Finland – de tusen sjöarnas land

Vi träffas vid centralstationen i Stockholm strax efter lunch och kör till Värtahamnen, där vårt fartyg från rederiet Tallink Silja Line ligger. Vi går ombord och checkar in i våra bekväma hytter. Det har blivit dags att njuta av den fantastiska färden från Stockholm genom skärgården. Vi träffas igen under kvällen för att njuta av buffén ombord. Drycker som vin, öl, vatten och kaffe ingår i priset. Det finns möjlighet att köpa taxfree-varor ombord, eller kanske hellre ta en svängom på dansgolvet? Tidigt under natten kommer vi till Åland där vi tar en kort paus för av- och påstigning innan vi fortsätter mot Helsingfors. Vi kommer fram till den finska huvudstaden under förmiddagen.

Det är dags att stiga upp, njuta av den stora frukostbuffén och ställa fram klockan en timme eftersom Finland är en timme före oss. Ankomsten i sig är inte lika pampig som utan det intressanta är den snäva passagen som leder oss förbi den gamla fästningen Sveaborg (Suomenlinna på finska) som vi besöker senare idag. Härifrån har vi en kort men trevlig båttur till centrum. 

Vi lämnar båten tidigt på förmiddagen och inleder vår rundtur i den finska huvudstaden Helsingfors. Vi kommer i stort sett direkt fram till centrum och fartyget lägger till bara några hundra meter från exklusiva Esplanaden, det festliga marknadstorget Salutorget och de gamla saluhallarna. 

Finland firar endast 162 år som självständigt land, men Helsingfors huvudstad är 207 år gammal. Detta till följd av att tsar Alexander flyttade huvudstaden från Åbo (Turku på finska) till Helsingfors när Sverige hade förlorat Finland till Ryssland efter det stora nordiska kriget.

Helsingfors grundades av den svenske kungen Gustav Vasa år 1550 och lät bland annat byggde bland annat fästningsanläggningen Sveaborg (senare Suomenlinna på finska) som vi passerade vid inseglingen. 
Om man jämför med många andra europeiska huvudstäder är Helsingfors en ung stad. När tsar Alexander flyttade huvudstaden hit från Åbo 1812 var stadens invånarantal 4 000, i dag bor det runt 650 000 invånare här. Staden bombades under andra världskriget, men var förutom London och Moskva den enda huvudstaden i de krigförande länderna som inte erövrades. Helsingfors skulle egentligen ha varit värd för OS 1940, men pga. andra världskriget ställdes OS in. Staden fick revansch 1952, och huvudarenan var Olympiastadion, som ursprungligen byggdes till de inställda olympiska spelen 1940.

I dag breder Helsingfors ut sig åt mer än ett håll; de gamla industriområdena ändrar sig dag för dag och som i alla andra storstäder skjuter alternativa butiker, restauranger och mikrobryggerier upp i de områden där man bygger bostäder till unga. Ett par av de senaste nybyggda områdena utanför centrum är fiskehamnen, den tidigare fiskehamnen och Böle vid mäss-centret, som har förvandlat sig till en stadsdel med stora shoppingcenter med moderna bostäder. 

Vi ska ge oss ut på rundtur förbi Salutorget, vi ser den ortodoxa katedralen, senatstorget med riksdagen, presidentens hem, Helsingfors domkyrka, järnvägsstationen och Finlandia-huset innan vi besöker Tempelplatsens kyrka. Denna kyrka är i alla avseenden unik. Överraskande nog ritades kyrkan på 1930-talet men på grund av kriget förverkligades den först på 1960-talet. Kyrkan ligger på en liten klipphöjd i stadsdelen Tölö, men i motsats till andra kyrkor (som ofta är högre) byggdes den in och ner i klippan, ljuset leds in genom fönster som sitter hela vägen runt mellan klippan och koppartaket, som är placerat över det runda kyrkorummet. Detta har blivit en av de mest besökta turistattraktionerna i Finland, vilket inte är svårt att förstå.

Efter besöket vid kyrkan återvänder vi till hamnen där vi kan följa livet på torget. Se bara upp så att inte glassen eller smörgåsen äts upp av en glupsk fiskmås! Pröva gärna den goda fiskspecialiteten, små hela stekta fiskar (muikku) som smakar underbart. Härifrån tar vi båten till Sveaborg där vi får en guidad rundtur på den gamla fästningen som idag rymmer museer, restauranger, utställningar, stränder och en hel del fast bosatta som dagligen pendlar med båten in till staden. Idag ett rekreativt område, en gång i tiden Helsingfors försvarsverk – oavsett vilket ser finländarna det som ett nationalmonument.

