Julius Caesar och antikens Grekland

Vi kommer fram till Atens nya flygplats och kör in till miljonstaden, den europeiska civilisationens vagga. Här har modern demokrati och naturvetenskap sitt ursprung och staden var redan under antiken ett attraktivt turistmål. Husens och lägenheternas balkonger pryds av geranier och stadens gator och torg är kantade av apelsinträd. Högröstade gatuförsäljare och färgsprakande marknader påminner om Orientens basarer medan de lätt förfallna neoklassicistiska palatsen för tankarna till en svunnen tid då Aten var känt som Medelhavets pärla. Efter vår ankomst till Aten och en kortare busstur genom centrum börjar vi med att äta innan vi besöker Akropolis. Vägen upp till de UNESCO-bevarade ruinerna tillryggalägger vi till fots.

Från Akropolis har vi fin utsikt över Plaka, som förutom att rymma fascinerande gudaberättelser med Zeus och Pallas Athene i huvudrollerna var den plats där stora filosofer som Sokrates och hans elev Platon levde.

Vi lämnar Aten och gör ett kort uppehåll vid Korinthkanalen. Korinthkanalen, som förkortade sjövägen runt Peloponnesos med cirka 400 km, påbörjades av kejsare Nero men fullbordades aldrig. I slutet av 1800-talet blev den 6,5 km långa och ca 25 meter breda kanalen färdigställd och revolutionerade skeppsfarten för en tid, men idag kommer endast småbåtar igenom.

Från Korinthkanalen fortsätter vi den sista korta biten till den gamla huvudstaden Napflio där vi också inkvarteras. Vi äter middag på hotellet.                 

Efter frukost inleder vi en spännande dag på den stora halvön, som på grund av Korinthkanalen ofta betraktas som en ö. Peloponnesos är idag ett av de mest värdefulla arkeologiska områdena och är ur ett historiskt perspektiv en av de mest spännande platserna att besöka. Dess belägenhet i sydöstra Medelhavet har under flera tusen år varit knutpunkt för handel och krig och området har varit i främmande händer under Rom, Bysans, Venedig och i flera omgångar Osmanska riket.

Första anhalt blir antika Epidauros där vi hittar en av de mest välbevarade amfiteatrarna i världen, och som har en akustik som inte kan jämföras med någon annan. Teatern är otroligt välbevarad och används för uppsättningar varje år. Några av anledningarna till att teatern är så välbevarad är att den är inbyggd i klippan i en ravin och därför naturligt skyddad. Platsen förlorade sin betydelse på 400-talet när kristendomen infördes. Intill dess har den varit hemvist åt läkarvetenskapens gud Asklépios, och det finns välbevarade lämningar från Tholos, en rund byggnad med labyrint (som kan ha varit tänkt som ormgård eftersom ormgift ingick i medicineringen) och Abaton där patienterna väntade på sin behandling.

Från Epidauros fortsätter vi till Nafplio som ligger vid Argosviken. Nafplio är en väldigt vacker stad och var så sent som på 1830-talet huvudstad i Grekland under en kort period. Staden är förmodligen mycket äldre än så men de rester vi hittar idag är från den bysantinska, venetianska och ottomanska perioden. Ute i havet ligger det lilla fortet Burtzi som byggdes av venetianarna, och över staden, på en 200 meter hög klippa, tronar ett fantastiskt venetianskt byggnadsverk i form av Palamidifästningen. En trappa med nästan tusen trappsteg leder upp till fästningen. Fästningen byggdes på 1700-talet som försvar mot fiender från havet. Dessutom finns det ruiner från en inte riktigt lika välbevarad fästning från den östromerska och bysantinska perioden Akronafplio. Staden har många minnen från den turkiska perioden men det finns inte många intakta moskéer kvar.

Innan vi kör över Peloponnesos stannar vi vid det antika Mykene. Här ser vi den första civilisationen som uppfördes på det grekiska fastlandet. Den mykenska kulturen är gammal och kommer från Kreta och fördes sedan vidare till fastlandet, och man räknar med att stadens storhetstid var någon gång mellan 1600 och 1100 år f.v.t. Här byggde man en stad mellan två bergssidor och man kunde bara komma in i den västerifrån. Byggnationen var väldigt avancerad och man konstruerade stora tjocka stadsmurar. Dessutom fick man vatten från underjorden.

