Vårkänslor i Albanien

Vi sätter kurs mot Tirana.  När vi har hämtat ut vårt bagage körs vi direkt på en rundtur i den albanska huvudstaden.

Vi kör längs ett av stadens huvudstråk, boulevarden Deshmoret e Kombit ”De nationella martyrernas boulevard” som tidigare hette Mussolini Boulevard. Här ligger flera universitet, administrativa byggnader och banker. Härifrån fortsätter vi till Skanderbegplatsen som är uppkallad efter Albaniens största nationalhjälte, som idag tronar över torget som ryttarstaty. Gjergj Kastrioti (1405-1468) var i osmansk tjänst då han fick tilltalsnamnet Skanderberg, som är en sammanslagning av namnet Iskander och den turkiska titeln bey.

Under vår sightseeing passerar vi Moder Teresa-torget som är uppkallat efter den berömda nunnan av albanskt ursprung, som vigde sitt liv åt att hjälpa Indiens fattiga. Vi fortsätter förbi Albaniens nationalmuseum och Pyramiden, som ursprungligen uppfördes som museum för diktatorn Enver Hoxha. Idag är det omvandlat till konferenscenter och sällskapslokaler men står under rivningshot på grund av byggplaner på en ny albansk parlamentsbyggnad. 

Tidigt på kvällen inkvarteras vi på vårt hotell där vi äter en välförtjänt middag.

Efter frukost ska vi se mer av den albanska huvudstadens många sevärdheter. Vi börjar med att besöka House of Leaves, museet för den hemliga polisen i Albanien. Härifrån fortsätter vi in i de centrala delarna av staden, där många av de utländska ambassaderna håller till. Tiranas stadskärna präglas av olika arkitektoniska stilar som knyter an till olika perioder i landets historia: Här finns pampiga byggnader från 1939-44 när landet var under italiensk belägring och från efterkrigstidens kommunistperiod som dominerades av den sovjetiska monumentalarkitekturen.

Vi äter lunch i centrum och resten av eftermiddagen är öronmärkt till upplevelser på egen hand.  
 

Efter en god natts sömn är det dags för oss att bege oss till Saranda. Längs vägen stannar vi i staden Berat som ligger mitt i landet. Den gamla stadsdelen finns med på UNESCO:s världsarvslista och de historiska husen med de många fönstren, byggda på terrasser längs klippsidan, illustrerar på bästa sätt tilltalsnamnet ”Staden med de tusen fönstren”. 

Berat har en vacker borg uppe på en kulle och på medeltiden bodde de flesta av stadens invånare innanför borgmurarna. Invånarna var mestadels kristna och på borgområdet låg det cirka 20 kyrkor varav de flesta uppfördes på 1300-talet. Några av dem innehåller verk av Albaniens mest berömda ikonkonstnär Onufri som har fått sitt eget museum i Mariakyrkan. Staden rymmer även vackra moskéer, bland annat Kungamoskén som byggdes i slutet av 1400-talet. 

Osum-floden ringlar genom Berat och vi ska naturligtvis titta på den vackra Gorica-bron som förbinder stadens två gamla stadsdelar, Mangalem och Gorica. Den ursprungliga träbron uppfördes under Ahmet Kurt Pasha och den nuvarande konstruktionen är av ett senare datum.  Ahmet Kurt Pasha var regent i Berat i slutet av 1700-talet under den kortvariga Pashalik-regimen i Berat, en av grundstenarna till det albanska statsbildandet år 1912.

Vi anländer till Saranda sent på eftermiddagen, och när vi har checkat in på vårt trevliga och centralt belägna hotell äter vi en god middag på en restaurang i stadskärnan.

Stadens nuvarande namn betyder De 40 helgonen, och refererar till legenden om de 40 kristna legionärerna som avrättades på grund av sin tro. Sarandas historia sträcker sig hela vägen tillbaka till 300-talet f.Kr. då staden ingick i kungadömet Epirus, som under mytomspunna Pyrrhus kontrollerade stora delar av dagens Albanien och Greklands norra del. 