Vi återvänder till centrum och tar oss till vårt hotell. Middag på egen hand ikväll.

Efter frukost sätter vi oss återigen tillrätta på bussen och kör den korta biten till den vackra sjön Tusby träsk strax norr om Helsingfors. Vårt mål är Ainola, ett hus uppkallat efter Jean Sibelius fru Aino, översatt betyder det Ainos plats.

Jean Sibelius eller Johan Julius Christian Sibelius som han döptes till, var en av de internationella och även nationella kompositörerna från samma tid som Carl Nielsen, Bedrich Smetana och Edvard Grieg. Hans musik var en hyllning till de nordiska och framför allt finländska sagorna samt Finland. Detta kommer till uttryck i musikstycket Finlandia, men internationellt var det förmodligen Valse Triste som fick störst genomslagskraft. Finlandia, som färdigställdes år 1900 blev i och med självständigheten år 1917 en symbol för landet Finland. Vi besöker det lilla hemmet som står helt orört och där Sibelius sex döttrar föddes. Det är en skön och fridfull plats under träden inte så långt från sjön.

Vi fortsätter till Borgå (Porvoo på finska), en vacker småstad känd för sina trähus och sin charm, belägen öster om Helsingfors. Den ligger vid flodutloppet till en insjö som i sin tur mynnar ut i havet. Borgå är officiellt Finlands näststörsta stad och dateras till 1346.  Borgå är delvis byggd på en kulle, så det är inte helt enkelt att gå upp till domkyrkan, som har anor från 1200-talet – men den är absolut värd ett besök. 2006 förstördes kyrkans tak i en brand, men den har restaurerats vackert sedan dess.

Här bodde ytterligare en av Finlands stora söner, Johan Ludvig Runeberg som med sina sånger skildrar de tappra finska soldaterna och lyfter nationalidentiteten med Vårt land (Maamme)  som han skrev år 1846 under den ryska perioden.  Detta blev den finska nationalsången strax efter självständighetsförklaringen 71 år senare. Det finns ett litet museum i Borgå där Runeberg bodde fram till sin död år 1877.  En liten, men hög mandelkaka med rom eller liknande, med hallon och glasyr längst upp, har fått sitt namn efter Runeberg. Det sägs att Runeberg åt just denna kaka med ett glas varm punsch varje dag. Runebergstårta eller Runebergintorttu äter man i Finland varje år på Runebergsdagen den 5 februari.

Finland är ett land som under många år kämpade för sin egen identitet. Först var man underordnad Sverige under många århundraden; sedan var landet ett storfurstendöme under Ryssland tills man blev självständig vid slutet av första världskriget, inbördeskriget 1918; vinterkriget 1939-40, som finnarna vann, fortsättningskriget 1941-44, som slutade med att Finland var tvungen att avstå landområden till Sovjetunionen och var tvungen att betala krigsskadeersättning till Sovjetunionen. Finland blev en del av EU 1995 och många finnar känner än i dag en viss otrygghet över ryssarnas agerande. 

Vi fortsätter från till  Villmanstrand (Lappeenranta) där vi ska övernatta. 
Vi checkar in och äter middag på hotellet.

Villmanstrand ligger vid den stora Saimen som vi kommer att röra oss runt de närmaste dagarna. Sjön är enorm, faktiskt den fjärde största i Europa, med över 14 000 sjöar och en imponerande kustlinje på över 8 500 kilometer. Här hittar vi den längsta sjösidan i världen samt ett virrvarr av systersjöar och anslutningskanaler. Det går faktiskt att ta sig med båt från Villmanstrand i söder till Joensuu i norr på en och samma sjö! Från Villmanstrand går det även att resa till den gamla finska staden Viborg i Östkarelen som flyttades till Ryssland efter kriget via Saimaakanalen. Kanalutgrävningen påbörjades av svenskarna på 1600-talet men slutfördes av ryssarna år 1845. Det är en fantastisk upplevelse att resa i sex timmar genom 28 slussar och en höjdskillnad på nästan 80 meter, men det får bli en annan gång. 

