Från Grönland till Island i Erik den Rödes kölvatten

Flyg från Stockholm till Reykjavik om eftermiddagen, incheckning på hotell för övernattning.

Vi flyger från Reykjavik till Kangerlussuaq. Efter ankomst ska vi på utflykt till den så kallade Renglaciären, som står som en isvägg - på vissa platser upp till 60 meter – och bildar en tydlig kontrast mellan land och is. Namnet kommer från de renar som ofta strövar i området. Även utan renar är området fantastiskt – här blir man inspirerad av en mängd motiv till kameran och får lugn och ro i sinnet.

Utflykten till en av områdets mest sevärda glaciärer görs med fyrhjulsdriven tundrabuss som är skapad för terräng och grusvägar. Längs vägen håller vi utkik efter områdets djurliv. Här hittar vi både renas och myskoxar och guiden berättar om området och dess historia. När vi har avslutat vår utflykt beger vi oss till restaurang Roklubben där vi intar en sen lunch. Därefter kör vi till hamnen som ligger cirka 12 kilometer väster om flygplatsen, och där vårt fartyg M/S Ocean Atlantic väntar. Vi delas upp i mindre grupper och transporteras i zodiakbåtar några hundra meter ut i fjorden där fartyget ligger för ankar. Vi anvisas till våra hytter, säkerhetsprocedurerna gås igenom och medan vi avnjuter en middag i den vackra salongen inleder vi vår båtfärd ut genom den 160 kilometer långa fjorden.

Vi kommer fram till Sisimiut tidig eftermiddag, och efter frukost ska vi dyka ner i det moderna Grönland. Sisimiut är Grönlands nordligaste stad med isfri hamn under vintersäsongen, och är dessutom den sydligast belägna staden där det är tillåtet att ha slädhundar. Med sina knappt 5 400 invånare är Sisimiut Grönlands näststörsta stad efter Nuuk.

Sisimiut har bebotts av människor i cirka 4 500 år: Saqqaq-, Dorset- och Thulekulturens folk kom ursprungligen från Kanada och livnärde sig främst på fisk, fågel och däggdjur som val, säl och ren. På 1600-talet kom de första europeiska valfångarna till Sisimiut-området. De hade endast en sporadisk kontakt med landets befolkning, och det var inte förrän efter den norska missionären Hans Egedes kolonisering av Grönland 1721, som en fast kontakt mellan inuiter och européer etablerades. År 1764 upprättades en koloni med namnet Holseinsborg efter Greve Johan Ludvig Holstein, och Sisimiuts gamla stadsdel består av hus från kolonins första hundra år. Det äldsta huset i staden är från 1725, och en av de mest framstående byggnaderna är den blå kyrkan från 1775. 

Idag är Sisimiut en viktig utbildnings- och industristad, och bland fabrikerna är det värt att nämna Royal Greenlands fiskfabrik, som är den största av sitt slag på Grönland, och en av världens mest moderna. Vi ger oss ut på en spännande stadsvandring då vi framför allt tittar på den gamla kolonialtidsstadsdelen med muséet och den vackra kyrkan, men vi svänger även förbi stadens hektiska centrum där vi hittar ett antal moderna butiker. 

Efter lunch kan den som vill vara med på en vandring till Teleön (cirka 4,5 kilometer).
På eftermiddagen fortsätter vi vår sjöresa vidare norrut: Under kvällen passerar vi fjorden Sisimiut Isortuat, Nordre Strømfjord, bygderna Attu och Ikerasaarsuk samt den lilla orten Kangaatsiaq. Under natten passerar vi Aasiaat (Egedesminde) innan vi styr kosan mot den berömda Diskoön med sina karakteristiska 1000 meter höga bergen. Den morgonpigga kan få bevittna isbergen, Diskobuktens enorma isberg som pressas ut från Ilulissat Isfjord.

Under Diskoöns berg har vi gått in i en skyddad naturhamn som på danska heter Godhavn, på grönländska Qeqertarsuaq, som helt enkelt betyder Den stora ön.

Qegertarsuaq var fram till år 1950 den viktigaste staden norr om Nuuk på grund av det stora antalet valar, som fångades och drogs upp på land just här. På 1700-talet bringade valfisket välstånd till Diskoön, men idag är den på väg in i glömskans korridorer med ökande arbetslöshet och brist på förbindelser till fastlandet. Vi går genom staden med den speciella åttkantiga kyrkan, som i folkmun kallas för Vorherres Blaekhus.