Staden blev senare en viktig hamn i det romerska imperiet, och drog till sig många olika befolkningsgrupper, bland annat ett större judiskt samfund som fick stadens handelsliv att blomstra ytterligare. En försvarsmur anlades och Sarandaklostret, som senare skulle ge sitt namn åt staden, uppfördes under den här perioden. Idag finns det inte mycket kvar at klostret som tyskarna använde som bas under andra världskriget, och som bombades av engelsmännen i slutskedet av kriget. Idag utgörs stadens landmärke av den något nyare borgen Lekuresi, som uppfördes av den lokala albanska fursten Ali Pasha Tepelana (1740-1822).
 
Saranda är vackert belägen med utsikt över de närbelägna grekiska öarna, och har upp till 300 solskensdagar per år, och under högsäsong drar staden till sig tusentals turister från Korfu. Det grekiska inflytandet går inte att ta miste på, och vid stadens trevliga hamnplats lunkar livet på i gemytlig takt när turisthorderna har lämnat staden i början av oktober. 

Vi inleder dagen med en promenad i den trevliga staden. Vi tittar närmare på utgrävningarna av stadens gamla synagoga, den trevliga hamnen och de många smågatorna som leder ner till stadens huvudtorg. Vi äter lunch innan vi på eftermiddagen ska få höra mer om Albaniens historia, dess befolkning och språk. Reseledaren ger en kort introduktion till Albaniens spännande och omtumlande historia, men kan även halka in på mer jordnära ämnen så som språk, skolgång, traditioner, religion och förhållandet till omvärlden. 

Återstoden av dagen är avsatt åt upplevelser på egen hand.

Idag ger vi oss ut på utflykt till den lilla halvön som ligger 25 kilometer söder om Saranda, där vi hittar den uråldriga staden Butrint. Butrint var omgiven av vatten och därför lätt att försvara, och trots att staden beboddes långt före grekernas tid, var det grekerna som byggde upp staden och försvarsmuren runt den. Efter grekerna kom först romarna och sedan bysantinerna, och därefter förföll den och övergavs. På 1920-talet började italienska arkeologer gräva ut staden, som idag är ett UNESCO-bevarat område. 

Butrint har haft allt från en grekisk teater till ett akropolis med grekiska och romerska bad. Här finns även tempel som gjorts om till basilikor eftersom kristendomen inte accepterade de gamla gudarna. Akropolis låg på en kulle och har senare byggts om till fästning. Härifrån möts vi av en strålande utsikt över Vivarikanalen och Korfusundet mot Korfu, varifrån grekerna förmodligen kom. Området är stort och vi ska lägga lite tid på att gå runt och känna historiens vingslag.

Efter en resa tillbaka i tiden fortsätter vi till några av Albaniens bästa badstränder vid Ksamil, som tidigare var en tyst och lugn fiskeort. Idag är området något skamfilat efter alla hotell som vuxit upp under de senaste 10 till 20 åren. Stränderna fattas inte något och inte heller de många bra fiskrestaurangerna där vi besöker en av de bästa för att inta dagens välförtjänta lunch. 

Vi återvänder till Saranda på eftermiddagen och tillbringar sedan resten av dagen på egen hand.

Det odlas en uppsjö av olika och främmande grönsaker och frukter i området runt Saranda. Jorden har odlats under flera tusen år och varje säsong har sina egna färska varor att bjuda på.

Vi inleder dagen med att få reda på mer om den albanska mattraditionen, som är en härlig blandning av influenser från det italienska, grekiska och slaviska köket. Vi ska bland annat få veta mer om klassiska råvaror, kryddor och andra ingredienser, så att vi är rustade inför vår utflykt till den lokala matmarknaden. Vi ska nämligen själva stå för dagens lunch och delas in i små grupper, var och en med sin egen uppgift.

