Östersjöns guldkust

Efter vi har landat på Rigas flygplats åker vi in till staden som delas av floden Daugava. I närheten av flygplatsen finns det nya, moderna områden med stora shoppingcenter. Detta följs utav områden med traditionella lettiska trähus, några i förfall och några renoverade. Efter att arkitekturen under lång tid dominerats av moderna byggnader har nu de gamla trähusen fått en renässans.

Riga grundades 1201 av den tyska biskopen Albert von Buxhoevden och var strategiskt placerad för Svärdsriddarordens korståg mot hedningarna i norr. Riga utvecklades snabbt till att bli en viktig handelsstad mellan Ryssland och Västeuropa. 1621 erövrade Sverige staden, och Riga utvecklades till att bli den rikaste staden i det svenska riket. Sverige förlorade senare området till Ryssland och Riga var en del av både det ryska imperiet och av Sovjetunionen fram till landets självständighet den 21 augusti 1991. 

Innan vi korsar floden ser vi det nya nationalbiblioteket, en stor modern byggnad, som tidigare användes som Rigas huvudkvarter för EU-ordförandeskapet under ett halvår 2015. Vi kommer fram till Rigas gamla stadsdel och ser domkyrkan och Peterskyrkans torn. Riga är Baltikums största stad och en storstad med nästan en miljon invånare. Här finns ett stort centrum med breda boulevarder, stora parker och gator med mängder av butiker. 

Utanför den gamla staden ligger områden med jugendbyggnader. Riga är rikt på byggnader i jugendstil och har hela 750 stycken sådana längs med de stora boulevarderna som sträcker sig från stadens slottsområde. År 1698, när Riga ingick i det svenska riket, byggdes den svenska porten som en del av stadsmuren. Stadens gamla försvarsverk tittar fram lite här och där, och kruttornet var också en del av det.

Under eftermiddagen sätter vi kurs mot kusten och spaorten Jurmala, där vi checkar in på ett av stadens spahotell. 

(Middag ingår.)

Under 1900-talet bestod Jurmala av flera små fiskebyar. Det förändrades snabbt 1877 då järnvägen kom. Varje fiskarby fick sin egen station, och varje varm sommardag strömmade det badsugna storstadsbor från Riga till ständerna. Därför blev byarna kände som ”Rigas Jurmala” vilket betyder ”Rigas kust” på lettiska. Jurmala expanderade snabbt med nya gator och imponerande tornhus av trä, sommarhus för Rigas elit. 

Under sovjettiden var Jurmala Sovjetunionens baltiska riviera, och efter att Lettland blev en del av Sovjetunionen 1940 tillföll många av de vackra villorna nationen. Några av dem revs för att ge plats till massiva betonghotell, men en stor del av det gamla Jurmala bevarades. 

Jurmalas trevliga, avslappnade stämning beror till stor del på den omgivande naturen, den friska luften och de vajande träden. De stora, vita sandstränderna gör att det ibland känns som man har hamnat på Hawaii. 
Vi går på upptäcktsfärd med reseledaren och avslutar vår förmiddagstur med ett besök på Jurmalas friluftsmuseum, där vi lär oss mer om stadens fiskarhistoria och ser byggnader och redskap från tiden innan badturisterna kom till staden. 

(Frukost ingår.)

På morgonen lämnar vi Jurmala och beger oss västerut mot Kuldiga som är en välbevarad arkitektonisk pärla i fantastiska naturomgivningar. Kuldigas smeknamn är Nordens Venedig, och staden är en enastående blandning av kanaler och historiska barockbyggnader, vilket har bidragit till att sätta staden på UNESCOs lista för världskulturarv. 

Vid Ventaflodens bredd har man en vacker utsikt över Ventas Rumba och den vackra bron från 1800-talet. Ventas Rumba är Europas bredaste vattenfall och beskrivs ibland som ett mini-Niagarafall. Vattenfallet är cirka 100-110 meter brett och 1,8-2 meter högt. Den gamla bron, där man har en perfekt utsikt över vattenfallet, är Europas längsta av sin sort och är hela 164 meter. 
Efter besöket i Kuldiga fortsätter vi ut till kusten och till fiskestaden Pavilosta, en genuin pärla på Östersjöns västliga kust. 