Öns flacka fjäll är vulkaniska och är några av de yngsta av de grönländska geologiska formationerna. Bergen innehåller unika förekomster av rent järn och kol. Kolet bröts under många år i Qullissat på öns nordkust. När gruvan och staden stängdes enligt ett danskt dekret år 1972 skapades en stark politisk medvetenhet bland Grönlands unga. En medvetenhet som bidrog till att Grönland år 1979 blev självständigt.

Under vistelsen i Qeqertarsuaq bjuds vi på traditionell grönländsk Kaffemik med kaffe, kaka och trevligt samtal. En enastående möjlighet att uppleva den berömda grönländska gästfriheten på nära håll! 

Sent på eftermiddagen styr fartyget ut i bukten igen, med kurs norrut. Den enorma glaciären Eqip Sermia ligger i Diskobuktens nordöstra hörn. Denna glaciärfront cirka 50 sjömil norr om Ilulissat har blivit något av en kändis, och besöks dagligen av många båtar. Här hade det gamla expeditionsfolket sin bas, bland annat den franske etnologen och polarforskaren Paul-Émile Victor som byggde ett övervintringshus som han använde i samband med sina utflykter in på inlandsisen mellan 1948 och 1953.

Vi rör oss så nära iskanten som möjligt, däremot på tryggt avstånd från nedstörtande isblock och de våldsamma vågor som uppstår vid kalvningen. Tidig eftermiddag gör vi oss redo för avgång och styr nu kosan mot Ilulissat där vi läger till sent på kvällen. För säkerhets skull vill vi nämna att Ataafjorden in till Eqip Sermia då och då fylls så mycket med glaciäris att det inte går att passera med fartyget. I så fall ändras dagsprogrammet exempelvis till ett ortbesök i Diskobukten.

Ilulissat är en av Grönlands vackrast belägna städer. Ilulissat är grönländska för isberg och stadens kallas för ”isbergens huvudstad”. I Diskobukten, strax utanför Ilulissats kust, tronar de gigantiska isbergen upp sig. De kommer från Isfjorden, cirka en halvtimmes promenad söder om Ilulissat, och de föds 30 kilometer längre in i fjorden av den enorma Sermeq Kujalleq-glaciären, som med en bredd på 10 kilometer och tjocklek på 1 000 meter är den mest produktiva ismassan utanför Antarktis. Där de flesta andra ismassor endast kalvar med en hastighet på cirka en meter per dygn, kalvar Ilulissat ismassa varje dag i en hastighet av 25 meter ut i fjorden. Det här innebär i praktiken att ismassan producerar över tio procent av alla Grönlands isberg, vilket motsvarar 20 miljoner ton per dygn. Allt det här har bidragit till att Isfjorden har tagits upp på UNESCOs världsarvslista. 

I de över 250 år som har gått sedan Ilulissats grundande har staden vuxit och är idag Grönlands tredje största med över 4 500 invånare. Det är en väldigt levande och trevlig stad med ett förhållandevis stort utbud av kulturattraktioner. Det var i Ilulissat som polarforskaren Knud Rasmussen föddes, såväl som hans goda vän, den eminente hundkusken Jørgen Brønlund som deltog i och omkom under Danmarksexpeditionen. 
Idag har du möjlighet att delta i våra två spännande tillköpsutflykter eller så kan du utforska Ilulissat på egen hand. Vi erbjuder även en vacker vandring till den fantastiska Sermermiutslätten söder om staden varifrån vi har en eminent utsikt över Isfjorden och Diskobukten. Utflykten är cirka tio kilometer lång.

• Båtutflykt till Isfjorden (varar i cirka 2,5 timmar) där vi upplever de fantastiska is-scenerna på nära håll. Båtturen bjuder på en naturupplevelse vi sent ska glömma. Kom ihåg att ta med varma kläder!
• Flightseeing med Airzafari (själva flygningen varar i cirka 40 minuter). Ombord på det lilla bekväma flyget får vi en fängslande flygtur över kalvande glaciärer och isfyllda fjordar. Med en garanterad fönsterplats har alla en perfekt utsikt över isen, stora och små isberg och kanske till och med valar! Vår flightseeing kan bli inställd om vädret slår om.