Efter besöket på den lokala marknaden, där man förhoppningsvis kan pruta på priset, hjälper hotellpersonalen os sat förbereda och tillaga dagens lunch.

Återstoden av dagen är avsatt åt upplevelser på egen hand, och vad kan då kännas naturligare än att avnjuta sin egen hemlagade lunch än på samma sätt som lokalinvånarna? Strosa längs hamnpromenaden, hälsa på grannarna och avrunda dagen med en god kopp kaffe, kaka eller glass på stadens mest populära café, Limani.

Idag ska vi ge oss ut på utflykt upp i bergen. Kustlinjen vid Saranda kännetecknas av de massiva bergsformationerna som tornar upp sig inåt den centrala delen av landet. En buss tar oss till den lilla bergsorten Devlina, som under det osmanska styret hade en framträdande roll i området. Byn låg strategiskt placerad och turkarna uppförde på 1600-talet ett litet fort och några moskéer i området, varav några fortfarande finns kvar idag. 

Vi ger oss ut på upptäcktsfärd i den lilla trevliga orten och tittar bland annat närmare på de gamla turkiska baden (hammam) samt besöker en lokal konstnär som ger oss en rundvisning i sin ateljé och berättar om livet i bergen. Den äventyrslystne kan klättra upp till stadens gamla borg, men det går även att göra mindre strapatsrika utflykter i området. Vi tar med oss lunch och om vädret tillåter äter vi utomhus och njuter av den storslagna naturen. 

Vi återvänder till Saranda på seneftermiddagen, och resten av dagen tillbringas på egen hand.

Efter en avkopplande dag är det dags för nya upplevelser. Vi låter en buss ta oss till en av Albaniens vackraste städer, Gjirokastra. Staden, som är över 2 500 år gammal, är väldigt pittoresk med små kullerstensgator och många små hus med skifferstenstak. Staden, som är väldigt poetiskt beskriven i den albanske författaren Ismail Kadares bok ”Chronicles of Stone”, var även där Albaniens diktator Enver Hoxhas hemort. Hans förhållande till staden gjorde att den höll sig i någorlunda skick under diktaturen, och när denna föll förföll husen. 

Fästningen och staden är UNESCO-bevarade och idag är det UNESCO som betalar de 20 000 amerikanska dollar som det kostar att underhålla varje tak. Ett belopp som en vanlig albansk medborgare inte har någon som helst möjlighet att betala själv. Staden har en hel del traditionella hantverksbutiker, en gammal trevlig stadsdel och en spännande basar.  

Vi har avsatt hela dagen åt att uppleva denna vackra stad, och vi inleder med att promenera upp till fästningen varifrån vi har en fantastisk utsikt över staden. Idag har fästningen förlorat sin strategiska betydelse, men fram till 1970-talet användes platsen som fängelse för politiska fångar. Vi fortsätter längs de små ringlande gatorna i den gamla stadsdelen, och passerar resterna av det imponerande tunnelsystemet som byggdes ut under kommunistregimen. Vid ett eventuellt krig skulle tunnelsystemen inte bara vara en säker tillflyktsplats för lokalbefolkningen, utan även vara vägen ut för trupperna utan fiendens vetskap.

Efter lunch tillbringas resten av dagen på egen hand i staden. Staden är bland annat känd för sitt speciella kaffe där bönorna mals i stora stenkrukor, och det finns alla möjligheter att testa denna specialitet på både caféer och i butiker. För den litteraturintresserade bjuder staden dessutom på ett litet museum över Albaniens största nu levande författare, Ismail Kadare. Museet är inrett i hans eget barndomshem och ger en spännande inblick i hans liv och leverne.

Vi återvänder till Saranda sent på eftermiddagen, och resten av dagen är avsatt åt upplevelser på egen hand.

Dagen är avsatt åt upplevelser på egen hand. Idag bjuder Saranda på en uppsjö av möjligheter. Besök gärna det lokala stadsmuseet som med hjälp av gamla fotografier berättar om Sarandas historia de senaste 150 åren. Stadens många caféer lockar med gott kaffe och läckra glassdesserter och kakor för nästan inga pengar alls. Den som föredrar att vistas utomhus kan bland annat hyra en båt i den gamla hamnen och ge sig ut på en fisketur.

