Reseblogg från Malta
Vår reseledare Niels Lauridsen bloggar just nu från den lilla ö-staten i Medelhavet och berättar varför Malta, men endast tre små bebodda öar, har något för alla sinnen.
Följ med i bloggen här under, eller hitta din nästa resa till Malta här.
Ut på landet
6 december 2016
Efter några dagar med utflykter till fantastiska byar och historiska platser i det lilla ö-riket har vi idag möjlighet att följa med ut på landet och uppleva det enkla livet. Vi får en introduktion till hur man tar hand om djur, odlar frukt och grönsaker, framställer ost, producerar honung, gör vin och pressar olivolja. Vi går sedan runt på gården och får möjlighet att smaka på några av delikatesserna. En av de mer speciella upplevelserna är just provsmakningen av olivolja. Vi blir tilldelade ett litet glas med olja, värmer det med händerna för att frigöra dofterna och tar långsamt en sipp och förundras över de många smaker en god olivolja faktiskt har.
Lunchen avnjuter vi på gårdens terrass med utsikt över fälten och med Gozo i bakgrunden. Solen skiner, det är 17 grader och till maten serveras ett gott lokalt vin.
Nu när hemresan närmar sig ser jag till att besöka några av de platser vi inte hunnit med de andra dagarna. Den här gången blir det en båttur från Sliema och en stilla promenad längs vattnet samt en god lunch i St. Paul’s Bay, innan det är dags att göra sig klar för hemresan.
Det har varit en fantastisk vecka fylld med upplevelser och gott om tid till att ta på egna små utflykter eller bara njuta i det behagliga klimatet. Jag hoppas att ni har blivit inspirerade och får lust att komma ned och besöka mig eller en av mina härliga kollegor här på Malta.
Av Niels Lauridsen, reseledare
Utflykt till Gozo
3 december 2016
Efter en kort båttur från huvudön kommer vi till Maltas grannö Gozo. Det är en fantastisk ö där tempot är lite lägre, markerna lite större, och historien precis lika fantastisk som på huvudön Malta. Bara att köra runt på Gozo är en upplevelse i sig! Vårt första stopp är det blå fönstret – en klippformation i havet som med sin kvadratiska form liknar ett fönster ut mot havet. Dwejra Heritage Park som klippformationen tillhör har också två inlandssjöar. De två nästan cirkelrunda sjöarna är skapade av underjordiska grottor som har störtat ihop.
Nästa stopp är huvudbyn Victoria, en labyrint av små smala gränder. Gränderna blev, precis som i Mdina, anlagda för att vara så förvirrande som möjligt för eventuella fiender så man får ha tungan rätt i mun och en karta till hand när man navigerar sig fram. Gatorna är fulla av små butiker, som nästan bara är små hål i väggen. Vi besöker även citadellet som ligger ovanpå den kyrka som förstördes under en jordbävning.
Under vår vidare färd gör vi ett kort stopp vid en liten plats som heter Fontana. Platsen är en av få på Malta som faktiskt har en egen liten källa, som under medeltiden kallades för Knight's Wash House. Här hämtade de lokala sitt dricksvatten och tvättade sina kläder. Inte långt ifrån hittar vi ett litet shoppingområde där det säls att från lokalt producerade ulltröjor och broderier till likör, vin, honung och ost.
Ett av våra sista stopp blir Xlendi-bukten, som snarare är en minifjord fylld av färgrika luzzuer (lokala fiskebåtar) och restauranger, som bjuder på en fantastisk stämning och utsikt. När man ser ut över bukten får man ögonen på en trappa uppe på klippan. Trappan för en upp till en låst dörr som endast nunnorna från det lokala klostret har nyckeln till.
På väg tillbaka till Malta passerar vi den lilla ön Comino som ursprungligen var bebodd av två släkter. Idag är det bara fyra personer kvar; två bröder från den ena släkten samt en änka och en dotter från den andra.
