Tågresa till London och Paris

Från Stockholms Central tar vi tåget söderut mot Köpenhamn via Malmö, en tågresa som nuförtiden bara tar drygt fem timmar. Vi färdas genom det vackra Södermanland och de mörka skogarna i Kolmården i hög hastighet och passerar snart Norrköping och Linköping i Östergötland. Sträckan mellan huvudstaden Stockholm och Malmö i söder är en av de viktigaste järnvägssträckorna i Sverige och öppnades upp för trafik redan på 1860-talet. Det var dock sent i förhållande till många andra europeiska länder och det var långt ifrån självklart att man skulle satsa på denna nymodighet i bondelandet Sverige. Genom hela Småland går vår färd och vi passerar järnvägsmetropolerna Nässjö och Hässleholm. Efter Malmö återstår bara Öresundsbron och på eftermiddagen glider vi in vid Huvudbangården från 1911 mitt inne i Köpenhamn. Genom det platta danska landskapet går sedan färden över att antal danska öar. Mellan Köpenhamn och Hamburg tar det också ungefär fem timmar och snart är vi framme vid ännu en stor järnvägsstation, nämligen Hamburg Hauptbahnhof, den största i Europa efter Gare du Nord i Paris. På ett trevligt hotell knapp en kilometer från stationen övernattar vi.

På morgonen lämnar vi Hamburg för den här gången och tar tåget västerut till Köln i Nordrhein-Westfalen vid floden Rhen. Staden är mest känd för sin enorma gotiska katedral som ligger precis vid järnvägsstationen. Kölnerdomen var en gång världens högsta byggnad med sina två 157 meter höga torn. Staden är också känd för sitt öl som heter Kölsch och som serveras i väldigt små glas. Kanske hinner vi smaka ett litet glas när vi byter tåg? Sedan är det inte långt till Belgiens huvudstad Bryssel som är platsen för vårt nästa tågbyte. Det lilla landet Belgien spelar stor roll internationellt med både EU:s och Natos högkvarter förlagda till huvudstaden Bryssel. Belgien har två stora folkgrupper, flamländare och valloner, och splittringen mellan dem har präglat hela landets moderna historia.  Från Bryssel tar vi snabbtåget Eurostar till London genom tunneln under Engelska kanalen. Mellan de två huvudstäderna är det ca 360 km vilket tar ca två timmar. I Frankrike och Belgien går tågen med en hastighet upp till 300 km/h. Vi anländer till järnvägsstationen St. Pancras International, även känd som London St Pancras är en centralstation som ligger på Euston Road i området London Borough of Camden i centrala London. Stationen är känd för sin viktorianska arkitektur. Härifrån har vi knappt en kilometer till vårt hotell där vi ska tillbringa tre nätter.

Idag ska vi tillsammans ta en promenad längs med floden Themsen, en promenad på ca 5 kilometer.  Vi börjar med att ta tunnelbanan till Big Ben vid Westminster Abbey. Big Ben är namnet på klockan i tornet Elizabeth Tower, nyligen uppkallat efter den nuvarande drottningen. Tornet hör till det gamla Westminster Palace som nu inrymmer Parlamentet. Vi vandrar över Westminster Bridge till det stora pariserhjulet London Eye som uppfördes till millenniumskiftet. Hjulet är 170 meter högt och har 32 gondoler som vardera tar 25 passagerare. Vi vandrar vidare längs med South Bank och passerar Waterloo Bridge och Nationalteatern inrymd i en modern byggnad från 1960-talet. Snart passerar vi även Blackfriars Bridge och kommer till The Globe Theatre som återuppbyggdes i gammal stil på 1990-talet. På den ursprungliga teatern från år 1599 uruppfördes flera av Shakespeares pjäser. Teatern rymde 3 000 åskådare. Den nuvarande teatern används idag åter främst till Shakespeares pjäser. Vi vandrar vidare längs med Themsens södra strand, passerar Southwark Bridge och London Bridge samt HMS Belfast, en brittisk kryssare som bland annat användes under andra världskriget och deltog i sänkningen av den tyska slagkryssaren Scharnhorst. Efter att ha passerat många broar över Themsen ska vi nu gå över den kanske mest kända bron, nämligen Tower Bridge, en klaffbro från sent 1800-tal. På andra sidan bron ligger Towern, en medeltida kunglig borg som har fungerat som kungligt palats, fästning och fängelse, särskilt för högt uppsatta fångar som prinsarna i Towern och drottning Elisabeth I. Resten av dagen är fri för egna aktiviteter beroende på intresse, men tillfälle ges nu att ta sig en närmare titt på the Tower of London. På kvällen syns vi igen för en gemensam middag.

