Armenien och Georgien - där Europa möter Asien

Idag ska vi lära känna Armeniens huvudstad bättre. Jerevan är en av de äldsta kontinuerligt bebodda städerna i hela världen och har haft bebyggelse ända sedan bronsåldern (!). Dagens 1,1 miljoner invånare vet hur man njuter av livet och det märks på stadens välutvecklade cafékultur, många teatrar, gallerier, konsertsalar och spelställen. Under vår stadsvandring passerar vi Republiktorget (f.d. Lenintorget) där bl.a. det nationella konstmuséet, universitetet, den 23 meter höga statyn föreställande Moder Armenien, parlamentet, presidentpalatset Operan och Kaskaden som är ett minnesmärke för 50-årsdagen för det sovjetiska Georgien ligger.

Vi besöker Historiska museet som bland annat har en stor arkeologisk samling från stenåldern till medeltiden. Vi besöker också minnesmärket och museet för det armeniska folkmordet som ligger i en underjordisk betongbunker. Kungariket Armenien etablerades redan på 600-talet f. Kr. och kristendomen antogs som statsreligion år 301. På 1500-talet delades landet mellan perserna och osmanerna och som en kristen minoritet i Det Osmanska Riket utsattes armenierna ofta för diskriminering. Diskrimineringen utvecklades till ren förföljelse under sultan Abdülhamid II, och mellan år 1894-96 förföljdes och mördades mellan 80 000 och 300 000 armenier. Detta var bara upptakten till vad som 1915 skulle utvecklas till ett regelrätt folkmord och som inleddes med mordet på 250 armeniska intellektuella. Efter detta följde massakrer som utplånade hela landsbyar och man räknar med att cirka en miljon armenier mördades mellan 1915-17 medan många tusen drevs på flykt. I synnerhet Frankrike och USA har idag en stor armenisk befolkningsgrupp p.g.a. denna etniska rensning. Sedan har du tid att utforska staden på egen hand. Man kan till exempel ta en kopp kaffe på caféerna i kvarteren runt det vackra operahuset, eller vid Republiktorget, där man kan njuta av den ”sjungande fontänen” som ackompanjeras av både ljusspel och klassisk musik. Dessutom kan man ta en promenad på stadens stora gågata, Norra avenyn. Här finns butiker och caféer som räcker till många timmars underhållning!

Den apostoliska armeniska kyrkan har sitt administrativa och spirituella centrum i Echmiadzin, som också var landets huvudstad mellan åren 189 och 240. Enligt legenden var det här Gregorius Illuminator i en uppenbarelse såg en gudomlig ljusstråle från himlen till den plats på jorden där han sedermera uppförde Armeniens första nationalkyrka. Det är också han som pekas ut som den som omvände armenierna till kristendomen år 301. Idag finns inte mycket kvar av de ursprungliga kyrkostrukturerna men katedralen har trots de många om- och nybyggnationerna lyckats med att bevara sin utstrålning av helighet. Själva kyrkorummet mäter cirka 20 X 20 meter och i mitten av rummet står en pelare för att markera platsen där Gregorius såg den gudomliga ljusstrålen träffa marken. Vi besöker också katedralens museum där vi bland andra reliker kan beskåda det romerska spjut som sägs ha genomborrat Jesus på korset.

Vi äter lunch hos en lokal förening.

Färden fortsätter i Gregorius fotspår till Khor Virap-kyrkan som är ett lika betydelsefullt pilgrimsmål. På denna plats spärrades Gregorius i 13 års tid in i en underjordisk grotta av den hedniske kung Tradat III och klarade sig på bara den mat som smugglades till honom av kristna sympatisörer. Enligt sägnen botade Gregorius kungens sinnessjukdom varpå han återvann sin frihet. Kanske insåg kungen också att det var strategiskt förnuftigt att sluta fred med landets ökande antal kristna och Gregorius fortsatte efter frisläppandet att sprida kristendomen i hela landet. Khor Virap-kyrkan är byggd ovanpå grottan där Gregorius hölls fången och för den som är pigg i benen och inte har anlag för klaustrofobi är det möjligt att besöka grottan via en stege. Utanför kyrkan har man en vacker utsikt upp till Araratbergets två snöklädda toppar som ligger på andra sidan gränsen i Turkiet. Vi får även se ruinerna efter Zvartnotskatedralen, en av de tidigaste kristna kyrkorna som byggdes på 600-talet. Även om det bara är några få pelare som återstår av de ursprungliga tre våningarna har UNESCO gett kyrkan en plats på Världsarvslistan, tack vare den enastående arkitekturen. Vi återvänder till Jerevan där vi äter middag på egen hand.

