innan vi tar oss mot vårt slutmål Kashgar. Den nyligen restaurerade vägen är behaglig att färdas på vilket gör färden (180 km) ner mot Kashgar mer bekväm.  Kashgar (Kashi) är en viktig oas-stad och mötesplats för handelskaravener från världens alla hörn. Staden ligger högt (1289 meter över havet) och förses av vatten från Kashgarfloden. Staden blev ett kinesiskt protektorat under 000-talet f.Kr. och blev kallat för Shule under Han- och Tang-dynastierna. Vi tar med oss matsäck till lunch och äter middag vid ankomst till Kashgar.

Vi gör en dagsutflykt till den kinesiska delen av Pamir-bergskedjan och vi kör ca 4 timmar på den berömda och högst belägna asfalterade internationella vägen i världen. Den förbinder Kina med Pakistan genom Karakoram-bergskedjan och genom Khunjerabpasset där den når 4693 m öh. Vilket gör den till den högst belägna asfalterade väg som korsar en gräns.

Motorvägen, som förbinder Nordpakistan med den gamla Sidenvägen, är omkring 1200 km lång och går från Kashgar i den kinesiska Xinjiang-regionen till Havelian i Abbottabad-distriktet i Pakistan. Vid Karakulsjön (3500 m öh.) ges en spektakulär utsikt mot berömda berg som Muztagh Ata (7546 m öh) och Kongur (7719 m öh.), de högsta topparna på den kinesiska sidan, i den västliga delen av Kunlun-bergskedjan. Berget Muztagh Ata försökte Sven Hedin flertalet gånger bestiga på yak-oxe, dessvärre förgäves. Det blev faktiskt först bestiget så sent som 1958. Vi övernattar i Kashgar på samma hotell som föregående natt.

Kashgar ligger ca 3700 km från Changan (Xi’an), vilket tillbaka i tiden motsvarade ett års resa. I Kashgar möttes den sydliga Sidenvägen (med oas-städerna Yarkand och Khotan) runt Taklamakan-öken med den nordliga grenen (med Kuqa och Turpan). Härifrån utgick också en tredje Sidenväg, som via Tashkurgan och Khunjerabpasset sträckte sig in i Indien och Pakistan. En fjärde rutt gick över Tien-Shans Terek och Torugartpasset upp till Fergana och vidare genom Tasjkent och Samarkand över Oxusfloden till Merv (Mary). Här var den sammankopplad med den sydligare rutten från Balkh.

Kashgar var således en viktig handelsknutpunkt på Sidenvägen. Staden är berömd för sina marknader, där söndagsmarknaden är mest känd, men flertalet andra marknader imponerar med sina färgrika bodar och massor av varor. Kashgar har också en ytterst livligt boskapsmarknad, där det kryllar av får, boskap, hästar och kameler. Djuren är till salu för högsta pris så det förhandlas över högt och lågt medan djuren får sig en grundlig undersökning. Kashgars andra sevärdheter innefattar Kinas största moské, Id Kah Moskén (Aidiga Qingshen Si), och Yusuf Hashs mausoleum. Vi tar en promenad genom Kashgars handelsgator och det finns gott om möjligheter för inköp på egen hand. Vi övernattar på hotell i Kashgar.

Idag väntar en spännande dagstur (520 km) genom öknen. Vi kör mot den sydliga grenen av Sidenvägen och följer faktiskt den samma rutten som Marco Polo gjorde. Vi stannar i Yarkand och upplever den gamla stadsdelen med sina vackra hus, som tyvärr är hotade av rivning och en allt för våldsam sanering. Yarkand var ursprungligen större än Kashgar, till följd av sin geografiska belägenhet och handelsvägen till Indien via Leh i Ladakh, ett viktigt handelscenter. Sidenvägskaravaner förde med sig siden, te, guld, ädelstenar, päls mm. Och ull från Yarkand ansågs ha en ypperlig kvalitet. Staden Khotan ligger på en öst till västgående bergssluttning, som mot söder sluttar upp mot det höga Kunlunberget och mot nord mot Taklimakan-öknen, den näst största öknen i världen. Vi övernattar på hotell.

Staden Khotan är känd för sina mattor, siden och vit jade. Den vita jaden finns i floden Yulongkax där den hämtas och då tillgången inte är stor är priset högt. Den är genomskinlig och ser blöt ut, men när man rör vid den känns den hård och kall. Khotan är också berömt för sin Aidilis-siden som är mjuk och lätt och därmed lämplig åt sommarkläder. Under dagen avlägger vi besök hos de små verksamheter och fabriker som framställer papper, mattor, väver silke och arbetar med jade. Som avrundning på dagen besöker vi Malikawat-ruinerna från Han-dynastin. Ruinerna ligger i ett fascinerande ökenlandskap med praktfull utsikt mot de fjärran Kunlunbergen som utgör gränsen mot Tibet, och på vägen åker förbi små landsbyar och ostliknande landskap där håligheter i marken grävts i jakten på jade. Under äter vi lunch hos en lokal familj.