Mest känd är Lejonporten som markerar ingången genom stadsmuren. Här ligger tre stora stenar med två uthuggna lejonkroppar utan huvud som vaktar staden. Inne i staden hittar vi den så kallade ”skattkammaren” som uppkallats efter den store sägenomspunne konungen Atreus. Dagens arkeologer tror att det är en gravkammare. Den berömde kung Agamemnons grav har också varit knuten till staden men graven har visat sig vara mycket äldre än så.

Utflykten fortsätter till halvöns västra sida, och här stannar vi vid Olympia för att äta middag och övernatta.

Idag står två UNESCO-bevarade storheter på programmet, nämligen Olympia och Delfi. Olympia är tillägnad den största av gudarna, nämligen Zeus, som enligt historien satte boplats på det 3 000 meter höga Olympus-berget tillsammans med elva andra grekiska gudar. Det här berget ligger nära östkusten, sydväst om Thessaloniki,

och därför kallades området för Olympia till Zeus ära. Platsen var ursprungligen ett religiöst område där präster bodde eller kom för att be. Det här blev så småningom en årlig tävling bland grekerna och senare till en större begivenhet som avhölls bland gemene grek Olympiska Spelen var födda.

Vi rör oss runt på det arkeologiska området där vi hittar resterna av Zeustemplet, Heratemplet, stadion och de sportområden som användes, bland annat hippodromen där man höll hästkapplöpningar. Området är fridfullt och väldigt spännande, men ett besök i museet ger den bästa överblicken över ruinerna. En stor del av dem föll samman under ett våldsamt jordskalv på 500-talet och resterna täcktes av jord och lera vid ett stort jordskalv och det är därför så mycket fortfarande är intakt.

Eter att ha tillbringat förmiddagen vid en av de största historiska minnesplatserna från den antika grekiska perioden fortsätter färden norrut längs kusten till den stora hamnstaden Patras. Efter det passerar vi sundet på den nästan 3 000 meter långa Rio-Antirio-bron och återvänder till fastlandet.

Vi kör österut längs kusten med Korintiska viken på sydsidan och fram till Delfi. Oraklet i Delfi skulle enligt historien kunna berätta för dig om din framtid, precis som många orakel i det antika Grekland, men oraklet i Delfi var känt för att ha det bästa och mest sannolika svaret. Svaren gavs på vers och framfördes av prästerna som översatte de påverkade orakelkvinnornas sluddrande till vanligt tal. Man tror att de unga kvinnorna sniffade euforiserande ångor.

Antika Delfi är högt beläget, välanlagt och omgärdat av berget Parnassos, med ett perfekt skydd mot eventuella fiender. Här låg Apollon-templet, ett stadion, flera skattkammare och annan bebyggelse bakom stadsmuren. För att komma in färdades man längs en kullerstensbelagd väg, en helig väg, som vi idag använder för att komma fram till oraklet och templen.

Efter det spännande besöket fortsätter vi mot nordost och kommer fram till Kamena Vuorla där vi ska övernatta och äta middag. Nu befinner vi oss på östkusten och vid Evianska viken mellan fastlandet och den stora ön Evia.

Idag färdas vi i Julius Ceasars fotspår när vi lämnar Egeiska havet och kör mot nordväst och in i Thessalien där vi ser UNESCO-bevarade Meteora med det berömda klostret. Vi passerar inte långt från Farsalos där Julius Ceasars trupper, utmattade efter att ha varit på jakt i månader efter Pompejus och hans styrkor, äntligen besegrade den mycket större armén den 9 augusti 48 f.v.t.

En månad tidigare hade de två fältherrarna inlett det romerska inbördeskriget med slaget vid Dyrrhachium (Dürres) i ett oavgjort slag, men det här var ett farligt land för Julius Ceasar eftersom Balkan och Grekland befann sig under Pompejus herradöme. Pompejus var känd för att vara en duktig politiker och hade den romerska senaten med sig på sin flykt från Ceasars styrkor. Pompejus var ingen stor krigare och med dåligt utrustade och dåligt tränade soldater, varav många var inhyrda från Orienten, led han ett svidande och slutgiltigt nederlag. Pompejus flydde till Egypten där Ceasars gelikar väntade på honom och mördade honom.