Ännu en dag i denna underbara stad. Det sägs att om man är trött på London är man trött på livet. Vi befinner oss verkligen i händelsernas centrum. Gatorna är fyllda av restauranger, affärer, muséer och pubar. Idag ska vi bege oss österut till Docklands. Idag kännetecknas Docklands av omfattande kontorsbebyggelse med flera skyskrapor, men tidigare har området utgjort kärnan av Londons hamnanläggningar, med en rad dockor som byggdes för att stänga ute tidvattnet. Vi åker med Docklands Light Railway som är ett automatiskt högbanesystem.  Systemet är inte fysiskt sammankopplat med Londons tunnelbana, utan har egna spår och vagnar. Alla tåg är datorstyrda och saknar förare. Vi åker mot Greenwich men kliver av norr om floden och tar Greenmwich Foot Tunnel under Themsen till Greenwich. Tunneln under floden som öppnade 1902 är 370 meter lång och byggdes för att arbetarna enkelt skulle kunna ta sig från bostäderna i Greenwich till hamnanläggningarna på flodens andra sida. Greenwich Foot Tunnel byggdes för att tillåta invånare från södra London att resa till jobbet i hamnen i Isle of Dogs. Tunneln är fortfarande populär och sägs användas av 1.5 miljoner människor per år. Det ingår i National Cycle Route och Thames Path. Resten av dagen är fri för egna upplevelser och upptäcktsfärder, men i Greenwich finns mycket att titta på. Cutty Sark var ett av de mest berömda klipperskeppen som seglade under Brittiska Ostindiska Kompaniet och ligger nu i en torrdocka i Greenwich. Cutty Sark blev under sin tid känd som ett av de snabbaste fartygen på haven och fraktade hem te från Kina till England snabbare än något annat fartyg på sin tid. Observatoriet i Greenwich är ett astronomiskt observatorium beläget Greenwich Park. Enligt en internationell konvention är dagens nollmeridian den som passerar genom Greenwich just vid detta observatorium. I Greenwich finns också ett kungligt palats och ett stort maritimt museum samt massvis med affärer och restauranger.

Från St Pancras tar vi änne en gång Eurostar-tåget, men den här gången i riktning mot Frankrike. Det är nu dags att lämna England bakom oss och vi beger oss ner mot den Engelska kanalen genom grevskapet Kent för att med hjälp av Eurotunneln ta oss tillbaka till kontinenten, som när dimman ligger tät av britterna har ansetts som isolerad. Kontinentens ständigt återkommande isolering upphörde dock 1994 då tunneln invigdes. Redan tidigt 1800-tal diskuterades emellertid en tunnel under kanalen men tekniska och säkerhetspolitiska skäl satte stopp för alla projekt. Under sent 1800-tal betraktades projektet som tekniskt möjligt då man sneglade på teknik använd i Alperna vid tunnelbyggen och teknik från tunnelbanebyggen i London, men krig och lågkonjunkturer gjorde att tunneln dröjde. Tunneln är nu 50 km lång mellan Folkestone och Calais, varav 39 km går under vattnet. Det är bara en järnvägstunnel men som med speciella tåg hanterar även fordonstransporter. Snart är vi i Calais som är en hamnstad i det franska departementet Pas-de-Calais belägen vid Doversundet, där Engelska kanalen är som smalast. Staden och regionen var länge den viktigaste strategiska hållpunkten för England i norra Frankrike. Calais är också känd som den plats där de allierade hade lurat den tyska försvarsledningen om att en invasion skulle äga rum, fastän Normandie blev det valda området för Operation Overlord. Snart är vi framme på Gare du Nord som är en av sex stora järnvägsstationer i Paris. Med 190 miljoner resenärer om året är det den mest trafikerade i Europa och en av världens största järnvägsstationer. På gångavstånd har vi vårt nya hotell där vi nu checkar in för tre nätter.