Efter frukost besöker vi Khotans historiska museum, som rymmer några av de berömda och unika samt välbevarade mumier som funnits i öknen, och under eftermiddagen flyger vid till Västkinas provinshuvudstad Ürümqi. När vi lämnar flygplatsen upplever vi folktätheten i världens folkrikaste land. Det är ett myller av motorcyklister, personbilar, bussar och lastbilar, och man kan ana de många folkslagen bland arkitektur, på torg, gator och färgrika basarer.

Ürümqi är en modern stad i rasande utveckling, och är nästan överväldigande och oöverskådlig. I Ürümqi besöker vi det berömda Museum of Xinjiang Uigur Autonomous Region, ett otroligt intressant museum med en fin utställning som visar nationaldräkter och levnadsvanor hos befolkningen i området i och omkring den nordvästra delen av Kina, samt sex av de berömda mumier som regionen är känd för. Det extremt torra klimatet i Taklimakanöken har i mer än 1500 år bevarat kropparna i ett otroligt bra skick. Avslutningsvis tar vi i oss upp till Hong Shan – det röda berget (en sandstenshöjd), som idag är omgivet av bebyggelse men som än idag är ett bra sätt att få en överblick över staden och är en liten oas i storstaden där livet har sin stilla gång.

Vi kör direkt på morgonen till oas-staden Turpan som ligger under havsnivå (ca 155 m) och är en av världens lägst belägna städer, vilket också gör staden till den varmaste i Kina. På sommaren når temperaturen upp mot 45-50 °C, men vi besöker området under den mest behagliga årstiden när staden är lugnare och färre turistgrupper är här. Vi tar oss bl.a. till ruinerna av Gaochang, staden som fram till ödeläggelsen under 1300-talet var en viktig stad längs med Sidenvägen. Ruinerna sträcker sig över ett område på 2 km² och staden var uppdelad i tre stadsdelar. Den yttre, den inre samt slottsstaden – vilket liknar strukturen av Zi’an under Tang-dynastin. Under deras storhetstid hade staden omkring 30 000 invånare och 3000 munkar. Ruinerna av ett stort tempel i stadens sydliga hörn täcker ett område av 10 000 m² och resterna av porten, innergården, det stora altaret, nischer samt torn är intakta. Det sägs att templet var den plats där munken Xuan Zang predikade i en månad efter inbjudan av kund Qu Wentai. Platsen med namnet ”Kehanbao” menar man var Qu Wentais palats. Ruinerna av Gaochang blev 1961 betecknade som ett kulturellt minnesmärke under statens beskydd. Naturligtvis besöker vi också Bezeklikgrottorna (Buddha Caves), där Sven Hedin skar ut figurer ur klipporna – dåtiden förhållande till minnesmärken var sannerligen annorlunda då mot nu! På vägen passerar vi de nakna röda sandstensbergen som vid solnedgång lyser i intensivt rött. Grottorna, från ca 400-1100-talet, är huggna i den lodrätta sandstensklippan, och namnen Bezklik betyder i Uygur ”vackert dekorerade hus”. Många av grottorna har blivit återuppbyggda eller restaurerade. Idag är 77 av grottorna tillgängliga, i alla olika storlekar. På väggarna och i taken kan man se intressanta målningar och skrifter, många är dessvärre defekta. Väggmålningarna avspeglar livet och kulturen för det lokala folk som levde i Huihe Gaochang-perioden. Inskriptionerna på bilderna är på kinesiska, huihe och persiska – och har ett stort historiskt värde. Grottorna ligger även i ett fantastisk vacker och spännande landskap.

Vid lunchtid fortsätter vi till vindruvsdalen som är en grön oas vid foten av de röda sandstensbergen. Här odlas stora mängder av söta vindruvor och meloner. Turpan-vindruvorna kan spåras 2000 år tillbaka i tiden och med åren blivit den största vinodlingen i Kina. Vi fortsätter till Imi Tower Mosque och Turpans historiska museum är vår näst sista punkt denna dag. Vi återvänder till staden sent på eftermiddagen och efter middagen finns det möjlighet att uppleva stämningen när de lokala kineserna dansar traditionell dans på stadens torg. Man kan även kika förbi stadens nattmarknad och testa någon delikatess på ett av de otaliga gatustånden. Vi övernattar på hotell.

Idag har vi dagen till att utforska detta spännande område – vi besöker bl.a. ett underjordiskt kanalsystem, som transporterar vatten från avlägsna brunnar (så kallade karezer) för odling av låglandets torra och karga landskap. Kanalsystemet är över 1500 år gammalt! Härefter besöker vi Jiaohe, en ruinstad från Tang-dynastin. Middagen intas vid en festlig bankett ackompanjerat av en härlig show med duktiga dansare och sångare. Har vi krafter över gör vi sedan ett litet besök på nattbasaren. Vi övernattar på hotell.

Under förmiddagen återvänder vi till Bisjkek, den bästa och enklaste utgångspunkten för vår hemresa. Vid ankomst till Bisjkek tar vi oss till vårt gästhus och resten av eftermiddagen gör vi en kort stadsrundtur.

Dagen idag kan du gestalta precis som du vill ha den: Basarbesök, eller kanske ännu bättre – en lättare vandringstur i nationalparken Ala Archa? Reseledaren kommer gärna med förslag till aktiviteter.

På kvällen äter vi avskedsmiddag tillsammans och låter resans alla intryck sjunka in.