De två öarna som utgör minilandet Saint Kitts och Nevis blev av sin indianska befolkning kallade för ”Den frodiga ön” och ”Det vackra vattnets ö”. Precis som namnen låter påskina hör Saint Kitts och Nevis till Karibiens mest natursköna öar. Hit kommer man för att utforska regnskogsklädda berg, gamla sockerplantager och vackra saltsjöar - och självklart för att bara njuta med sand mellan tårna, solvärme på näsan och ett glas lokaltillverkad rom i handen.
Saint Kitts och Nevis är ett örike i Karibiska havet som består av det nästan cirkelformade ön Nevis och det avlånga Saint Kitts. Eller som amerikanerna ser det - en baseboll och ett basebollträ. Det lilla öriket ligger i Små Antillerna söder om Guadeloupe och Stora Antillerna, väster om Antigua och Barbuda och nordväst om Montserrat. Lanskapet på båda öarna är bergrikt och vulkanerna i de centrala delarna är täckta av tropisk regnskog. Klimatet är tropiskt, men värmen är ändå behaglig tack vare svala vindar från havet. Temperaturen varierar väldigt lite under året, och håller sig stadigt runt cirka 27-30 grader. Det regnar mellan maj och november, och torrperioden infaller mellan december och april. Mellan juli och oktober kan en orkan skapa en hel del uppståndelse i det lilla öriket.
Saint Kitts och Nevis' historia
De 40 000 invånarna i Saint Kitts och Nevis är huvudsakligen av afrikanskt ursprung. De får dock sällskap av en minoritet av brittiskt, portugisiskt och libanesiskt ursprung. Columbus stannade till på Saint Kitts under sin andra Amerikaresa år 1493 – han var dock inte den förste att anlända till ön. De första indianerna anlände från Florida 5 000 f.kr. och därefter avlöste olika indianbefolkningar varandra under tusentals år, till dess att européerna anlände. Under åren efter Columbus’ besök bosatte sig ett mindre antal spanjorer och fransmän på de två öarna, men en kolonisering i ordets rätta bemärkelse tog sin början först när brittiska bosättare landsteg på Saint Kitts år 1623. Karibindianerna gjorde, i motsats till indianerna på många av grannöarna, inget motstånd och lät nykomlingarna etablera sina kolonier utan strid. Britterna visade sin tacksamhet gentemot indianerna genom att utrota allihop på en och samma plats, senare döpt till Bloody Point. Även om indianerna inte utgjorde ett hot längre, hade britterna fortfarande inte Saint Kitts för sig själva. De fick finna sig i att dela ön med franska kolonialherrar, och båda grupperna använde ön som utgångspunkt för sin kolonisering av övriga Karibien. Nevis var fransmännen inte intresserade av, och därför korsade en grupp britter från Saint Kitts istället den tre kilometer breda kanalen som åtskiljer öarna. Här grundade man en liten koloni som styrdes utan någon större förbindelse med grannön. År 1713 hade britterna även tagit full kontroll över Saint Kitts, och fransmännen fick vackert bege sig till Martinique och Guadeloupe. Efter 360 år som koloni blev landet självständigt från Storbritannien år 1983. Invånarna på Nevis var däremot ute efter ännu större självständighet, och har sedan dess provat att frigöra sig från Saint Kitts för att bilda ännu en karibisk lilleputtstat.
Natursevärdheter i Saint Kitts och Nevis
Även om stränderna varken är lika vackra eller berömda som på många andra ställen i Karibien, finns det ingen anledning att lämna badkläderna hemma. Båda öarna har bra stränder, och man kan välja mellan den klassiska vita sanden och den mer ovanliga gråsvarta sanden som ofta återfinns på vulkanöar. Det finns även all anledning att dyka eller snorkla då det lilla landet har flera vackra korallrev med både tropikfiskar i klara färger och större havsdjur som hajar, barracudor och havssköldpaddor. Naturen på land kan upplevas genom en vandring längs Saint Kitts bergssluttningar bland regnskogens meterhöga träd och kolibrier som flockas runt varje buske. Endast de minsta stigarna är ordentligt utmärkta och det rekommenderas att man följer med på en guidad tur. Det ger dessutom ett bra tillfälle att lära sig mer om de djur och växter man möter på vägen.
Kulturella attraktioner på Saint Kitts och nevis
Stillhet och avslappning står högt på agendan under en semester på Saint Kitts och Nevis. Festsinnet kan dock få sitt lystmäte vid Saint Kitts årliga karneval i slutet av december. Då fylls gatorna av sambamusik, utklädda dansare och hoppfulla deltagare i den prestigefyllda calypsotävlingen. Trots landets ringa storlek kan det ändå stoltsera med en sevärdhet som platsar på UNESCO:s världsarvslista; Brimstone Hill Fortress nationalpark är ett stycke gammal kolonialarkitektur som förenar hela tre världsdelar. Designat av brittiska kolonialherrar och byggd av afrikanska slavar på en karibisk ö är fortet ett imponerande och välbevarat vittne om de europeiska imperiernas expandering, afrikansk slavhandel och upprättandet av nya samfund på den nordamerikanska kontinenten. Nationalparken är väldigt spännande och innehåller mycket historia. Fortet, som är beläget på den 230 meter höga Brimstone Hill, bjuder på en storslagen utsikt över kustlinjen och havet.
Den som är intresserad av öarnas indianska ursprungsbefolkning ska bege sig västerut till huvudstaden Basseterre på Saint Kitts. Man anländer först till Bloody Point, där över 2 000 indianer slaktades år 1626 efter att en förälskad indiankvinna hade skvallrat för sin älskade om indianernas planer på att angripa engelsmännen. Under tre dagar efter att brottet ägt rum sägs det att Bloody Point flöt i blod. Det enda fysiska minnet är en ranglig skylt som berättar om den blodiga händelsen. Om man fortsätter färden västerut kommer man till Old Road Town, där de första engelsmännen landsteg. Strax utanför staden står en jättestor svart sten i vilken indianerna för flera hundra år sedan högg in bilden av två människoliknande figurer. Man tror att stenen användes för religiösa ändamål.
En resa till Saint Kitts måste givetvis även inkludera ett besök på den lilla natursköna ön Nevis. Här är tempot om möjligt ännu långsammare än på Saint Kitts. Merparten av ön nås under en endagstur men bjuder på många upplevelser. Man får se de gamla kolonialherrarnas sockerplantager, fallfärdiga stenkyrkor, palmomgärdade stränder och öns centrum Nevis Peak, vars sagoaktiga, diminhöljda spets fick Columbus att tro att den tropiska bergstoppen var täckt av snö.