Här ligger de gamla fiskarhusen och här följer vi med en riktig bärnstensjägare, som ska visa oss hur man hittar bärnsten. Här längs med Östersjöns kust tror man att bärnsten kan användas på flera sätt, både som dekoration och botemedel. Bärnsten kan användas istället för teblad, man kan göra snaps på bärnsten och har man bärnsten i fickan överförs kraften från stenen till bäraren.

För att hitta bärnsten ska vi gå längs med vattenbrynet. Kruxet är att det ofta är svårt att veta om det man hittar är bärnsten, en vanlig sten eller en bit fosfor från andra världskriget. Fosfor liknar bärnsten, men kan reagera kemiskt då det kommer i kontakt med huden. Kom därför ihåg att för säkerhets skull ta med en plastpåse för att lägga bärnstenen du hittar i. Vår guide hjälper oss sedan självklart att kontrollera våra fynd. 

På eftermiddagen kommer vi fram till Liepaja, där det finns många fina gamla träbyggnader som bara väntar på få ett värdigt ändamål. Det vore synd om de gamla husens charm renoverades bort, men det vore lika synd om de bara skulle stå och förfalla.

(Frukost och lunch ingår)

Liepaja är en allt igenom unik hamnort som under många århundrade har dragit till sig många olika nationaliteter. I stadens gamla stadsdel hittar man fortfarande många av de gamla traditionella lettiska trähusen, och utanför stadskärnan tronar de karakteristiska sovjetblocken tillsammans med nybyggda lägenhetskomplex och shoppingcenter. I Liepaja hittar man dessutom de vackraste stränderna i Lettland.  

Dagen bjuder på en orienterande stadsvandring genom Liepaja som är Lettlands tredje största stad som 
grundades av den livoniska orden på 1400-talet. Det var dock inte förrän tsar Alexander III byggde ut hamnen till flottan i slutet av 1800-talet som staden började utvecklas. Under många år fick industriorten sin plats på kartan som hemvist för den första baltiska flottan av ryska ubåtar, men efter andra världskriget besatte Sovjet det som fortfarande var kvar av den bombade staden och förvandlade den till en strategisk militärbas. 

Sedan åker vi ut ur staden för att besöka fängelset Karosta som byggdes för över 100 år sedan. Detta är det enda militärfängelset i Europa som är öppet för turister och det är för övrigt ett fängelse som ingen har lyckats fly ifrån. Den amerikanska reality-serie Ghost Hunters International har dessutom utnämnt Karosta till den mest hemsökta platsen i världen, men vi är modiga och vågar oss på ett fängelsebesök. 

Liepajas Karosta byggdes i början av 1900-talet. Marinsoldater som deltog i revolutionen 1905 avsonade deras straff här. Senare användes byggnaden som fängelse för både den sovjetiska och lettiska flottan och så sent som 1997 ristade lettiska interner in teckningar och slagord på väggarna här. den gemensamma nämnaren för alla som satt här var att förhållandena var eländiga och idag är det svårt att föreställa sig hur illa det faktiskt var. Besöket här ger en bra inblick i det förtryck som präglade det lettiska samhället under 18- och 1900-talet.  

Vi äter lunch i närheten av Karosta innan vi vi beger oss tillbaka mot Liepaja. På hemvägen ska vi besöka ett litet konstnärskollektiv.  I en av stadens gamla trähus framställs traditionellt konsthantverk som har utvecklas sig under många århundraden.  Här hittar vi en konsthantverkare som har specialiserat sig på att göra smycken av bärnsten, en annan som gör egna doftljus, en tredje som gör graverade broscher och ringer och en fjärde som väver tyg. Allt görs enligt metoder som för länge sedan gått förlorade i resten av Europa. Verkstäderna är öppna så vi kan i lugn och ro gå runt och titta och ställa frågor.

Kvällen är öronmärkt till upplevelser på egen hand. 

(Frukost och lunch ingår.)

