Berlin - 30 år efter murens fall

Vi landar i Berlin runt lunchtid och kör mot vårt centralt belägna fyrstjärniga hotell och checkar in. Dagen står därefter till fritt förfogande. 

I juni 1987 pågick en musikfestival i Västberlin så nära muren att tusentals östberlinare samlades på andra sidan för att lyssna. David Bowie talade direkt till alla  på den andra sidan muren och det blev på många sätt en milstolpe. Fem dagar senare uppmanade den amerikanske presidenten Ronald Reagan Sovjetunionens generalsekreterare Michail Gorbatjov att bevisa att han ville ha mer frihet i de kommunistiska länderna. Under sitt besök i Västberlin yttrade han de berömda orden: ”Mr Gorbachev, tear down this wall”. Orden spreds över hela världen och nådde även Östtyskland, där de visade för medborgarna att västvärlden stod på deras sida. Dessa händelser bidrog till att utlösa ett kraftigt missnöje med Berlinmuren, men den egentliga katalysatorn till Berlinmurens fall kom först 1989 då flyktingströmmarna från Östtyskland återigen tilltog när gränserna mot väst via Ungern blev lättare att passera. Det utbröt demonstrationer för demokrati runt om i Östtyskland som satte press på regimen. Reformer pågick i andra östländer och även i Sovjet.  Berlinmuren öppnades den 9 november 1989 och redan samma natt började människor slita loss bitar av den. Berlinbor från både öst och väst dansade vid muren och firade sin nyfunna frihet tillsammans. Muren revs slutgiltigt sommaren 1990 av östtysk militär.

Berlin är en stad som man alltid kan återkomma till. Sevärdheter finns här i dubbel upplaga och gammalt och nytt står sida vid sida. Knappast någon annan storstad i Europa har förändrats så mycket de senaste 30 åren. Däremot förändras inte stadens vänliga stämning, som gör att många gärna återvänder. Berlin med sin tunga historia har länge lockat de historieintresserade men också kreativa själar från hela Europa. Berlin är en kosmopolitisk metropol, en kulturell smältdegel och en levande historiebok. Den korta flygtiden och att det är prisvärt gör Berlin till den perfekta weekendstaden. Här hittar man det senaste inom mode, konst, arkitektur och musik. Stadens konstmuseer är världsberömda och visar både gammalt och nytt. Vill man fördjupa sig i forntida kulturer är Pergamonmuseets storslagna samlingar ett måste. I västra Berlin finner vi paradgatan Kürfurstendamm och varhuset KaDeWe, ett av de största i Europa med exklusiva butiker och antagligen världens största mat- och delikatessavdelning av sitt slag. Unna dig ett glas champagne i någon av champagnebarerna. Motsvarigheten på östra sidan är Friedrichstrasse med lyxiga butiker och varuhus. Vid Alexanderplatz finns det stora varuhus med lite lägre priser. Second hand och vintage shoppas bäst i Kreuzberg. Prenzlauer Berg är fashionabelt och chict med små affärer, marknader, ekokläder och veganskor. När det börjar bli dags för en paus är det bara att göra som berlinarna själva och slinka in på någon ”Kneipe”, en av de gemytliga ölstugor man hittar i nästan varje kvarter. På gator och torg säljs överallt den så kända currywursten. För andra kulinariska upplevelser finns restauranger från världens alla väderstreck och i alla olika prisklasser.

Östtyskland var en stat som existerade från 1949 till 1990 i den tidigare sovjetiska ockupationszonen av Tyskland. Officiellt var DDR en den demokratisk flerpartistat men i praktiken var det bara ett parti som styrde. I DDR hade man fullständig kontroll över alla invånare och alla som avvek från normen riskerade fängelse. Berlinmuren var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Väst- och Östberlin. Muren byggdes av Östtyskland för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst via Västberlin, men i Östblocket användes officiellt benämningen "antifascistiska skyddsvallen" om muren för att ge sken av att dess syfte var att hålla "fascismen" ute. Muren var den mest påtagliga delen av järnridån och var en stark symbol för Europas delning under det kalla kriget.  Muren och järnridån som tillsammans avgränsade inte bara Berlin utan hela landet var kanske för första gången i historien ett resultat av att en statsledning bestämt sig för att stänga in ett helt lands befolkning.