Efter frukost kör vi till Villmanstrand och den svenska fästningen innan vi fortsätter till S:t Michel (Mikkeli). Vi befinner oss nu i sjölandet, området med de många sommarhusen och de oändliga antalen sjöar eller förgreningar av Saimen. S:t Michel ligger också vid Saimen och är uppkallad efter St. Michal. Staden var huvudkvarter för de borgerliga, ”de vita” under inbördeskriget år 1918 och för officer Mannerheims trupper under vinterkriget och under det efterföljande fortsättningskriget. Här hittar vi återigen sisu-andan och den självuppoffrande finska nationalkänslan. Mannerheim föddes i Finland som tillhörde Ryssland, och var därför rysk officer fram till 1917. Precis som många andra finska officerare fick han sin utbildning på de bästa tyska officersskolorna, vilket kan ha inneburit att han med många andra redan här hade en viss fördel mot ryssarna.

Vi besöker ett intressant litet museum om Mannerheims huvudkvarter. På stationen står det en tågvagn som endast öppnas för allmänheten den 4 juni på Mannerheims födelsedag. Däremot kan vi kika in genom fönstret. På museet ser vi en film från 1942 där Hitler och Mannerheim håller möte i tågvagnen. Immola ligger i Karelen vid Imatra, idag endast några kilometer från den ryska gränsen.

Finland vann vinterkriget, men pga. de landområden som de senare förlorade, ansågs de vara förlorare av fortsättningskriget. Baron Carl Gustav Mannerheim utnämndes till president mellan 1944 och 1946. Han betraktas än idag som en av de stora finska hjältarna, som segerherre i inbördeskriget, vinterkriget och fortsättningskriget.

Efter en paus och lunch fortsätter vi till Nyslott (Savonlinna) som idag är mest känt för sina operaföreställningar på fästningen Olofsborg varje sommar, dit folk från hela världen vallfärdar. Fästningen uppfördes någon gång runt 1475 för att skydda den svenska delen och Savo mot ryssarna. Bakom byggnationen stod dansken Eirk Axelsson Tott. 

Nyslott ligger vid Saimen och vi ger oss ut på en båttur och ser fästningen från vattnet. Vi besöker även själva staden innan vi äter middag och övernattar i området.

Från Nyslott ger vi oss ut på en kortare färd österut och besöker en av Finlands mest fotogena och vackra platser, nationalparken Punkaharju. Det finns en mindre bergsknalle vid Saimen där vi färdas och kan njuta av utsikten. 

Efter vårt besök styr vi återigen kosan västerut och återvänder via Nyslott till S:t Mihels varifrån vi svänger norrut och fortsätter till Jyväskylä. Det är en mellanstor universitetsstad med stora sporttraditioner som ishockey, pesäpallo (en slags baseball som är Finlands nationalsport) och den årliga delen av WRC, World Ralley Championship i Jyväskylä som drar tusentals turister och bilentusiaster till staden. 

En av stadens söner är arkitekten och designern Alvar Aalto. Han föddes inte här men flyttade hit när han var runt fem år gammal och än idag finns det flera byggnader som ritats av honom. Aalto var arkitekt, debattör, designer och konstnär. Han var en del av den nya nordiska designen och arkitekturen som PH i Danmark och hans stil gick från det klassiska till det funktionalistiska och moderna till det monumentala. Det finns tre byggnader av Alvar Aalto i Sverige och Aalto-vasen pryder många svenska hem.

I Jyväskylä besöker vi ett museum tillägnat arkitekten och designern, byggnaden är ritad av honom själv och ger ett fint intryck av hans design. Här hittar vi 1 500 utställningsföremål varav några är modeller av hans byggnader på olika platser i världen. 

Vi övernattar i staden och intar middagen på egen hand.

Idag har vi en lång körtur framför oss eftersom vi ska lämna Jyväskylä och köra till Åbo (Turku på finska). Längs vägen passerar vi Finlands tredje största stad Tammerfors (Tampere) som grundades av Gustav den III och började som en industristad vid en damm, som gjorde det möjligt att utnyttja vattenkraft till stålindustrin. Idag är det en stor universitetsstad med många unga som bidrar till att skapa en modern och trendig stad.
Vi fortsätter till Åbo, där vi under eftermiddagen ger oss ut på kryssning i den vackra skärgården. 