(Utflykterna till Isfjorden och flightseeing ingår inte i resans pris, utan bokas separat. Läs mer under prisinformation).

Tidig kväll ger vi oss återigen ut i Diskobukten och fortsätter vårt äventyr söderut. Innan vi lägger isbergen som har följt oss i flera dagar bakom oss hoppas vi på att stöta på knölvalarna som håller till utanför Aasiaat. 

Om vi mot all förväntan inte kan ta oss in till Ilulissat på grund av is vid inseglingen till hamnen besöker vi istället orterna Qasigiannguit och Aasiaat söder om Ilulissat.

Fartyget har fortsatt söderut under natten, och vi har nu lagt Diskobukten bakom oss. Vi tillbringar den sista dagen ombord på att beundra den fantastiska utsikten över Grönlands västkust och hoppas att vi ska stöta på valar eller andra däggdjur på vår väg mot Nuuk.

När vi anländer till Nuuk med vårt fartyg har vi alla möjligheter att uppleva stadens nästan fasta knölvalsbestånd. En av världens minsta huvudstäder är med grönländska mått mätt en mäktig storstad med över hela 18 000 invånare, vilket utgör nästan en tredjedel av landets befolkning. Precis som Sisimiut var området runt Nuuk bebott av olika Inuitkulturer från 2 500 f.Kr. Från cirka år 1000 till 1400 följde nordborna efter Erik den Röde som bosatte sig på södra Grönland i Nuuk-området. Under samma period anlände medlemmar av den så kallade Thulekulturen, inuit-förfädrar till dagens grönlänningar. Dessa ”neo-eskimåer” var mycket bättre rustade att överleva i den tuffa arktiska naturen än nordborna, som försvann helt från Grönland på 1400-talet. Inte långt efteråt började européerna återigen att visa sig längd den grönländska kusten. Holländska, baskiska och skotska valfångare kom till landet redan på 1500-talet.

Grönlands nyare historia inleddes år 1721 då den norska missionären Hans Egede grundade den första året-runt-kolonin och handelsstationen nära Nuuk.  Faktum är att Egede kom till Grönland för att omvända de katolska nordborna till lutheraner, men han kom ganska snabbt fram till att nordborna var försvunna, ett mysterium som ännu inte är löst.

Nuuk blev utbildningscentrum år 1847 då lärarseminariet placerades här. År 1908, då handel och administration officiellt skildes åt, blev Nuuk värdar för södra Grönlands landsråd, en styrelseform och ett råd som fortsatte att verka fram till andra världskriget, då staden blev administrativt, handelsmässigt och politiskt centrum för hela landet. År 1979 föll det sig naturligt att Landstinget placerades här, och staden fick sin slutgiltiga huvudstadsroll. Grönlands vackra nationalmuseum ligger i den gamla kolonialhamnen Förutom en inuitisk generalförsamling kan man även se de berömda kvinno- och barnmumierna från Qilaqitsoq vid Uummannaq.

Tidig förmiddag anländer vi till Arsuk-fjorden och vår insegling präglas av det 1 418 meter höga berget Kuunnaat. Arsuk var fram till för bara några år sedan en av Grönlands rikaste bygder. Här bodde många skeppare och matroser som livnärde sig på att fånga tork. Men det räckte med att temperaturen i Davidsundet sjönk en grad för att fisken skulle söka sig söderut. 

Lite längre ut i fjorden ligger Ivittuut, kryolitens huvudstad. Inuiter i trakten hade observerat och utnyttjat en speciell klippa som inte syntes under vatten. Därför var den perfekt att använda som agnar på fiskegarn och den fick av områdets första geolog namnet issten eller kryolit. Kryoliten skulle få en ännu större betydelse eftersom den visade sig vara oumbärlig i aluminiumproduktionen i USA och Europa, och man började bryta den för export i slutet av 1800-talet. Malmen skeppades till Österbro i Köpenhamn där Kryolitbolaget Öreund hade sin arbetsanläggning. Eftersom kryoliten inte fanns i motsvarande mängd någon annanstans i världen fick Ivittuut en enorm strategisk och inkomstmässig betydelse. Under andra världskriget kunde Danmark inte längre hålla kontakten med Grönland och kryoliten användes som handelsvara mot Amerika, vilket fick en enorm betydelse för landets framtida utveckling mot självstyre och oberoende av Danmark. Dessutom var det en av anledningarna till att amerikanerna upprättade militärbaser på södra Grönland.