Brandy är Armeniens nationaldryck och har producerats i landet sedan 1887. Idag lämnar vi staden för att besöka ett av de större destillerierna där vi får en rundvisning och förstås provsmakar de gyllene dropparna. Självaste Winston Churchill föredrog armenisk brandy framför den franska cognacen och det sägs att Stalin brukade skicka honom hela lådor med Ararat-brandy. Vi fortsätter till Garni-templet, ett hellenistiskt tempel tillägnat solguden Mitra på 100-talet. Efter nationens officiella övergång till kristendomen användes templet som sommarresidens för det armeniska kungahuset som också anlade en kyrka och ett badhus på platsen. Dessa kan vi idag se ruinerna av och badhuset har bl.a. en mycket vacker mosaik tillverkad av natursten i 15 olika nyanser. Vi äter lunch i ett privat hem, där vi ska se hur man förbereder och bakar det lokala brödet ”lavsh” i en underjordisk grillugn – en så kallad ”tonir”.

Det UNESCO-bevarade Geghard-klostret är nästa punkt på dagens program. Bara klostrets dramatiska placering i en klyfta med klippor som tornar upp sig på bägge sidor är en upplevelse. Det ursprungliga klostret uppfördes på 400-talet – enligt sägnen av självaste Gregorius Illuminator som var det första överhuvudet för den armeniska nationalkyrkan – på platsen där en helig källa sprang ut från underjorden. En del av klostret är uthugget direkt i klippväggen, bl.a. flera kyrkorum, mindre grottliknande håligheter och många kors. Klostret plundrades och brändes ner till grunden på 800-talet och den nuvarande huvudkyrkan härstammar från år 1215. ”Geghard” betyder ”spjut” och syftar på det spjut Jesus genomborrades med på korset – ett föremål som sägs ha hört till klostrets reliksamling men som idag finns utställt på muséet i Echmiadzin-katedralen som vi ska se under morgondagen. Vi återvänder till Jerevan och avrundar turen vid Matenadaran, vars officiella namn är Mesrop Mashtots Institut for Antikke Manuskripter. Den här blandningen av museum och forskningsinstitut har en imponerande samling böcker och manuskript från medeltiden, bland annat den första bibeln som är skriven på armeniska.

I dag kör vi norrut för att besöka en av Armeniens små trevliga landsortsstäder; Noratus. Med sitt läge nära till den imponerande Sevan-sjön var staden tidigare en av landets viktigaste bosättningar. Vi ska besöka stadens kyrkogård, där det finns mer khachkars än i någon annanstans i hela världen. En khachkar är en korssten med typiska armeniska symboler. Vi äter en god lunch på en restaurang i närheten av Noratus.

Nu fortsätter vi till Armeniens största sjö, Sevan, med en yta på 940 km2. Med sina 1 900 meter över havet är Sevan också en av de högst belägna färskvattenssjöarna i Euroasien. Sjöns vatten skiftar färg mellan klart azurblått och mörkblått – och alla nyanser däremellan – beroende på vädret och sjöns egna, outgrundliga anledningar. När man under Sovjettiden fördämde Hrazdan-floden som försåg sjön med vatten och därmed sänkte vattenståndet med 20 meter dök 2 000 år gamla byggnader och föremål upp ur sjöns hemlighetsfulla djup. Sedan dess har vattenståndet på artificiell väg höjts med två meter vilket har förbättrat vattenkvaliteten i sjön avsevärt. Vi besöker Sevan-klostret som från början låg på en ö ut i sjön som med tiden har blivit till en halvö. Det isolerade läget i kombination med att kvinnor var bannlysta på ön gjorde klostret lämpat för munkar som avvikit från dygdens smala stig. Vi återvänder till huvudstaden Jerevan. På kvällen är det middag på egen hand i Jerevan.

Vi lämnar Jerevan och beger oss norrut. Vi stannar till vid ruinerna av Amberdfortet, som en gång i tiden var en av de främsta försvarsbastionerna i Armeniska kungariket. Det vi ser i dag är resterna av en byggnad från 600-talet, men på platsen har det funnits ännu äldre konstruktioner. 

Vi fortsätter mot gränsen till Georgien som vi korsar vid staden Bavra. Härifrån fortsätter vi den sista biten till vårt trevliga övernattningsställe, Valodias Guesthouse. Vi äter middag hos Valodia och njuter av solnedgången och den spektakulära utsikten över drottning Tamars grottby, som vi ska besöka imorgon.

