Den stora Grönlandsexpeditionen

Vi flyger från Stockholm via Köpenhamn till Grönland. Efter knappt 6 timmar på flyget landar vi i Kangerlussuaq på förmiddagen lokal grönländsk tid, dvs. minus 4 timmar i förhållande till svensk tid. Kangerlussuaq är den största av Grönlands internationella flygplatser för civil trafik. Här bor permanent ca 4–500 invånare och här ligger Albatros Arctic Circles huvudkontor, hotell och souvenirbutik, endast 100 meter från flygplatsbyggnaden.
Det var amerikanerna som byggde flygplatsen under andra världskriget. Under namnet Bluie West Eight etablerades 1942 en stor flygbas vid slutet av den 160 km långa Søndre Strømfjord. Flygbasen var strategiskt viktig och fungerade även som radarstation, men den teknologiska utvecklingen gjorde att den fick allt mindre betydelse, och 1992 överlämnade amerikanerna byggnader och faciliteter till Grönlands hemstyre. 

Efter ankomst har vi arrangerat en utflykt till den platsen som vi kallar Renglaciären som står som en isvägg – på visa ställen upp till 60 meter – och bildar en tydlig kontrast mellan land och is. Namnet kommer från de renar som man kan se här. Även utan renar är det en fin upplevelse att vara här, både vad gäller motiv till kameran och det lugn som infinner sig när man är mitt ute i den orörda naturen. 
Turen till en av områdets mest sevärda glaciärer genomförs i en fyrhjulsdriven tundrabuss som är som gjord till terrängen och grusvägen. På väg hit håller vi utkik efter renar och myskoxar medan guiden berättar om området och dess historia.  

Efter utflykten åker vi till restaurang Roklubben där vi ska äta en sen lunch. Sedan fortsätter vi till hamnen, ca 12 km väster om flygplatsen, för att gå ombord på vårt fartyg, M/S Ocean Atlantic. Vi tar zodiac-båtar i små grupper ut till fartyget som ligger ett par hundra meter ut i fjorden.  

Ombord på fartyget får vi våra hytter, säkerhetsprocedurerna genomgås och medan vi njuter av middagen i restaurangen stävar fartyget ut på vår kryssning genom den cirka 160 kilometer långa fjorden. Kangerlussuaq ligger nära polcirkeln som vi korsar på vår väg genom fjorden.

Fartyget har rört sig söderut under natten och vi har lagt Kangerlussuaqs fjord bakom oss. Vi använder dagen ombord på att ta in den fantastiska utsikten över Grönlands västkust och hoppas på att möta valar och andra däggdjur på vår väg mot Nuuk. Den här första hela dagen på fartyget kan man också passa på att lära känna fartyget lite bättre.  Vårt expeditionsteam står för olika aktiviteter och föredrag, så det blir man andra ord knappast långtråkigt!  

Vi passerar orten Maniitsoq/Sockertoppen. Mycket passande betyder ”maniitsoq” helt enkelt ”det ojämna”, och området hör verkligen till bland de mest kuperade och ojämna områdena i västra Grönland. 

En av världens minsta huvudstäder är med grönländska mått mätt en mäktig storstad med över hela 18 000 invånare, vilket utgör nästan en tredjedel av landets befolkning. Precis som Sisimiut var området runt Nuuk bebott av olika Inuitkulturer från 2 500 f.Kr. Från cirka år 1000 till 1400 följde nordborna efter Erik den Röde som bosatte sig på södra Grönland i Nuuk-området. Under samma period anlände medlemmar av den så kallade Thulekulturen, inuit-förfädrar till dagens grönlänningar. Dessa ”neo-eskimåer” var mycket bättre rustade att överleva i den tuffa arktiska naturen än nordborna, som försvann helt från Grönland på 1400-talet. Inte långt efteråt började européerna återigen att visa sig längd den grönländska kusten. Holländska, baskiska och skotska valfångare kom till landet redan på 1500-talet.

Grönlands nyare historia inleddes år 1721 då den norska missionären Hans Egede grundade den första året-runt-kolonin och handelsstationen nära Nuuk.  Faktum är att Egede kom till Grönland för att omvända de katolska nordborna till lutheraner, men han kom ganska snabbt fram till att nordborna var försvunna, ett mysterium som ännu inte är löst.