Det har blivit dags att ta farväl med Liepaja och vi korsar snart gränsen till Litauen, där det första stoppet är staden Klaipeda. 

Klaipeda, eller Memel, som tyskarna kallade staden från 1250 till 1918 då de härskade här. Då de första korsriddarna kom hit fanns här bara en tom kuststräcka. Riddarna blev inbjudna att komma hit av fursten av Masovien som ville att de skulle angripa de hedniska baltiska stammarna och därför byggdes här borgen Memelburg. Memel är det tyska namnet för floden Njemen. Invånarna som bodde här trodde felaktigt att det var här utloppet var som förbinder Kuriska sjön med Östersjön. Tyska hantverkare slog sig ned omkring borgen, till stor del på grund av medlemskapet i Hanseförbundet. Idag kan man se tydliga spår av svunna tiders rikedom, trots att stora delar av staden förstördes under andra världskriget. Centrum är dock fint återuppbyggt och det känns nästan som man är tillbaka till stormaktstiden när man strosar längs kullerstensgatorna. 

Vi fortsätter till färjeläget och åker med den lilla bilfärjan till Kuriska näset. Det tar bara 5 minuter att ta sig till detta naturområde som är med på Unescos lista över världsarv. Kuriska näset är mellan 500 meter och 4 kilometer brett och kan verkligen kallas för Östersjöns pärla. Näset består av ett stort antal vindblåsta sanddyner som omges av Kuriska sjön på ena sidan och Östersjön på andra sidan. 

Sanddynorna uppstod delvis på grund av att invånarna fällde träden för att bygga hus och båtar. Det var dansken Søren Bjørn, plantageinspektör i Danzig (dåtidens Gdansk) som såg till att träfällandet stoppades och att tallar planterades. Vi njuter av det fantastiska landskapet och kommer fram till den lilla trevliga staden Nida, där vi ska övernatta.  

(Frukost och middag ingår.)

På morgonen tar vi en promenad till utsiktspunkten där vi har utsikten över exklaven Kaliningrad.

Vi ska naturligtvis besöka stadens trevlig bärnstensmuseum, där vi kan se vad bärnsten har betytt för hela Östersjöregionen. Bärnstensutställningen bjuder på enorma bärnstensbitar, vissa har till och med små insekter. Dessutom finns här smycken i bärnsten och ett och annat sovjetföremål i bärnsten. 

Sedan har det blivit dags att är det dags att säga hejdå till Litauen och vi korsar gränsen till Ryssland. Vi åker tidigt eftersom gränsformaliteterna kan ta sin lilla tid. Var därför förberedd med en portion tålamod för en så smidig upplevelse som möjligt.

Från gränsen mellan Litauen och den ryska exklaven är det bara 100 kilometer till staden Kaliningrad. Kaliningrad Oblast ligger mellan Litauen och Polen och har alltså ingen landförbindelse med Ryssland. Det är dock en del av Ryssland på grund av geopolitiska intressen, särskilt på grund av det strategiska läget i Europa och mot Östersjön.

Innan vi kommer så långt ska vi först besöka sanddynan Epha och den dansande skogen. Den dansande skogen är en granskog som är känd för sina besynnerliga träd som snor sig runt i olika former – ringar, hjärtan och invecklade spiraler. Ingen vet varför träden har utvecklat sig på det viset, men en av teorierna är att det kan vara larver i träden eller sandens rörelser.  

Vi kommer fram till Kaliningrad sent under dagen och äter en välförtjänt middag på vårt hotell. 

(Frukost och middag ingår.)

Historiskt tillhörde Kaliningrad Oblast Tyskland i sju århundranden. Under denna tid hette området inte Kaliningrad utan Königsberg. Men under 1920- och 1930-talet förlorade Tyskland Königsberg efter upprättelsen av den ”polska korridoren”, som gav Polen handelsfördelar med fristäder som bland annat Gdansk.