Solen går upp över bergstopparna och skiner över ett av Georgiens största historiska monument; drottning Tamars grottby. Arbetet med uppförandet av de många grottorna påbörjades på 1100-talet av Giorgi den 3:e, men tog fart på allvar först under drottning Tamar, som övertog makten efter Giorgis död 1186. De uppemot 80 grottorna med sina över 240 ”rum” rymmer såväl allmänna bostäder som bibliotek och andra kyrkliga institutioner. Alla är de centrerade kring huvudgrottan, där den vackra kyrkan, Church of the Dormition, är placerad. Kyrkan är idag ett viktigt pilgrimsfärdsmål för ortodoxa troende georgier, och lämplig klädsel är naturligtvis ett krav vid ingången till det imponerande grottkomplexet. Då man går runt i området längs med en bestämd rutt kommer man gå igenom grottor med lågt tak och nedför branta trappor. Det krävs därför inte bara ordentliga skor, utan också en god fysik för att delta.

Staden Akhaltsikhe har med sitt läge på bara 20 kilometer från Turkiet erfarit en föränderlig tillvaro. Området har en multikulturell prägel på grund av det växlande ottomanska, ryska eller lokala styrandet. Detta kommer tydligast till uttryck hos stadens imponerande och nyrenoverade slott, Rabati. Det finns inte mycket kvar av det ursprungliga slottet som uppfördes på 900-talet av en lokal krigsherre, men bakom slottets höga murar hittar vi inte bara en ortodox kyrka, utan även en moské och en synagoga.

Härifrån fortsätter vi till Borjomi, som förmodligen är Georgiens mest kända stad. Inte på grund av dess praktfulla huvudgata eller imponerande kyrkor, utan på grund av Borjomi-vattnet. Borjomi-vattnet är ett naturligt källvatten med tillsatt kolsyra, vilket är Georgiens tredje största exportvara. Källvattnet i Borjomi upptäcktes av ryssarna på 1820-talet, och blev snabbt ansett som ett vatten med helande krafter. Tusentals ryska turister besökte Borjomi under 1800-talet, och självaste tsarfamiljen Romanov byggde ett imponerande palats i området. Än idag vallfärdar folk till staden, och vi ska besöka den vackra parken där en av källorna har sitt ursprung. Senare på eftermiddagen fortsätter vi till huvudstaden, Tbilisi.

Efter sen frukost på hotellet har det blivit dags att gå på upptäcktsfärd i staden som slingrar sig längs bergssidorna på bägge sidor av floden Mtkvari. Tbilisi är en gammal stad med en historia som sträcker sig ända tillbaka till 400-talet. Dock har staden flera gånger närapå jämnats med marken av invaderande styrkor, senast 1795 då Persiens Aga Mohammed Khan i princip brände staden till grunden.

Vi tar en promenad i den gamla stadsdelen som med sina slingrande gator och vinda balkonger doftar av gamla tiders Kaukasien. Vi börjar vår vandring vid Metekhi-kyrkan som uppfördes i slutet av 1200-talet men som återuppbyggts flera gånger sedan dess. Redan på 500-talet låg en kyrka uppförd av Kung Vakhtang Gorgasali (enligt legenden är Tbilisis grundare) på platsen. Här finner man bland annat den kvinnliga martyren Sankt Shushaniks gravplats. Hon torterades till döds av sin man år 544 eftersom hon vägrade att ge upp sin religiösa tro. Vi fortsätter till ett av stadens gamla badhus som är uppfört ovanpå en av de varma källor som strömmar upp från underjorden på många platser i Tbilisi.

Ordet ”Tbili” betyder just ”varm” och vattnet i badhusen håller en behaglig temperatur på 38-40 grader. Trots den något speciella lukten från det svavelhaltiga vattnet är badhusen fortfarande populära och stadens invånare söker sig hit för att lindra hudproblem och gikt, få en massage eller bara koppla av. Vi tar oss vidare upp till Sololaki-höjden där Narikala-fortet tronar likt en borg i en riddarroman. Fortet är stadens äldsta med rötter tillbaka till 200-talet men har i likhet med alla andra byggnadsverk i Tbilisi förstörts och byggts upp i flera omgångar. Utsikten härifrån är strålande och ger en god överblick över den gamla stadsdelen. Turen går vidare till stadens största synagoga, till Sioni-katedralen och till stadens äldsta bevarade kyrka, Anchiskhati, som härstammar från 500-talet. Vi avrundar dagen med en promenad längs Rustaveli-stråket, Tbilisis huvudgata, där både parlamentet och flera av stadens stora museer ligger.