Nuuk blev utbildningscentrum år 1847 då lärarseminariet placerades här. År 1908, då handel och administration officiellt skildes åt, blev Nuuk värdar för södra Grönlands landsråd, en styrelseform och ett råd som fortsatte att verka fram till andra världskriget, då staden blev administrativt, handelsmässigt och politiskt centrum för hela landet. År 1979 föll det sig naturligt att Landstinget placerades här, och staden fick sin slutgiltiga huvudstadsroll. Grönlands vackra nationalmuseum ligger i den gamla kolonialhamnen Förutom en inuitisk generalförsamling kan man även se de berömda kvinno- och barnmumierna från Qilaqitsoq vid Uummannaq.

Tidig förmiddag anländer vi till Arsuk-fjorden och vår insegling präglas av det 1 418 meter höga berget Kuunnaat. Arsuk var fram till för bara några år sedan en av Grönlands rikaste bygder. Här bodde många skeppare och matroser som livnärde sig på att fånga tork. Men det räckte med att temperaturen i Davidsundet sjönk en grad för att fisken skulle söka sig söderut. 

Lite längre ut i fjorden ligger Ivittuut, kryolitens huvudstad. Inuiter i trakten hade observerat och utnyttjat en speciell klippa som inte syntes under vatten. Därför var den perfekt att använda som agnar på fiskegarn och den fick av områdets första geolog namnet issten eller kryolit. Kryoliten skulle få en ännu större betydelse eftersom den visade sig vara oumbärlig i aluminiumproduktionen i USA och Europa, och man började bryta den för export i slutet av 1800-talet. Malmen skeppades till Österbro i Köpenhamn där Kryolitbolaget Öreund hade sin arbetsanläggning. Eftersom kryoliten inte fanns i motsvarande mängd någon annanstans i världen fick Ivittuut en enorm strategisk och inkomstmässig betydelse. Under andra världskriget kunde Danmark inte längre hålla kontakten med Grönland och kryoliten användes som handelsvara mot Amerika, vilket fick en enorm betydelse för landets framtida utveckling mot självstyre och oberoende av Danmark. Dessutom var det en av anledningarna till att amerikanerna upprättade militärbaser på södra Grönland.

Vi planerar att landstiga vid den numera nedlagda flottbasen i Grönnedal som anlagts av amerikanerna under andra världskriget, under namnet Blue West Seven.

Rutten går inte via Kap Farvel, som är Grönlands sydligast belägna punkt. Det råder inga tvivel om att de nakna klippskären 59° 47’ Nord har ett legendariskt rykte, men den alternativa skärgårdsrutten är mycket mer spännande och självklart mindre plågad av vindar och sjögång. Vi fortsätter in genom Prins Christians sund som är en 60 kilometer lång fjord som från Davis-sundet och det gröna västra Grönland sig in genom landet till östra Grönlands glaciärspäckade fjordar. 

Sundet har branta bergssidor och många äventyrslystna kajakpaddlare har hamnat i knipa till följd av det väldigt begränsade antalet landstigningsplatser. Den gamla väderstationen Prins Christians sund som fram till för bara några år sedan bemannades av hårdnackade meteorologer, är en intressant punkt i ruttens östra del. Vi passerar Prins Christians sund tidigt på morgonen. För den morgonpigga är det spännande att följa övergången i denna kritiska passage. Även under de bästa förhållanden kan två till tre isberg ligga i vägen för genomfarten. Kommandobryggan hämtar varje dag iskartor och satellitbilder som tillsammans med officerarna är vår pålitliga utsiktspost. 

Tidigt på förmiddagen har vi tagit oss ’igenom’ Grönland ar oss under dagen ut ur och upp längs östra Grönland. Över stora sträckor når inlandsisen hela vägen ut till kusten där den bildar de stora hyllor som även finns på Antarktis.

Skjoldungen har med all rätt hyllats som ett av östra Grönlands vackraste områden. Öns position är 63° norr, och är inklämd mellan smala fjordar och längst in hittar vi ett grönskande och milt klimat.

Här passerade Fridjof Nansen sensommaren 1888 under sitt sökande efter en landstigningsplats för den första inlandsiskryssningen, och han skrev: ”Skjoldungen är ett landskap som med sin vilda skönhet inte överskuggas av något annat vi har sett. På alla håll och kanter störtade kalvande is ner i vattnet”! Skjoldungen är dessutom namnet på en numera nedlagd utpost som ligger på öns sydvästra sida. Uppemot 100 personer bodde här fram till 1965, och det finns fortfarande enstaka hus kvar. Vi fortsätter till Dronning Marie Dal i områdets nordvästra hörn, för att titta närmare på den intressanta floran.