För den intresserade anordnas en vandring i området runt Saranda. Här finns enorma olivlundar, som i ett stort antal planterades vid de årliga sommarlägren som den kommunistiska regimen anordnade på 1970- och 80-talen. I området stöter vi även på några av de över 170 000 betongbunkrar som ligger uppradade hela vägen längs den albanska kuststräckan. Återigen en kvarleva från kommunisttiden, då rädslan för en möjlig invasion fick kommunistledarna att förverkliga detta resurskrävande projekt.

(Genomförande och pris för vandring beror på antalet deltagare. Anmälan och betalning görs till reseledaren på destinationen)

Förutom olivlundar är södra Albanien även känt för sina stora citrusplantager, och idag ska vi besöka en sådan när vi med buss kör cirka 25 kilometer söder om Saranda. Strax utanför den lilla landsorten Xata hittar vi områdets största kooperativ, som har specialiserat sig på produktion av mandariner. De över 450 arbetarna på farmen, där vi får höra mer om platsens historia och utveckling precis som att vi får möjlighet att prata med de anställda och få en inblick i livet på landet.

Vi visas runt på farmen och får höra mer om platsens historia och utveckling, precis som att vi får möjlighet att prata med de anställda och få en inblick i livet på landet. Om det är säsong för det finns det möjlighet att delta i själva skördandet och under alla omständigheter äter vi lunch på plats innan vi återvänder till Saranda. (Lunchen intas under bar himmel, och vid dåligt väder intas den i Saranda)

På seneftermiddagen träffas vi igen eftersom vi ska ge oss ut på ett speciellt restaureringsbesök. Dold från vägen, precis vid infarten till Sarandas nya fiskehamn, ligger stadens bästa fiskrestaurang. Här erbjuds dagens fångst i läckra anrättningar och stora portioner. Hit kommer huvudsakligen lokalinvånarna för att äta, och på kvällen är det inte helt ovanligt att få se hur fiskemännen firar dagens fångs med en varm och näringsrik måltid. Vi går de cirka 1,5 kilometrarna för att bygga upp hungern lite.

I dag har du chansen att följa med på en utflykt till Grekland. Du kan läsa mer om utflykten under ”Extrautflykter” (utflykten ingår inte i resans pris och ska bokas separat). 

Vår sista dag i Saranda är avsatt åt upplevelser på egen hand. Kanske finns det någon som vill göra några sista inköp, ta ett sista farväl av personalen på tavernorna eller kanske bara koppla av under de sista timmarna i denna lilla sydalbanska stadspärla.

På seneftermiddagen samlas vi till kvällens avskedsmiddag, som går av stapeln i stadens högt belägna borg, Lekursi. Med en vacker utsikt över Saranda och de omkringliggande öarna äter vi en utsökt middag i den historiska miljön innan vi njuter av den vackra solnedgången, ackompanjerade av en lokal musikensemble

Det är dags att ta farväl av vårt trevliga hotell i Saranda och bege oss norrut. Körturen till Vlora är väldigt vacker och vi passerar genom några av de mest spektakulära bergspassen samtidigt som vi kan följa kustlinjen som slingrar sig fram flera hundra meter ner. Längs vägen stannar vi i Llogara nationalpark, där vi även intar vår lunch. 

Vi kommer fram till Vlora på seneftermiddagen och gör en kort stadsvandring som bland annat inkluderar stadens centrala torg där den albanska flaggan alltid vajar till minne av den albanska självständighetsförklaringen, som proklamerades här i staden den 28 november 1912.

På kvällen äter vi vår sista middag tillsammans på vårt lilla hotell, som ligger i utkanten av Vlora.

Efter frukost beger vi oss till flygplatsen i Tirana där vårt flyg hem väntar.
.