Vi planerar att landstiga vid den numera nedlagda flottstationen i Grönnedal som anlagts av amerikanerna under andra världskriget, under namnet Blue West Seven.

Tidigt på morgonen har vi tagit oss in i Eriksfjort som på grönländska heter Tunulliarfik. Vi kastar ankar framför Erik den Rödes boplats Brattahlíð, där Qassiarssuk ligger idag. Här ser vi bland annat en rekonstruktion av Tjodhildurs kyrka, som var den första kyrkan på den nordamerikanska kontinenten. Här hittar vi även andra ruiner efter nordborna, som försvann på 1400-talet. Här känner vi verkligen historiens vingslag och förundras över varför nordborna försvann så plötsligt från Grönland.

Det var från Brattahlíð, som Eriks och Tjodhildurs son Leif Eriksson runt år 1000 reste väster ut och upptäckte Baffin island, Labradorkusten och Newfuondland innan han efter några år återvände till södra Grönland. På eftermiddagen rör vi oss ut från Eriksfjord och passerar nära Qooroq Isfjord. 

Rutten går inte via Kap Farvel, som är Grönlands sydligast belägna punkt. Det råder inga tvivel om att de nakna klippskären 59° 47’ Nord har ett legendariskt rykte, men den alternativa skärgårdsrutten är mycket mer spännande och självklart mindre plågad av vindar och sjögång. Vi fortsätter in genom Prins Christians sund som är en 60 kilometer lång fjord som från Davis-sundet och det gröna västra Grönland sig in genom landet till östra Grönlands glaciärspäckade fjordar. 

Sundet har branta bergssidor och många äventyrslystna kajakpaddlare har hamnat i knipa till följd av det väldigt begränsade antalet landstigningsplatser. Den gamla väderstationen Prins Christians sund som fram till för bara några år sedan bemannades av hårdnackade meteorologer, är en intressant punkt i ruttens östra del. Vi passerar Prins Christians sund tidigt på morgonen. För den morgonpigga är det spännande att följa övergången i denna kritiska passage. Även under de bästa förhållanden kan två till tre isberg ligga i vägen för genomfarten. Kommandobryggan hämtar varje dag iskartor och satellitbilder som tillsammans med officerarna är vår pålitliga utsiktspost. 

Tidigt på eftermiddagen har vi tagit oss igenom hela Grönland, och letar oss under dagen ut ur och upp längs östra Grönland. Över stora sträckor når inlandsisen hela vägen ut till kusten där den bildar de stora hyllor som även finns på Antarktis. I Bernstorff Isfjord finns den mest produktiva glaciären på sydostkusten, och vi håller ett bra avstånd till det isfyllda och svårframkomliga farvattnet.

Skjoldungen har med all rätt hyllats som ett av östra Grönlands vackraste områden. Öns position är  63° norr, och är inklämd mellan smala fjordar och längst in hittar vi ett grönskande och milt klimat.

Här passerade Fridjof Nansen sensommaren 1888 under sitt sökande efter en landstigningsplats för den första inlandsiskryssningen, och han skrev: ”Skjoldungen är ett landskap som med sin vilda skönhet inte överskuggas av något annat vi har sett. På alla håll och kanter störtade kalvande is ner i vattnet”! Skjoldungen är dessutom namnet på en numera nedlagd utpost som ligger på öns sydvästra sida. Uppemot 100 personer bodde här fram till 1965, och det finns fortfarande enstaka hus kvar. Vi fortsätter till Dronning Marie Dal i områdets nordvästra hörn, för att titta närmare på den intressanta floran.

Vi lämnar nu Grönland och beger oss ut i Danmarkssundet med siktet inställt på Island.

Under båtresan kan vi lyssna till inspirerande och lärorika föredrag om såväl Islands som Grönlands historia om det arktiska klimatet samt om den natur och det djurliv vi får uppleva längs kryssningens gång. Under dagen ska vi självklart hålla utkik efter havsfåglar och valar.

Under natten har kaptenen börjat styra fartyget mot Reykjavik dit vi anländer på morgonen. Efter frukost ombord är det dags att lämna Ocean Atlantic och dess besättning innan turen går vidare till flygplatsen där flyget hem igen väntar.