Efter Skjoldungen och Ilertakajik-fjorden upphör det alpina landskapet och härifrån kommer vi flera gånger uppleva att inlandsisen över stora sträckor når hela ut till kusten och bildar sammanhängande så kallade ”shelfs”, som man även ser i Antarktis. 

Under kvällen och natten passerar vi:
Bernstorff Isfjord: Den mest produktiva glaciären vid sjökusten och vi håller oss på avstånd i det isfyllda vattnet.  
Køge bukt: Fantastiska isberg och enastående na¬turscenerier som återigen påminner om Antarktis. Norr om Køge bukt ligger Ole Rømers ö och Dannebrog ö, och det är i det här området som Nansen 1888 började korsa inlandsisen. Men innan det hade hunnit gå en månad hade Nansen och hans män drivit med isen 475 km söderut och med möda kämpat sig tillbaka norrut utmed kusten. 

Efter Køge bukt kommer vi fram mot mer kuperade omgivningar som är mer bebodda. Orten Isortoq är den sydligaste i Ammassalik kommun och med sitt läge söder om den isfyllda Sermilik-fjorden är det ca 100 invånarna ganska isolerade. 

Tidigt på morgonen fortsätter vi utmed den vackra kuststräckan med höga berg och fascinerande glaciärer där stora isberg kalvar. Här rundar vi Ammassalik ö och stävar in i Kung Oskars Hamn med Polhemfjället i bakgrunden. Framför oss brer östra Grönlands största stad, tillika områdets huvudstad, Tasiilaq, ut sig.  Med 1800 invånare är det kommunens naturliga centrum som inkl. omgivningarna räknar med cirka 3 000 invånare. Även om orten är isolerad för fartygstrafik under den största delen av året har den goda möjligheter till både utbildning och hälsovård. 

Vi tillbringar förmiddagen i den lilla moderna orten. 

Den som vill kan boka en helikoptertur över glaciären i Johan Petersen-fjorden. Här flyger du förbi de majestätiska östgrönländska bergen och in i den enorma fjorden med isberg och packis. Helikoptern landar nära den vackra glaciären innan man flyger tillbaka.

Orten Kulusuk ligger på Kulusuk-öns södra spets. Med sin närhet till flygplatsen och nästan dagliga avgångar till Island är det en av de mest välbesökta orterna på Grönland. Men det är inte något som invånarna tänker mycket på. Här går livet sin stilla gång där t.ex. sälfångst är en stor del av ekonomin tillsammans med lokalt konsthantverk. Kulusuk har en egen flygplats som ligger 40 minuter till fots från orten, och som byggdes av amerikanerna 1958 som ännu en i raden av ”Bluie West”-landningsbanor. Flygplatsen och den dåvarande basen skulle bland annat ta vara på den stora DYE-radarstationen (en del av DEW-linjen - Distant Early Warning) på öns östra kust. 

I löpet av natten korsat vi återigen polcirkeln, den här gången söderifrån och norrut.  

Kustlinjen från Ammassalik till Scoresbysund-fjorden ger oss en försmak på några av de imponerande vyerna vi kan förvänta oss de kommande dagarna. De 2-3000 meter höga bergen tornar över havsytan ofta har drivis från Arktiska havet. Kusten har varit otillgänglig för både inuiter och de europeiska valfångarna som genom tiderna har försökt bosätta sig här. Det är inte förrän 1899 som en liten grupp hårdföra danskar lyckades kartlägga den farliga sträckan på 900 outforskade kilometrar från Tasiilaq till Ittoqqortoormiit i en inget mindre än en roddbåt.  

Vi hoppas kunna gå i land vid Kangerlussuaq. Rutten utmed östra Grönland blir till stor del bestämt av väder, vind, is och strömmar. Under senare år har det genomgående varit mycket mindre is runt Grönland än tidigare och nordöstra Grönland har varit isfritt den största delen av september hela vägen upp till Danmarkshamn. Det har möjliggjort några helt enastående expeditioner, men vi har också upplevt hur en storm eller bara ihållande blåst på ganska kort tid har pressat ihop isen till en ogenomtränglig barriär utmed kusten. Det är villkoren och även en del av charmen som vi får leva med på våra expeditioner, så även på denna. 

