När vikingarna upptäckte Amerika

Vi flyger direkt till Grönland. Efter vi har landat åker vi på vår första spännande utflykt till Renglaciären, som på vissa ställen är upp till 60 meter hög och är en klar kontrast mellan land och is. Efter detta är det dags för lunch och sedan åker vi de cirka 12 kilometrarna till hamnen väster om flygplatsen där vårt kryssningsfartyg Ocean Atlantic väntar. 

Zodiac-gummibåtar tar oss ut till fartyget som ligger cirka en kilometer ut i fjorden, beroende på om det är högvatten eller lågvatten. Det delas ut flytvästar i hamnen och besättningen hjälper till med ombordstigningen. Ombordstigningen på Ocean Atlantic sker via en trappa på sidan av fartyget. Väl ombord tilldelas vi våra hytter och säkerheten ombord gås igenom. Sedan njuter vi av middagen i restaurangen samtidigt som fartyget ger sig ut genom den 160 kilometer långa fjorden. 

Tidigt på morgonen kommer vi fram till skärgården utanför ett av västra Grönlands mest spektakulära områden, nämligen Evighetsfjorden. Vi åker långt in i fjorden och upplever på nära håll detta fantastiska och unika område, där de mäktiga glaciärerna från Sockertoppen sträcker sig hela vägen ner i havet. Bergen här har i många år varit platsen för flera internationella bergsbestigningsexpeditioner. Vi åker genom Hamborgersund och passerar staden Maniitsoq/Sockertoppen. Passande nog betyder ”maniitsoq” ”ojämnt”, ett beskrivande namn för ett av de mest ojämna och kuperade områdena i den västra delen av Grönland.
 

Då vi kryssar in mot Nuuk är chansen stor att vi får syn på stadens nästan permanenta bestånd av puckelvalar. En av världens minsta huvudstäder är i grönländska mått mätt en riktig storstad – hela 18 000 människor bor här, nästan en tredjedel av landets befolkning. Området har före inuiterna varit bebott av Saqquq-kulturens folk ända sedan år 2200 f.Kr. Från år 1000 till 1350 kom nordborna med Erik den Röde i spetsen och bosatte sig i den södra delen av Grönland och i Nuukområdet. Under samma tidsperiod kom medlemmar av den så kallade Thule-kulturen, inuit-föräldrarna till dagens grönländare. Dessa ”neo-eskimåer” var mycket bättre rustade för att överleva i den hårda arktiska naturen än nordborna, som försvann omkring år 1350. Inte långt efter började européerna återigen närma sig den grönländska kusen. Holländska, baskiska och skotska valfångare började komma till landet runt 1600-talet. 

Grönlands moderna historia började 1721, då den norska missionären Hans Egede grundade den första helårsbemannade kolonin och handelsstationen nära Nuuk. Egentligen kom Egede till Grönland för att omvända de katolska nordborna till protestanter, men då han kom dit upptäckte han att nordborna mystiskt hade försvunnit. Man vet faktiskt inte än idag hur det kom sig. 

Nuuk blev centrum för utbildning redan 1847, då lärarministeriet placerades här. År 1908 skildes handeln och administrationen officiellt åt och Nuuk blev platsen för södra Grönlands landsråd. Detta fortsatte fram till efter andra världskriget, då staden blev administrativt, handelsmässigt och politiskt centrum för hela landet. 

1979 blev landstinget placerat här och staden fick äntligen status som landets huvudstad. Grönlands vackra nationalmuseum ligger i den gamla kolonihamnen, och här finns förutom en samling av inuitföremål de berömda kvinno- och barnmumierna från Qilaqitsoq vid Uummannaq.

På förmiddagen ankommer vi till Arsuk fjord, där infarten präglas av det markanta 1418 meter höga fjället Kuunnaat. Arsuk var tills för några år sedan en av Grönlands rikaste områden. Här bodde många skeppare och matroser som tjänade sin dagslön på torskfisket. Men då temperaturen i Davis sundet sjönk med en grad försvann fisken söderut. 

Lite längre in i fjorden ligger Ivittuut, kryolitens huvudstad. Lokala inuiter observerade en speciell sorts sten som inte kunde ses med blotta ögat då den var i vattnet. Den var därför väldigt lämplig för fiske, och den första geologen i området gav den namnet ”issten”, eller kryolit. Det skulle senare visa sig att kryolit fick ett större användningsområde än så, eftersom materialet var nödvändigt för aluminiumproduktionen i Amerika och Europa. Brytningen av kryolit tog därför fart på allvar i slutet på 1800-talet. 