Av Niels Lauridsen, reseledare
Mdina – den stilla staden
1 december 2016
Dagens utflykt går till Mdina, som ligger mitt på ön Malta. Utflykten är en fantastisk möjlighet att njuta av landskapet och få en inblick i vardagen på den vackra ön. Även de minsta jordlotterna är fulla av grönsaker eller fruktträd. Vi ser dröser av agave, och riktigt många av dem blomstrar – något de endast gör var 8-16 år! Längs med stengärdena som avgränsar markerna står fikonkaktus. Frukten används bland annat till framställning av marmelad och likör, men odlas även för att den lockar till sig koschenillsköldlusen – lusen som ger en kraftigt mörkröd röd och än idag utnyttjas som färgmedel ibland annat läppstift och Campari.
På vägen mot Mdina besöker vi San Anton Gardens, en vacker maltesisk trädgård som omsluter palatset där Maltas president bor, samt konstnärsbyn Ta’ Qali Crafts Village. Här får vi se när glas och silversmycken framställs i de små mysiga verkstäderna.
Staden Mdina ligger strategiskt placerad på en 213 meter hög platå, och härifrån kan vi se ut över nästan hela ön. Mdina var Maltas huvudstad fram till korsriddarna flyttade den till Valletta år 1568. St. Pauls katedral är därför Maltas ”riktiga” katedral men då Johanniterriddarna byggde kyrkan Johanneskyrkan i Valletta önskade de att den skulle få status som en katedral. Då ett biskopsdöme endast kan ha en katedral fick de inte lov att kalla St. John för katedral, men ett senare beslut gav dem tillåtelse att likställa kyrkan med katedralen i Mdina. Idag delar de båda på titeln och St. John går därför under namnet St. Johns Co-Cathedral. Mån tro om den nya titeln hade något att göra med att två av riddarordens stormästare hade varit påvar under tiden däremellan?
Mdina kallas också för den stilla staden, dels för att staden har så få invånare – omkring 300 fastboende, men även för att gaterna är så smala att staden har väldigt lite trafik utöver hästekipage. Från stadsmuren som omsluter Mdina har vi en fantastisk utsikt och på en klar dag kan man se hela vägen till vulkanen Etna på Sicilien – eller åtminstone rökpelaren från vulkanen.
Niels Lauridsen, reseledare
Utflykt till en av Europas minsta huvudstäder
30 november 2016
Malta är ett av Europas tätast befolkade land och dess huvudstad Valletta sjuder av historia, särskilt från tiden då Malta tillhörde Johanniterorden. Efter några timmars utforskning av huvudstaden, som på mitten av 1500-talet grundades av just Johanniterorden, seglar vi i slutet av dagen den korta vägen över sundet mot Vittoriosa – platsen där riddarna först slog sig ner när de ankom till Malta. Den lilla ö-statens historia är verkligen rik och vi får se tempel som är äldre än både Stonehenge och pyramiderna i Egypten.
Fenicierna bodde här 800 f.Kr, naturligtvis var romarna här och inte heller Napoleon kunde hålla fingrarna från ön. Innan Malta blev självständigt 1974 hade landet dessutom varit en brittisk koloni i många år, något som satt sin prägel på både kultur och språk.
Malteserna är stolta över sin spännande historia, och det är underbart att uppleva den vänlighet som vi möts av. De verkar uppriktigt glada och hjälpsamma när man samtalar med dem, eller helt enkelt har behov av lite hjälp. Det maltesiska språket är en blandning av arabiska, italienska och en del lokala ord – men alla pratar engelska, så några språkbarriärer upplever vi inte.
Något annat som är spännande är det maltesiska köket. Idag valde jag att äta en av öns specialiteter; kaninstek med lokala grönsaker. Det smakade fantastiskt! Inte blev det sämre av ett glas lokalt vin till. Det finns många intressanta, lokala rätter och vin på menyerna så det är bara att ta steget och våga testa. Vill man, finns det även gott om desserter och gott kaffe, som gärna förskönas med en lokal likör eller grappa.
Vädret är nästan lika bra som maten, och särskilt sent på hösten är det fantastiskt att få komma ner till ett klimat där temperaturen ligger ett bra steg högre än i Sverige. Sommaren på Malta varmt och torr medan höst och vår är lite kyligare men också ordentligt mycket frodigare.
Niels Lauridsen, reseledare