Under den här dagen med kryssning utmed Grönlands östkust kan du se fram emot inspirerande föredrag av våra erfarna guider om den arktiska floran och faunan, klimat, upptäcktsresor och  geologi. Du kan även gå ut på däck för att spana efter valar, myskoxar och harar, och det är heller inte helt otänkbart att det kan finnas isbjörnar i fjordarna.  

På nätterna kan vi med lite tur se norrsken. Den här perioden bjuder på världens största biograf: Norra halvklotets stjärnhimmel med det dansande norrskenet i huvudrollerna. Eftersom det kan vara svalt på kvällarna lönar det sig att på sig varma kläder och sedan bara njuta av skådespelet på stjärnhimlen. Under dagen berättar expedtionsteamet mer om norrskenet och de många lokala myter om det gåtfulla gröna ljuset. 

Vi räknar med att vara framme vid inuitsamhället Ittoqqortoormiit, som på danska kallas  Scoresbysund, på morgonen. Ittoqqortoormiit ligger på den norra sidan av mynningen till fjordsystemet Scoresbysund, och grundstenen till kolonin lades 1924. Ittoqqortoormiit är den enda egentliga staden i nordöstra Grönland och utgångspunkten för många expeditioner till nationalparken i Nord- och Östgrönland. I dag bor det cirka 400 invånare i orten som alla är i nedstigande led från de ursprungliga kolonisatörerna.  Utanför många hus hänger säl-, myskoxe- och isbjörnsskinn på tork och överallt står slädhundarna och väntar på att isen blir tillräckligt tjock för årets första slädjakter. Försäljning av skinn och kött till vidareförsäljning på Grönlands västkust spelar också en viktig roll i den lokala ekonomin. Ittoqqortoormiit är en av Grönlands mest isolerade orter och det finns ingen garanti för att det kommer nya förnödenheter varje år. 

Detta sätter naturligtvis sin prägel på samhället. Albatros har etablerat en god kontakt till de lokala som därför visar oss en del av orten. Vi vill be alla Albatrosgäster om att respektera invånarnas privatliv och inte gå in i privata hus utan inbjudan. Orten har ett litet posthus om du vill skicka ett vykort.  

Efter besöket i Ittoqqortoormiit beger vi oss in själva fjorden där vi hoppas kunna gå i land under kvällen eller morgondagem. Expeditionsteamet berättar mer om rutten och möjligheter ombord.  

Beroende på väder, vind och is går vi i land och upplever något av detta otroligt vackra landskap på nära håll. Den långa fjorden är hemvist för den kanske mest dramatiska naturen på Grönland.  De safirblå isbergen vaggar i vattnet framför de karga klipporna - ett naturens måleri som endast är få förunnat att få uppleva.  

Scoresbysundfjorden täcker ett område av mindre fjordar och den stora huvudfjorden. Huvudfjorden är cirka 110 km, medan den längsta förgreningen av fjorden i förbindelse med huvudfjorden kommer upp på ca 348 km., vilket gör den till världens längsta  (Sognefjorden som är den näst längsta kommer upp på 205 km). Hela fjordsystemet Scoresbysund täcker ett område på drygt 38 000 km2.

På eftermiddagen tar vi farväl av Grönland när de 2-3000 meter höga bergen på Blossevillekusten försvinner på horisonten. Vi tillbringar hele dagen med att korsa Danmarkssundet. Vid den här tiden på året kan man ofta se migrerande valar och havsfåglar, särskilt vid Islands nordvästra kust. De första sjömilen är präglas ofta av isberg som förs söderut av polarströmmen från de stora glaciärerna i norr.  Här kan man ibland se blåval och inte minst den karakteristiska knölvalen som är lätt att känna igen på de vita fläckarna på fenorna.  Just nu är det så pass mörkt på nätterna att vi med lite tur kan njuta av norrskenet.  

I övrigt njuter vi av fartygets goda mat under kvällen och smälter dagens alla intryck.  

På vår sista dag kommer du kunna delta i aktiviteter som vårt expeditionsteam har planerat. Föredrag och filmer är några av de typiska möjligheter som finns när vi är ute på havet. 

Vi navigerar över Danmarkssundet med kursen satt mot Island och Reykjavik.

Under natten har vår kapten navigerat mot Reykjavik som vi kommer fram till på morgonen. Efter frukost ombord är det dags att ta farväl av Ocean Atlantic med besättning innan färden fortsätter med flyg mot Stockholm.