Adriatiska kusten i Italien

Vårt flyg styr kosan mot Emilia-Romagnas huvudstad, universitetsstaden Bologna. När vi har landat beger vi oss söderut längs den antika romerska vägen Via Emilia som med sina 260 kilometer sträcker sig över Poslätten från Piacenza i norr till Rimini.

Vi kör av vid Cesenatico som är en liten och charmig badort vid Adriatiska kusten, som är känd för den berömda hamnen i Porto Canale, som designades av Leonardo da Vinci. Vårt mysiga hotell Tridentum drivs av familjen Pollarini. Hotellet ligger nära stranden och kommer att vara vårt hem under en händelserik vecka. 

Vi samlas i restaurangen där vi äter vår första gemensamma middag på hotellet.
Vid sen ankomst serveras lite kallskuret.

I dag åker vi söder för att besöka den italienska regionen Le Marche. Vi börjar dagen med något som i romertiden hadde varit ödesdigert. Vi ska korsa den legendariska floden Rubicon som under antiken utgjorde gränsen mellan sub-alpina Gallien och forntida Rom. Vi beger oss söderut för att besöka nästa italienska region, Le Marche. Det var här som Julius Caesar en fuktig januari dag år 49 f.Kr. med orden "Alea iacta est", tärningarna är kastade, valde att korsa floden med sina trupper. För oss är handlingen ganska ofarlig; men för Caesar var det förknippat med dödsstraff när han valde att korsa floden Rubicon med sin armé.

Under vår väg söderut passerar vi många av de kända och trevliga kuststäder som på sommaren fylls med soltörstande italienare. På högsommaren, närmare bestämt i augusti månad, stänger hela landet ner och italienarna beger sig till havet där de lapar sol med sand mellan tårna och avnjuter spaghetti med havets allehanda läckerheter.

Vi kommer fram till regionen Le Marche. Vi passerar hamnstaden Ancona som är regionens huvudstad, och här börjar landskapet dessutom förändras. Från att ha varit ett flackt kustlandskap med långa ljusa stränder blir landskapet vackert och kuperat. Vi rör oss runt i det pampiga landskapet och stannar i en av kuststäderna där vi hinner få en kopp cappuccino eller espresso innan vi fortsätter vår färd.

Nu rör vi oss inåt landet, närmare bestämt till den lilla medeltida staden Osimo. När vi strosar runt längs stadens kullerstensgator vet vi inte att det under våra fötter finns en nästan magisk underjord av en helt annan värld. Ett nätverk av totalt nio kilometer gångar slingrar sig nämligen i flera nivåer i den mjuka marken, och man skulle nästan kunna tro att en mullvad varit framme. Redan för över 2 500 år sedan började Picenifolket gräva sig ner genom den mjuka sandstenen för att försvara sig, hitta vatten, förvara mat och ja, rätt och slätt, överleva.

Över tid resulterade detta i ett enormt nätverk av grottor som genom tiderna varit hem för allt från hemliga sällskap som har hållit sina invigningsritualer i grottorna till förvaringsplats för vin och mat, och så sent som förra århundradet, under andra världskriget, gömde och vårdade man sårade soldater i de underjordiska grottorna. De smyckade grottorna innehåller spår från Picenitiden, romare, medeltiden och hela vägen fram till vår tid. Här hittar vi grottor med symboler som kan dateras hela vägen tillbaka till Tempelriddarna och vackra hedniska symboler av keltiskt ursprung på väggarna. Det är en spännande upplevelse att bege sig ner under marken. Vi besöker en eller två av grottorna och strosar runt en stund i underjorden. Temperaturen ligger konstant på 12-13 grader och en varm tröja rekommenderas.

På vägen tillbaka till vårt hotell hinner vi besöka en vingård. Här träffar vi vinbonden Maurizio som producerar utsökt vin av de lokala druvsorterna. Le Marche är mest känt för druvor som Verdicchio som omvandlas till ett gott och fruktigt vitt vin. Verdicchio odlas nästan uteslutande i den här regionen och här hittar vi även det röda vinet Conero Rosso som huvudsakligen tas fram på Montepulciano-druvan och en gnutta Sangiovese. Under vårt besök på vingården ska vi naturligtvis smaka på gårdens härliga viner och titta lite närmare på produktionen av vitt vin.

Efter en trevlig dag med massor av upplevelser vid havet, under vattnet och med ett glas vin i handen låter vi bussen köra oss tillbaka till vårt hotell där ännu en middag väntar på oss.

Den lilla staden Ravenna har haft en viktig roll i Europas historia. Faktum är att den har varit huvudstad hela tre gånger. Men dess betydelse började när Romarriket delades i två delar. Den östra delen med Konstantinopel som huvudstad och den västra delen som styrdes av Rom. Hösten 401 satte germanska barbarer kurs söderut över de juliska alperna och slog sig ned på Poslätten varifrån de angrep det västra riket. Kejsaren i Rom valde år 402 att fly till Ravenna som var lättare att försvara, och därmed blev staden huvudstad i Västra romarriket fram till dess sammanbrott år 476. 