Vi inleder med att ta vår buss till Bernauer Strasse för att se lite av resterna av den så förhatliga muren. Här visas med all önskvärd tydlighet hur hemskt det var att leva i den av muren delade staden Berlin. Bernauer Strasse är en gata vars västra del utgjorde gräns mellan öst och väst. Berlinmuren löpte längs gatans södra sida och idag står ännu en del av muren kvar som ett minnesmärke. I närheten av detta minnesmärke ligger också Dokumentationszentrum Berliner Mauer där Bernauer Strasses och Berlinmurens historia visas. Gatan är också berömd som flyktväg under den första tiden efter Berlinmurens byggande. Husen på den södra sidan av gatan låg i öst medan gångbanan nedanför fönstren då låg i väst. Detta fick till följd att många boende i husen helt sonika hoppade ut genom fönstren och på så sätt tog sig till Västberlin. Dessa fönster murades dock igen tämligen omgående och senare revs dessutom husen. 

Under perioden som delad stad var också Berlins tunnelbanesystem uppdelat i en västlig och östlig del. Detta innebar att två västlinjer delvis gick under Östberlin, varav den ena var U8 vilket innebar att Bernauer Strasse var avstängd och blev en så kallad spökstation. I samband med Berlins återförening återöppnades stationen. Vi besöker också Försoningskyrkan, eller rättare sagt den nybyggda mycket moderna Försoningskyrkan, eftersom den gamla kyrkan revs 1985 då den låg på östsidan för nära muren. Dödskorridoren på östsidan, som bevakades från vakttorn bemannade av beväpnade gränsvakter, var helt enkelt för smal. Många människor sköts ihjäl i sina försök att fly över till den västra sidan. Ett minnesmonument med porträtt på dödade människor gör ett mycket starkt intryck på oss.

Vi beger oss vidare till den gamla järnvägsstationen Friedrichstrasse som ligger på gatan med samma namn inne i gamla Östberlin. Stationen fungerade som en gränsstation på samma sätt som en internationell flygplats med pass- och tullkontroll så att man kunde ta tåget mellan öst och väst, om man som västmedborgare hade visum och om man som östmedborgare hade utresetillstånd. Här ska vi besöka Tränenpalast, tårarnas palats, där det år 2011 invigdes en permanent utställning om gränsövergångens historia. Byggnaden har fått sitt namn av de många tårfyllda avsked som togs på platsen när släktingar och vänner skulle resa tillbaka till väst. 
 Därefter är det dags för ett besök på DDR-museet som ligger vid floden alldeles vid Berliner Dom. Det startades på privat initiativ eftersom man från offentligt håll helst vill hålla en armslängds avstånd till DDR-kulturen. Här kan vi fördjupa oss i hur man levde i DDR bakom järnridån. Här hittar vi tidningar, konserver, köks- och vardagsrumsinredning, sällskapsspel och skrivmaskiner. Här är det helt ok att röra vid utställningsföremålen, utforska lådor och skåp, sitta i soffor och titta på TV-program från kalla krigets era. 

Härifrån är det inte långt till Nikolaikvarteren, den allra äldsta delen av Berlin.  Området fick sitt nuvarande utseende genom en större ombyggnad under 1980-talet, då luckorna efter andra världskriget i bebyggelsen fylldes med moderna bostadshus i medeltidsinspirerad stil. Här ges det tillfälle att äta lunch och resten av eftermiddagen är fri för egna upplevelser. På kvällen ger vi oss ut i vimlet för att tillsammans avnjuta en tysk trerätters middag på en traditionell och gemytlig restaurang. Smaklig måltid!