Vi bor i Naantali som är en av Finlands äldsta städer. Här hittar vi den finske presidentens sommarresidens Gullranda och Finlands tredje största hamn. Det är en ovanligt trevlig stad med gamla trähus och som lockar många turister, något som speglas i stadens ekonomi eftersom inkomsterna i allmänhet är högre. 

Lite kuriosa: Muumimaailma eller Muminvärlden, en stor besökspark med många aktiviteter och roliga events ligger på den lilla ön Kailo strax utanför Nådendal. Huvudkaraktärerna är Tove Janssons folkkära mumintroll.
Vi övernattar på ett hotell med pool och bastu, så kom ihåg att packa badkläder! Att basta är en uråldrig tradition som varje finne med självrespekt ägnar sig åt. Det byggs inte ett nytt hus utan att även de minsta lägenheterna har en sauna och alla sommarhus vid hav och sjö har sin egen badstuga och sauna. En sjöbastu värms upp med ved och förr i tiden badade man bastu varje lördag när det var dags för veckans bad. De stora bastuanläggningen på hotell och badhus är uppdelade i en avdelning för kvinnor och en avdelning för män, och man bastar iförd absolut ingenting alls, med en liten matta man kan sitta på. Ett svalkande dopp efteråt fulländar upplevelsen.

Sista dagen i Finland. Efter frukost kör vi österut och något senare söderut genom det annorlunda och vackra landskapet. Det är ett idylliskt och flackt jordbrukslandskap. Målet är den lilla och väldigt sevärda orten Fiskars. Mellan ett par mindre sjöar löper Fiskars å som med hjälp av en damm användes som vattenkraft av holländarna, som på 1600-talet byggde en gjutjärnsugn till metallproduktionen. Ryktet säger att de kända Fiskars-produkterna med sina orangea handtag kommer från den holländska epoken och deras kungahus Oranje. Senare blev fabriken och produktionen svensk och idag har man förlagt tillverkningen till helt andra platser, men namnet och det orangea handtaget existerar på riktigt. Orten är väldigt vacker och trevlig, här finns utställningar, historier, museer och caféer och naturligtvis möjlighet att köpa Fiskars produkter med sig hem. Idag rymmer de gamla fabriksbyggnaderna et stort antal konstnärer och designers som vidareför de fina finska traditionerna med gediget hantverk och design.

Efter besöket i Fiskars kör vi till Åbo (Turku) där vi tittar på staden som ju som tidigare nämnts var huvudstad under den svenska perioden. En tradition som i stort sett alla finländare följer oavsett var de än bor i världen är påbudet om julfred klockan 12.00 den 24 december varje år från balkongen till Åbos rådhus. Fredstalet läses upp av borgmästaren och sänds i många länder. Utlysningen av julfreden i Åbo är en näst intill oavbruten, 700 år lång tradition som upprätthållits sedan 1300-talet. Julfreden har utlysts från Brinkkalahusets balkong sedan 1886. I sin nuvarande form har julfreden utlysts sedan 1903. 

Julfreden utlyses kl. 12 på julafton på Gamla Stortorget på finska och svenska. 

I Åbo, som idag är Finlands sjätte största stad, kikar vi runt i den gamla stadskärnan med domkyrkan från 1500-talet. Staden breder ut sig runt Aurafloden. Det är en livlig universitetsstad med många ungdomar och det sjuder av aktivitet längs floden på de gamla träfartygen, och det finns många butiker – och självklart även en hel del turister. 

På väg till färjehamnen passerar vi Åbo slott eller fästning. Slottet är ett av de äldsta från nyare tid, och kan med säkerhet dateras tillbaka till runt år 1280 eller tidigare. Fästningen har varit beskyddare av Åbo och den svenske konungen, och har under årens lopp byggts om och till, och rymmer ett härligt virrvarr av rum, trappor och hemliga gångar.

Vi stiger ombord på Silja Lines färja från Åbo till Stockholm på seneftermiddagen och äter middag medan vi färdas genom den vackra och spännande skärgården. Vi lägger åter igen till vid Ålandsöarna och ställer tillbaka klockan en timme.

Vi går upp tidigt och njuter av frukosten och färden genom den svenska skärgården innan vi kommer fram till Stockholm. Härifrån kör vi till centralen. Vår finska resa har tagit slut med många fina minnen i bagaget.