Meteora, som vi kommer fram till lite senare på förmiddagen, är ett av de mest imponerande naturfenomenen. Från enorma sjöar har vattnet forsat ner genom bergen och format ett av de mest fascinerande landskap som finns. Det här har skett över en period på flera tusen år eftersom klipporna är upp till 300 meter höga. På några av de här klipporna har det i över tusen år bott eremiter som sökte Guds välsignelse och evigt liv genom att vara nära honom. Grottorna som eremiterna bodde i låg överst på klipporna och kunde endast nås med repstegar eller en ovanligt bra klätterförmåga. Idag besöks klipporna ofta av bergsbestigare.

Senare samlades många av eremiterna och tillsammans byggde de kloster och klandestior, men många av klostren övergavs under turkarnas herradöme och består idag av förfallna ruiner. Det finns fortfarande fem fungerande och bebodda kloster och vi besöker ett av dem.

Sent på eftermiddagen fortsätter vi till Ioannina där vi övernattar och äter middag.

Ioannina är provinshuvudstad i provinsen Epiros och staden ligger vackert belägen vid Pamvotissjön. Det här är en väldigt modern stad som alltid har varit rik på grund av sin guld- och silverproduktion. Under många år, från slutet av 1700-talet och fram till 1822 var den under albanska Ali Pashas styre, innan turkarna slog ihjäl honom.

Efter frukost fortsätter vi in över gränsen till Albanien där vi styr kosan mot Gijokastra där vi ska besöka staden och den dystra fästningen. Staden är över 2 500 år gammal och väldigt vacker med sina kullerstensgator och de många små husen med skifferstenstak. Staden, som är väldigt poetiskt beskriven i den albanske författaren Ismail Kadares bok ”Chronicles of Stone” var även staden där Albaniens diktator Enver Hoxha kom ifrån. Det här har bidragit till att bevara den vackra staden, eftersom han såg till att den förblivit någotsånär intakt. Efter diktaturens fall föll även husen och idag är det UNESCO som betalar 20 000 USD varje klostertak kostar att underhålla, och som albanerna själva inte har någon möjlighet att betala.

Fästningen och staden är UNESCO-bevarade vilket är anledningen till den hjälp staden får. Staden har en hel del traditionella hantverksbutiker, en gammal stadsdel och en basar.

Utanför staden, på väg till och från Gjirokastra, finns betongbunkrarna från kalla kriget kvar. Vi lämnar den vackra staden och kör längs kusen och in i den stora nationalparken söder om Sarandë där vi hittar en liten halvö där den gamla staden Butrint en gång låg. Butrint var omgiven av vatten och därför lätt att försvara, och trots att staden beboddes långt före grekernas tid, var det grekerna som byggde upp staden och försvarsmuren runt den. Efter grekerna kom först romarna och sedan bysantinerna, och därefter förföll den och övergavs. På 1920-talet började italienska arkeologer återupptäcka staden som idag är ett UNESCO-bevarat område.

Butrint har haft allt från en grekisk teater till ett Akropolis med grekiska och romerska bad, tempel som gjorts om till basilikor eftersom kristendomen inte accepterade de gamla gudarna. Akropolis låg på en kulle och har senare byggts om till fästning varifrån det finns en strålande utsikt över Vivarikanalen och Korfusundet mot Korfu, varifrån grekerna förmodligen kom ifrån. Området är stort och vi behöver lite tid för att ta oss runt innan vi kör upp till Serandë, en något mer modern stad dit gäster från Korfu kommer och som även är en av Albaniens mer populära badorter. Här äter vi middag och övernattar.

Vi lämnar Sarandë efter lunch och kör längs med kusten. Resan upp till Vlora är väldigt vacker. Härifrån beger vi oss inåt landet till Apolonnia där vi besöker ruinerna och lämningarna av Apollonia, som uppkallats efter guden Apollon. Staden grundades av tillresande greker från Korinth och Korfu cirka 500 f.v.t. och var ett handelscentrum med bland annat slavhandel under nästan 800 år fram tills att ett större jordskalv förstörde staden och omvandlade det omkringliggande vattenområdet till sumpmark med malariamyggor.

Vi njuter av stadens praktfulla belägenhet och ser hur den skulle ha sett ut om den inte hade förstörts, och bildar oss ett intryck av några av byggnaderna.