Efter en stärkande tysk frukost inleder vi med att besöka East Side Gallery som är ett kvarstående avsnitt av Berlinmuren. Det ligger i närheten av järnvägsstationen Berlin Ostbahnhof vid floden Spree. På murens östra sida finns 160 målningar av olika konstnärer från hela världen. Dessa målningar utfördes i början av 1990-talet och visar konstnärernas syn på de politiska förändringarna i Tyskland. Galleriet är över en kilometer långt och mest känt för målningen föreställandes vänskapskyssen mellan Leonid Brezjnev och Erich Honecker. Därefter besöker vi det nya murmuseet som öppnade 2016 vid Oberbaumbrücke. Anledningarna till att muren först uppfördes 1961 och anledningarna till att den sedan revs 1989 åskådliggörs på ett modernt och effektfullt sätt som inte lämnar någon oberörd. Museet hyllar också alla de som förlorade sina liv när de försökte fly från öst till väst, över, under och genom muren.  
Färden går vidare längs med paradgatan Karl Marx Allee som tidigare hette Stalinallee fram till och med 1961. Här hölls de stora demonstrationerna och här låg de fina restaurangerna namngivna efter östeuropeiska huvudstäder samt premiärbiografen Kino International. Snart är vi framme vid Alexanderplatz. Då Östtyskland existerade var Alexanderplatz den viktigaste mötesplatsen för invånarna i det dåvarande Östberlin, en stolthet för Östtyskland och Östberlin. Med dess arkitektur ville man visa omvärlden att Östtyskland kunde skapa en modern stadsdel som fungerade som en slags symbol för välstånd. Naturligtvis åker vi också förbi Checkpoint Charlie som var en gränsövergång mellan gamla Väst- och Östtyskland, kontrollpunkt C. Idag består Checkpoint Charlie i princip bara av en bevarad vaktkur med minnesplakat och en del information om Berlinmuren samt ytterligare ett museum dedikerat till Berlinmuren och försöken att fly från Öst- till Västtyskland.

I närheten ligger sedan år 2005 Förintelsemonumentet till minne av Europas mördade judar. Monumentet är enormt och sträcker sig över en yta på 19 000 kvadratmeter Detta fantastiska minnesmärke består av nästan 3 000 betongpelare i olika storlekar, med en meter breda gångar emellan dem. Under detta minnesmonument finns det även ett underjordiskt museum där man får veta mer om de brott som begicks mot mänskligheten under andra världskriget och även före andra världskriget, från 1933 till 1945. Strax bredvid finns minnesmärket för de homosexuella som förföljdes och dödades av nazisterna, ett monument som uppfördes 2008. Allt för att mänskligheten inte ska glömma bort vad som faktiskt har hänt och vad som inte får hända igen.
Nästa anhalt som vi besöker blir stadsporten Brandenburger Tor från sent 1700-tal som har fått symbolisera såväl Tysklands delning som Tysklands enande. Porten var under Öst- och Västtysklands tid otillgängligt för besökare för den låg vid gränsen mitt inne i dödskorridoren som bevakades av patrullerande fordon och från vakttorn. Vid det första nyårsfirandet efter Berlinmurens fall samlades stora skaror människor vid Brandenburg Tor för att fira det nya Tyskland. Här firas det nu varje nyårsafton och om ni har turen att befinna er i Berlin den 9 november firas det också. Överallt finns det då människor som högtidlighåller årsdagen av murens fall den 9 november 1989. 
  
Resten av dagen kan nu disponeras på egen hand efter eget tycke. Alldeles i närheten av Brandenburger Tor ligger Riksdagshuset. Byggnaden planerades och byggdes för att verka som säte för riksdagen under Kejsardömet Tyskland, under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Under stridigheterna i Berlin under andra världskriget blev riksdagshuset mycket svårt skadat av de allierades bombardemang, men är nu återuppbyggt och ännu en gång säte för det tyska parlamentet. 
 
Vid Brandenburger Tor börjar paradgatan Unter den Linden, under lindarna, en stor aveny som  löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Brandenburger Tor vid Pariser Platz i väster. Gatan anlades redan 1647 som en allé som förband Berlin med parken Tiergarten och kom att fungera som en av stadens paradgator, ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris. På andra sidan Brandenburger Tor heter gatan Strasse des 17. Juni, tidigare Charlottenburger Chaussee. Gatan går i öst-västlig riktning och passerar genom hela den stora parken Tiergarten och slutar vid Ernst-Reuter-Platz. Ungefär en kilometer väster om Brandenburger Tor finns en större rondell där det preussiska segermonumentet Siegessäule numera finns. Gatan fick sitt nuvarande namn 22 juni 1953 då Västberlins senat antog namnet efter folkupproret i Östtyskland 17 juni 1953, för att hedra offren av de många strejkande arbetare i dåvarande Östberlin som sköts ihjäl av Röda armén och östtyska folkpolisen. 

Dags att lämna Berlin bakom oss för den här gången, men beroende på flygtider finns det möjlighet att ytterligare njuta lite av den fantastiska kosmopolitiska staden Berlin. Vid lämpligt klockslag hämtar bussen upp vid hotellet för vidare färd mot flygplatsen och planet som ska ta oss hem till Skandinavien. Vi säger adjö till reseledaren och våra medresenärer efter en synnerligen innehållsrik helg tillsammans!