Kristendomen blev statsreligion i Georgien år 317, 14 år efter grannlandet Armenien. Kyrkorna i området kring staden Mtskheta hör till de äldsta och mest betydelsefulla i hela Georgien och flera av dem finns också representerade på UNESCO:s världsarvslista. Det gäller bland annat Jvari-klostret som är beläget uppe på en bergstopp med en vacker utsikt över staden och floden Mtkvari som slingrar sig nedanför. Det lilla klostret uppfördes under tidigt 600-tal på en helig plats där antingen Sankt Nino (en kvinnlig evangelist) eller Kung Mirian (som hon omvände till kristendomen) placerade ett stort träkors. Byggnaden är strikt symmetrisk och konstruerad i en korsformation med extra utrymme mellan ”armarna” så att hela grunden bildar en oktogon. Inne i Mtsketa stad hittar vi Svetitskhoveli-katedralen som är den näst största kyrkan i hela Georgien och en av de allra viktigaste. Ärkebiskopen av Mtsketa och Tbilisi har sitt säte här och självaste Jesu kjortel sägs vara begraven under kyrkan. Den ursprungliga träkyrkan från 300-talet ersattes efter 100 år av en stenkyrka som man fortfarande kan se resterna av i dagens kyrka som härstammar från 1000-talet. Katedralen, som framstod som enorm för sin tid, är vackert utsmyckad både inuti och utanpå.

Vi fortsätter uppåt längs Mtkvari-floden tills vi når Gori som var Josef Stalins födelsestad. Här ska vi besöka Stalin-muséet. Övertäckt av en paviljong i grek-romersk stil ligger det anspråkslösa hus där Stalin – på den tiden Ioseb Besarionis dze Jugashvili – tillbringade sina första fyra levnadsår. Museet ligger precis vid sidan av huset och byggdes 1957 som en hyllning till den framlidne USSR-ledaren. Efter Georgiens frigörelse har bilden som framställs av Stalin dock nyanserats en smula och utställningen täcker även de etniska rensningarna, Gulag och pakten med Hitler 1939. Det är ett viktigt kapitel i världshistorien sett utifrån en av nyckelpersonernas livshistoria.

Vår resa fortsätter till forntidsstaden Uplistsiche som huggits direkt ut ur bergväggen. Från 600-talet f. Kr – 100-talet e. Kr. fungerade staden som ett förkristet religiöst centrum där solgudinnan dyrkades. Efter den arabiska invasionen av området år 645 blev Uplistsiche residens för de kristna kungarna som övertog de hedniska templen och gjorde om dem till kyrkor. Det var under denna period som staden hade sin storhetstid med ett invånarantal på som mest 20 000 personer. Det vi kan beskåda idag utgör mindre än hälften av den ursprungliga staden som förstördes av mongolerna 1240. Idag återstår bara resterna av den innersta stadskärnan. Det är dock fortfarande möjligt att beundra det arbete som lagts ner på utformningen av grottrummen för över 2 500 år sedan.

Idag lämnar vi återigen Tbilisi. Denna gång för att besöka en av områdets vackraste byar, Signagi som ligger uppe på en kulle med utsikt över Alazani-dalen och Kaukasus i fjärran. Här är gatorna smala, branta och kullerstensbelagda och kantade av pastellfärgade hus med träbalkonger från 17- och 1800-talet. Den gamla stadsmuren från 1700-talet är fortfarande intakt och det är möjligt att ta en liten promenad ovanpå den.

Georgien har tillverkat vin de senaste 7000 åren och särskilt i Katheki-regionen präglas landskapet av vinodlingarna. Enligt traditionen låter man druvsaften jäsa i lerkrukor som sänks ner i jorden – dock har andra produktionsmetoder och druvsorter från Europa vunnit mark på senare tid. Vi besöker en traditionell vingård i området, ser deras vinproduktion, äter en god lunch och lär oss om hur man bakar georgiskt bröd i underjordiska ugnar. Dessutom får vi se hur den söta ”Churchkhela” görs av grapefruktjuice.

Sedan har det blivit dags att återvända till Tbilisi.

På morgonen beger vi oss till flygplatsen för att flyga hem igen. Vi landar vid lunchtid i Stockholm.