Perioden innebar en kulturell blomstringstid för Ravenna, något vi hittar spår efter i den fantastiska mosaik som idag finns upptagen på Unescos världsarvslista. Mosaiken i Ravenna räknas som Europas mest välbevarade, och är den största samlingen med 1 500 år gamla mosaiker.

Vi hittar mosaikerna i sju kyrkor och ett kapell. Fasaden på kyrkorna är inte något att skryta med. De uppfördes nämligen under en tid då det var deras inre som skulle imponera, och när man går in i en av dem känns det nästan som att gå rakt in i ett smyckeskrin. Vi besöker några av kyrkorna, bland annat San Vitale som lockar besökare med sin åttkantiga form. Här ser vi mosaik som avbildar kejsar Justinian, och som traditionen föreskriver hittar vi det mesta av bibelhistorien illustrerad med färgade stenblock. Sant’Apollinare Nuovo är ett av stadens mest framstående exempel på mosaikkonst.

Efter vår gemensamma rundvandring hinner vi äta en god lunch på egen hand i den lilla staden, och den nyfikna kan besöka Basilica di San Francesco, gå in i kyrkan och bege sig ner till kryptan. Här kan man kasta ner ett mynt i en låda och så sägs det att ren magi ska uppenbara sig. Kryptans golv är täckt med gammal mosaik som ligger under vatten, och med lite tur får vi syn på ett par guldfiskar som simmar runt i den pampiga omgivningen. 

Ravenna är en fantastisk stad, och här bodde självaste Dante Alighieri, författare till Den gudomliga komedin, de tre sista åren av sitt liv. Dessutom var konstnärer som George Byron, Gustav Klimt och Oscar Wilde även de förälskade i staden.

Vi njuter en gemensam middag på kvällen.

Den vackra renässansstaden Urbino har gett italienarna stora personligheter som konstnären Rafael och arkitekten Bramante, som fick i uppdrag att projektera Peterskyrkan i Rom.
Staden, som ligger en bit inåt landet, har Hertigen Federico av Montefeltro att tacka för sin skönhet. Han var en kultiverad och välutbildad man som till och med hade sin egen privata armé. Överallt i området hittas spår efter hertigen som satte staden på den italienska världskartan. Han var en av huvudkrafterna bakom den italienska renässansen men var även stadens tyrann, om än en givmild sådan. 

Han härskade över staden och området och älskade den klassiska tiden och ville hyllas på samma sätt som en gammal kejsare från antiken. Han var hertigen som segrade vart han än drog ut i strid och samtidigt var välutbildad inom allt från krig till retorik, kunskap var det samma som makt i hans ögon.

Vi besöker det enorma palatset som idag är relativt tomt. Här kan vi se den vackra målningen av konstnären Piero della Francesca. På målningen är hertig Federico avbildad tillsammans med sin son och läser en bok som en symbol för kunskap och vetenskap. Målningen ger även en bra bild av hans näsa som deformerades av en lans som gick igenom hans hjälm och trasade sönder hans högra öga. Det finns dock en sägen som säger att den deformerades efter att en kirurg avlägsnar hans näsrygg så att han skulle få en bättre utsikt. Det finns gott om berättelser i Urbino.

I hans lilla studiekammare ser man det vackra trädklädda rummet som tillverkats av de duktigaste av hantverkare. Intarsiaarbete när det är som bäst! Detta är en form av trämosaik som var väldigt populär under renässansen, där olika träsorter och färger bildar fantastiska bilder i trä. Konstnärer som Piero della Fransecca och Botticelli har banat väg för de vackra bilderna.

Efter att ha dykt ner i stadens historia hinner vi äta lunch på egen hand. Om vi har tur får vi smaka på delikatessen Olive Ascolane, som är friterade köttfyllda oliver. Olivsorten heter Tenere Ascolane, och är en alldeles speciell oliv som passar perfekt för den här rätten. 

På eftermiddagen återvänder vi till hotellet där vi äter middag. 
Utflykten ska bokas och betalas senast 45 dagar före avresa och genomförs vid minst 20 deltagare.

Pris 720 kr.

Vi inleder dagen med att besöka den lilla staden San Leo som av den italienska författaren Umberto Eco kallades för Italiens vackraste stad. Staden San Leo hette tidigare Mons Feretrius och grundades i ett tidigt skede av romarnas styre. Dagens namn San Leo har det fått efter stenhuggaren Leone som tillsammans med vännen Marino grundade närbelägna San Marino. De hade båda flytt från Dalmatien, dagens Kroatien, under kejsare Diocletianus förföljelser av kristna.