Därefter går turen vidare till staden Berat vars historik går hela 2 400 år tillbaka i tiden. Den gamla stadsdelen finns med på UNESCO:s världsarvslista och de historiska husen med de många fönstren, byggda på terrasser längs klippsidan, illustrerar på bästa sätt tilltalsnamnet ”Staden med de tusen fönstren”. Berat har en vacker borg uppe på en kulle och på medelåldern bodde de flesta av stadens invånare innanför borgens område. Invånarna var mestadels kristna och på borgområdet låg det cirka 20 kyrkor som uppfördes på 1300-talet. Några av dem innehåller verk av Albaniens mest berömda ikonkonstnär Onufri som har ett eget museum i Mariakyrkan. Staden rymmer även vackra moskéer, bland annat Kungamoskén som byggdes i slutet av 1400-talet.

Vi lämnar Berat efter frukost och kör till Dürres (Dyrrhachium) och avslutar Ceasars segerrutt där den började. Dürres var tidigare Albaniens huvudstad och har varit under grekiskt, romerskt, bysantinskt, venetianskt och ottomanskt herradöme. Här känner vi historiens vingslag eftersom det var här Ceasar landsatte sina trupper i sin kamp mot Pompejus. Trots att han inte hade med sig sina fartyg med mat med sig eftersom dessa var inspärrade i Brindisi i Italien, undslapp hans trupper att svälta och kunde först ta sig ur Pompejus grepp efter att Pompejus hade hållit Ceasars styrkor stångna.

Efter en bitter strid drog de två arméerna vidare till Thessalien där det slutade med att Julius Ceasar besegrade Pompejus.

I Dürres tittar vi på den bysantinska stadsmuren, stadens centrum, det venetianska tornet och den romerska amfiteatern.

Efter besöket i Dürres fortsätter vi till Kruja, till det självständiga Albaniens första huvudstad. Det var från Kruja nationalhjälten Skanderbeg bekämpade ottomanerna och staden har upprättat ett museum i hans minne. Gjergj Kastrioti (1405-1468) var i osmansk tjänst där han fick tilltalsnamnet Skanderberg, som är en sammanslagning av namnet Iskander och den turkiska titeln bey. År 1443 övergick han till kristendomen och ledde därefter Albaniens kamp mot osmanerna ända fram till sin död. Därefter hamnade landet under osmanskt styre fram till början av 1900-talet. Museet ligger lämpligt nog i stadens borg som stod emot hela tre långvariga turkiska belägringar. Här hittar vi historiska föremål från 1400-talets albansk-osmanska rike och på det närliggande etnografiska museet kan vi studera konsthantverk från 1500-talet och framåt. Vi avslutar vårt besök på egen hand i stadens gamla basar där vi kan köpa handgjorda souvenirer och mycket mer. Vi äter middag och övernattar i Kruja.

Efter frukost lämnar vi Kruja för att titta närmare på Albaniens största stad, Tirana, som fortsätter att växa på grund av tillströmningen från landsbygden. Vi färdas längs en av stadens huvudleder, boulevarden Deshmoret e Kombit ”nationalmartyrernas boulevard”. Under den italienska belägringen under andra världskriget hette den Mussolinis boulevard. Här finns flera universitet, administrativa byggnader och banker, och vi fortsätter till Skanderbergstorget. Nationalhjälten tronar som ryttarstaty mitt på torget. Från den här perioden stammar Ethem Bey-moskén från 1823. Ovanligt nog för islamisk konst är kyrkan smyckad med naturalistiska träd, broar och vattenfall. Under vår sightseeing passerar vi Moder Teresa-torger som är uppkallat efter den berömda nunnan av albanskt ursprung, som vigde sitt liv åt att hjälpa Indiens fattiga. Hon helgonförklarades 2016.

Vi fortsätter förbi Albaniens nationalmuseum och Pyramiden, som ursprungligen uppfördes som museum för diktatorn Enver Hoxha. Idag är det omvandlat till konferenscenter och sällskapslokaler men står under rivningshot på grund av byggplaner på en ny albansk parlamentsbyggnad. Tiranas stadskärna präglas av olika arkitektoniska stilar som knyter an till olika perioder i landets historia: Här finns pampiga byggnader från 1939-44 när landet var under italiensk belägring och från efterkrigstidens kommunistperiod som dominerades av den sovjetiska monumentalarkitekturen. Under senare år har man utlyst arkitekttävlingar för att förnya stadskärnan och bland vinnarförslagen återfinns projekt av danska Henning Larsens Tegnestue och Bjarke Ingels Group. Kanske får framtidens Tirana en dansk prägel. Vi avslutar vårt besök på egen hand i stadens gamla basar där vi kan köpa handgjorda souvenirer och mycket mer. Efter det kör vi till flygplatsen och påbörjar vår hemresa.