Under andra världskriget övertog Sovjetunionen området efter Joseph Stalins invasion i Polen. De följande åren uppmanade Stalin både USA och Storbritannien att precisera vad deras planer var för Königsberg efter kriget. Stalin ville att Kaliningrad skulle användas som sovjetisk hamn och på så sätt försvaga Tysklands makt. Detta stöttades av USAs president Truman, som var villig att låta Sovjetunionen kontrollera Kaliningrad. Så blev det, och sedan kalla kriget använder Ryssland Kaliningrad som en militärbas. Det är i Kaliningrad det finns Iskandermissiler som kan nå Warszawa och Köpenhamn på mindre än 3 minuter.

Kaliningrad jämnades med marken under andra världskriget och staden präglas av dålig återuppbyggnad, så det känns nästan som att åka igenom en del av Sovjetunionen.

Vår reseledare tar oss med genom historien, och vi ska bland annat besöka museet Altes Haus, där vi kan se hur livet såg ut för den övervägande tyska befolkningen som bodde här på 1800-talet. 
 
Vi ska dessutom till filosofen Immanuel Kants grav, som är begravd vid stadens stora domkyrka. 

Efter lunchen ska vi till det maritima museet där man komma ombord på den enda museums-ubåten från efterkrigstiden i Ryssland. 

Resten av dagen är på egen hand i den ryska exklaven. 

(Frukost och lunch ingår.)

Vi lämnar nu Kaliningrad för att åka till Malbork i Polen. Först ska vi dock ta oss igenom gränskontrollen och upprepa gårdagens procedur. 

Efter att ha passerat gränsen kör vi i cirka en och en halv timme tills vi kommer fram till staden Malbork, där vi ska besöka Europas största medeltidsborg med samma namn. Den byggdes 1274 av Tyska orden och är än idag ett imponerande byggnadsverk med mur och vallgrav som sedan 1997 varit Unesco-listat.
Fram till 1626 hade ingen armé kunnat inta borgen förrän den svenska armén gjorde sitt intåg under fälttåget i Preussen.

Efter vi har besökt borgen åker vi vidare till en av Polens pärlor: Gdansk. Gdansk har som resten av Polen haft en dramatisk historia. Staden har varit tysk, ingått i polsk-litauiska samväldet, varit preussisk och ingått i det tyska kejsarriket. Under mellankrigsåren var det en fristad och det var inte förrän efter andra världskriget som staden blev polsk igen. Detta visar på hur viktig staden varit med sitt läge vid Wislaflodens mynning i Baltiska havet. Detta är viktiga vattenvägar där stora mängder lantbruksprodukter och andra kommersiella varor fraktas. Idag ligger flodmynningen längre åt öst. 

Den gamla stadsdelen har byggts så som den såg ut innan kriget, då den blev fullständigt förstörd. Vi börjar vårt besök i Gdansk med att lära oss mer om historian på Solidaritetsmuseet. Museet byggdes där Leninvarvet var. Det öppnade den 31 augusti 2014 på årsdagen för Gdansk-avtalet, som var resultatet av varvsarbetarnas kamp för den fria fackföreningen Solidaritet. Detta var en kamp som enligt många blev startskottet för kommunismens fall i Östeuropa. En av grundarna till Solidaritet och Polens tidigare president, Lech Walesa, deltog i öppningsceremonin. 

Vi utforskar Gdansk till fots.  Vi ska naturligtvis besöka Mariakyrkan, den storslagna domkyrkan i Gdansk. Den romersk-katolska kyrkan från 1343 sägs vara byggd av fler stenar än någon annan kyrka i hela världen.  Den som vill ta trappan upp till tornets topp och njuta av den fantastiska utsikten över Gdansk. 

Vår vandring tar oss även till gågatan Dlugi Targ, vilket kan kännas som att ta ett steg rakt in i medeltiden. Här hittar man bland annat det lätt igenkännliga springvattnet med en staty av Neptun i mitten – en bromsskulptur som som går tillbaka till 1600-talet.  Vi går bland annat på Kungsgatan, hamnfronten,  rådhuset och kommer förbi Uphagens hus och mycket mer. 

Resten av dagen är öronmärkt till upplevelser på egen hånd innan vi ska ut till flygplatsen för att bege oss hem igen. 

(Frukost ingår.)