Malmen skeppades till Köpenhamn, där Kryolitsällskapet Øresund hade sina fabriker. Eftersom kryolit inte fanns tillgängligt på andra platser i världen blev Ivittuut en strategiskt viktig plats. Under andra världskriget, då kontakten mellan Danmark och Grönland skars av, skeppades kryolit till Amerika. Detta fick en stor betydelse för landets utveckling mot självstyre och självständighet från Danmark. Detta är också en av anledningarna till att amerikanarna upprättade baser på södra Grönland. 

Tidigt på morgonen ankommer vi till Eriksfjorden, som på grönländska heter Tunulliarfik. Vi kastar ankare utanför Erik den Rödes bostad Brattahlíð, där byn Qassiarssuk idag ligger. Här ser vi bland annat en rekonstruktion av Tjodhildurs kyrka, som var den första kyrkan på den nordamerikanska kontinenten. Det finns även andra ruiner efter nordborna, som mystiskt förvann på 1400-talet. Här känner vi verkligen historiens vingslag och funderar på varför nordborna egentligen försvann så plötsligt från Grönland. Det var från Brattahlíð Erik och Tjodhildurs son Leif Eriksson runt år 1000 seglade västerut och upptäckte Baffin Island, Labradorkusten och Newfoundland, innan han återvände till Grönland. 

På eftermiddagen åker vi vidare ut ur Eriksfjorden och förbi Qooroq Isfjord. Vi lämnar nu Grönland för att ta oss genom Davis sundet och med siktet inställt på Kanada. 

Vi tillbringar nu ett par dagar på havet då fartyget håller en lite sydligare kurs mot Vinland än den som Leif Eriksson hade. Under tiden finns det alla möjligheter att ha behaglig och trevlig resa. Du kan till exempel koppla av i biblioteket, deltaga i något av alla föredrag som Albatros expeditionsledare anordnar eller hålla utkik efter sjöfåglar och valar på vår färd mot sydväst. Grönlands västkust gynnas av Golfströmmens milda vatten, men längs med Labradorkusten och Baffin Island löper en kall havsström och besättningen på bryggan håller ständigt utkik efter isberg i det kyliga landskapet. 

Vi har nått fram till Strait of Belle Isle mellan Labrador och Newfoundlands nordligaste punkt. Det var här Leif Eriksson och hans folk ankom runt år 1000 efter att ha seglat längs “Helluland” (Baffin Island) och “Markland” (Labrador), innan de nådde fram till det frodiga området som Leif kallade för Vinland. Här övervintrade han innan han seglade tillbaka till Grönland. Han följdes av sina bröder Thorvald och Thorfinn, som tog med sig kvinnor och husdjur och stannade kvar i området i åratal. En möjlig anledning till detta var att de utforskade kusten ned till St. Lawrenceviken och Nova Scotia. Vinland fanns med på en karta från medeltiden, och många forskare har letat efter arkeologiska bevis på att bosättningen verkligen skedde här. Det blev den entusiastiska norska arkeologen Helge Ingestad och hans fru Anne Stine Ingestad som 1962 hittade bevis på att Leif den lyckosamme upptäckte Amerika. Flera bostadshus samt eldstäder med mera har gjort L’Anse aux Meadows till en av de viktigaste arkeologiska platserna i världen och naturligtvis är den även med på UNESCOs världskulturarvslista. 

Tilläggningsmöjligheterna nära L'Anse aux Meadows är få, så vi åker vidare några mil söderut till St. Anthony där vi går iland. Staden har cirka 4 300 invånare och kan knappast beskrivas som vacker. Vi åker med buss cirka 40 kilometer norrut till L'Anse aux Meadows, där vi bland annat ska se rekonstruktioner av vikingahus i samma stil som Erik den Rödes bostad vid Qassiarsuk på Grönland. 

Vi återvänder till fartyget och fortsätter vår resa nedåt längs med Newfoundlands östkust. 

På kvällen kommer vi fram till St. John’s, Nordamerikas östligaste punkt. Den strategiska placeringen har i århundranden lockat äventyrare, handelsfolk, sjörövare och inte minst sjöfarare som la grunden för stadens framgång. 1497 kom den italienska sjöfararen och upptäcktsresaren Giovanni Caboto (också känd som John Cabot) hit och la grunden för den första permanenta bebyggelsen i Nordamerika. Vi lägger till för natten och tillbringar hela nästa dag i staden. 