Leone slog sig ned i Mons Feretius som genom tiderna har haft många olika härskare. Staden har levat under romarriket, Bysans och lombarderna, och har även bollats fram och tillbaka mellan de mäktiga adelsfamiljerna under Italiens invecklade historia. 

För att komma till stadens historiska stadskärna färdas man på en väg som huggits in direkt i klippan. Staden var en gång i tiden en militärfästning, och det som fascinerar besökarna mest är det strategiskt belägna fortet som går hela vägen tillbaka till striderna mellan bysantinerna och goterna på 500-talet.

Staden är en fantastisk medeltidsstad och på många sätt en spännande kontrast till den närbelägna storebrodern San Marino där vi tillbringar resten av dagen. 

Vi lämnar Italien och beger oss till San Marino som är Europas tredje minsta stat. Det är en självständig republik som med all rätt lyssnar till namnet Serenissima Repubblica di San Marino trots dess ringa storlek på endast 61 kvadratkilometer.

När Marino flydde från Dalmatien slog han sig ned på toppen av Monte Titano där han grundade ett kloster. Ända från början förklarade man sig oberoende, och trots åtskilliga försök att erövra makten över den lilla staten har man alltid lyckats spela sina kort rätt, och förbli en suverän stat mitt i Italien. Även vid Italiens enande, då den italienske folkhjälten Garibaldi mellan 1860 och 1870 försökte förena Italien, lyckades San Marino fortsätta bevara sin status.

Den billösa staden har en fantastisk panoramautsikt över Adriatiska kusten, och att gå runt i staden är en väldigt speciell upplevelse. De branta gatorna slingrar sig längs klippan, och kanske ser vi de vackra militärkläderna på San Marinos egen militär när vi rör oss genom staden på berget. Staden har en alldeles speciell atmosfär, och den lilla republiken på berget bjuder på en unik upplevelse. Staden kan skryta med sina vackra torn, och vi får lära oss mer om styrelseformen och hur det är att bo i en lilleputtstat, som för alla frimärkssamlare är känd för sina färgglada frimärken. Och visste du att San Marino har allt från eget TV-bolag och fotbollsliga till sin egen version av euromynten?

Vi hinner uppleva staden och eventuellt avnjuta en kopp kaffe eller ett glas vin på en av de små serveringarna innan vi återvänder till vårt kusthotell för att äta middag.

Idag ska vi utforska kuststräckan söder om vår egen lilla stad. Det är lördag vilket innebär marknadsdag i närbelägna Rimini. I Rimini hittar vi den gamla härförarvägen Via Flaminia som under Antiken sträckte sig från Rom till Ariminum, dagens Rimini. Här sammanstrålar den med en annan antik väg, Via Emilia från 187 f.Kr. som är lika rak som om romarna hade ritat den med en linjal, och förbinder Piacenza med Rimini. Staden sjuder alltså av historia och är mycket mer än bara en badort, och har dessutom haft en viktig roll i Italien i flera tusen år. 

Staden har bebotts av både romare, goter, lombarder och franker och blev en självständig kommun på 1200-talet. Dessutom är Rimini den berömda italienska filmregissören Federico Fellinis födelsestad. Vi ger oss ut på en kort vandring till den färgglada stadsdelen San Giuliano, regissörens favoritdel av staden. Här korsar vi den gamla antika bron från år 20 då den romerske kejsaren Tiberius regerade. På lördagen och onsdagen flockas folk på torgen i den historiska stadskärnan. Då fylls den nämligen av över 400 marknadsstånd, och vi har valt att besöka staden just på en marknadsdag. Det finns alltid något vi kan frestas att köpa med oss hem – strumpor, grytslevar eller en elegant italiensk sko till ett rimligt pris – du bestämmer! 

Efter vårt besök i Rimini fortsätter vi söderut och passerar den långsamt flytande floden Tavollo. Här hittar vi gränsen mellan Emilia-Romagna och regionen Le Marche. Vi gör ett kort stopp i kuststaden Cattolica innan vi beger oss inåt landet till den lilla staden Gradara där vi naturligtvis ska unna oss en kopp kaffe eller ett glas vin på en av de lokala barerna. Kanske är det någon som vill titta närmare på den vackra borgen som har en sagolik utsikt över Adriatiska kusten.

Vi är tillbaka på hotellet på eftermiddagen.

Idag kan vi ägna oss åt egna äventyr. Reseledaren föreslår en gemensam utflykt till en av de närbelägna städerna. Utflykten presenteras och erbjuds i början av resan. 

Den som vill kan nöja sig med att njuta av vädret. Om solen lyser kanske Adriatiska havets varma vatten lockar till ett dopp.

Kvällens middag intas på egen hand. Reseledaren ger gärna tips på restauranger och andra aktiviteter.

Efter frukost kör vi till Bologna för att flyga hem igen efter en spännande och lärorik vecka vid Adriatiska kusten.
Beroende på flygtider kan det finnas tid att besöka Bologna innan vi åker till flygplatsen.