St. John osar av charm. Förutom sin långa, spännande historia bjuder staden på enastående arkitektur samt kultur-och naturupplevelser. I stadskärnans smala gränder finns en värld av museer, gallerier, historiska byggnader, parker, restauranger, pubar och trevliga butiker. St. John’s är en av de äldsta handelsstäderna i Nordamerika. En av stadens största sevärdheter är Singal Hill med vacker utsikt över den gamla historiska hamnstaden. Redan 1704 hissades flaggan på Signal Hill då skeppen kom, oavsett om det var vän eller fiende som närmade sig. I århundranden var utsiktsplatsen en öm punkt vid militära strider. En annan attraktion i St. John’s är Cape Spear. I Newfoundland-folkmun kallades Cape Spear för ”den västliga världens fjärran öster”, för precis här befinner man sig på Nordamerikas allra mest östra punkt. Förutom ett fantastiskt landskap ligger även Newfoundlands äldsta fyrtorn här. 

Utanför Newfoundlands sydkust ligger de små öarna Saint Pierre och Miquelon, som är ett självstyrande franskt territorium. Miquelon är den största av de två öarna men är trots detta nästan helt obebodd. Områdets 6 000 invånare bor på den lilla ön Saint Pierre, vars största bredd endast är 8 kilometer. Invånarna här talar franska, har franskt pass och använder euro, trots att deras närmaste franska grannar i Brest bor 3 800 kilometer bort. Öarna har genom århundrandena skiftat mellan att tillhöra England och Frankrike innan de slutligen blev franska år 1816. 

Vi åker in till hamnen i Saint Pierre och strosar runt på gatorna i byn. 

Vi färdas 150 sjömil innan vi är framme vid Nova Scotia’s kust. Ön var ursprungligen befolkad av Mi’kmaq-indianerna innan britterna anlade en hamn här 1605. Senare kom skottarna, inte minst på grund av de vackra kusterna längs med Cape Breton-ön, som enkelt kan föra tankarna till Skottland. 

Under dagens ilandstigning fokuserar vi på den franska historian i området. Vi har nått fram till den vackra naturhamnen vid staden Louisbourg och ska besöka den franska fästningen Fort Louisbourg på andra sidan bukten. Även här utspelade sig strider mellan England och Frankrike om makten i den östra delen av Kanada, och fästningen skriftade ägare flera gånger under 1700-talet. 

1920 blev de förfallna resterna av den franska fästningen ombyggda till sitt ursprungliga utseende från 1740-talet. Platsen är nu en kanadensisk nationalpark och ett populärt utflyktsmål. Ofta utspelar sig här historiska teaterstycken med krigsscener och vardagliga händelser från 1800-talet. 

Senare åker vi vidare med vårt fartyg längs med sydkusten, som är en glest befolkad del av ön, och når nästa morgon fram till vår slutdestination, Halifax.

Ocean Atlantic lägger ankar i en av Kanadas mest trafikerade hamnstäder, och efter frukosten säger vi farväl till besättningen. 

Halifax är huvudstad i Nova Scotia, en av Kanadas maritima provinser. Från att staden grundades 1749 och fram till 1905 hade Halifax en av de största brittiska flottbaserna utanför England. För att kunna försvara Halifax byggde de brittiska myndigheterna flera fästningar omkring denna strategiskt viktiga hamn. Trots att citadellet aldrig angreps bemannade den brittiska armen och kanadensiska styrkor det nuvarande citadellet fram till 1906 samt under båda världskrigen.  

Halifax är en av Kanadas viktigaste immigrationshamnar och för mer än 1,5 miljoner invandrare var staden det första intrycket av det stora landet. Titanics förlisning 1912 är också en väsentlig del av Halifax historia. Tre fartyg från staden hjälpte till med att rädda överlevande och döda från katastrofen, och en stor del av offren begravdes på stadens kyrkogårdar. En av dessa var en okänd person vid namn J. Dawson, som långt senare blev berömd efter att skådepelaren Leonardo DiCaprio spelat rollen som honom i den kända filmen med samma namn som fartyget. 

Vi ska på stadsrundtur med buss där vi kommer att besöka den gamla fästningen, The Citadel. Fästningen byggdes 1749, främst för att hålla fransmännen borta. Efter stadsrundturen är det busstransport till flygplatsen och vi påbörjar resan hem till Stockholm. 

Vi landar i Stockholm mitt på dagen efter en fantastisk resa som gett oss många fina minnen.