Tillsammans tar vi tunnelbanan till Montmartre som vi tillsammans med en lokalguide ska utforska.  Montmartre är en stadsdel belägen på en 130 meter hög kulle i 18:e arrondissementet i norra Paris. Namnet Montmartre kommer av Mont des Martyrs, "Martyrernas berg". År 262 halshöggs här Sankt Dionysius och ärkediakonen Eleutherius. På platsen uppfördes därefter ett benediktinkloster. På klostrets plats uppfördes på 1800-talet basilikan Sacré-Cœur som reser sig vit och mäktig som en gräddbakelse. Härifrån har vi en bedårande utsikt över stadens takåsar. Förutom Sacré-Cœur märks också konstnärstorget Place du Tertre där konstnärerna sitter och målar, en del bra, andra sämre. Bland de kända konstnärer som tidigare verkat i stadsdelen märks bland andra Salvador Dalí, Claude Monet och Pablo Picasso. Stadsdelen är också känd för sin kugghjulsbana från år 1900.  Resten av dagen är fri för egna aktiviteter beroende på intresse. Paris har genom åren fått smeknamn som ljusets stad, modets huvudstad och romantikens huvudstad. Staden kan upplevas på många olika sätt och är en av de mest besökta platserna i världen. Det är inte svårt att förstå varför. Egentligen behöver man inte göra så mycket utan man kan bara sitta på ett kafé och låta tiden gå. Beställ en café crème och en croissant eller varför inte ett glas champagne? Sedan är det bara att njuta och supa in livet som pågår runt omkring. En utmärkt park att spendera ett par timmar i är Jardin de Luxembourg. Parken är stor nog för alla att hitta sin egen favoritdel. Man kan traska igenom parken och titta på statyerna eller bara sätta sig vid den stora dammen i mitten och njuta av tillvaron. Parker passar också bra ihop med en medhavd lunch, kanske i form av en nybakt baguette från ett bageri, lite god ost och kaffe i pappersmugg. På kvällen syns vi igen för en gemensam fransk middag.

Idag ska vi ägna oss åt Axe historique, den historiska axeln som är en tänkt rak linje genom ett antal monument, byggnader och genomfartsleder från Grand Arche i La Défense till Louvren inne i centrala Paris, en sträcka på ca 10 km, men vi kommer omväxlande att gå och omväxlande åka tunnelbana och promenera ca 6 km. Vi börjar med att ta tunnelbanan ut till den nya triumfbågen i La Défense, Grand Arche, som uppfördes 1989 tvåhundra år efter den franska revolutionen och ritades av den danske arkitekten von Spreckelsen. Bågen är en nästan perfekt kub 108 meter bred, 112 meter djup och 110 meter hög. Vi vandrar sedan esplanaden nedåt genom futuristiska kvarter med höga skyskrapor till nästa metrostation och sedan åker vi över floden Seine till stationen Argentine. Därifrån är det inte långt till Place Charles de Gaulle som är en stor öppen plats i västra Paris där en stor mängd boulevarder och avenyer strålar samman. Mitt på platsen står den gamla Triumfbågen, Arc de Triomphe, som är en monumental valvbåge 50 meter hög och 45 meter bred. Triumfbågens uppförande skedde ursprungligen på Napoleons initiativ till minne av segern vid Austerlitz 1805, men han avsattes innan Triumfbågen hann färdigställas 1836. Vid Triumfbågen börjar Avenue des Champs-Élysées som är en del av den historiska axeln. Champs Élysées är platsen för många skådespel året runt. Bland annat firas den franska nationaldagen den 14:e juli genom att en militärparad med tillhörande fordon tar plats och marscherar på avenyn med presidenten på första parkett. Vi vandrar ner längs med avenyn och snart är vi framme vid Place de la Concorde med den berömda obelisken från Luxor i centrum. Sista delen av vår vandring går genom den sköna Tuilerieträdgården som skapades av Katarina av Medici som trädgård till palatset Tuilerierna år 1564. Snart är vi framme vid målet för vår vandring, glaspyramiden utanför slottet Louvren där nu ett av världens mest kända museer ligger. De som så önskar har nu möjlighet att på egen hand utforska detta enorma museum med hyllade konstverk av bland annat Tizian, Rafael och Leonardo da Vinci. Bland rariteterna kan nämnas Mona Lisa, Venus från Milo och Nike från Samothrake. Vill man inte fördjupa sig i konsten kan man i stället ta en båttur på floden Seine eller göra något annat. Paris är en outtömlig skattkammare som alltid bjuder på minnesvärda upplevelser.

Nu beger vi oss till järnvägsstationen Gare de l'Est. Som namnet antyder är det härifrån tågen går som ska österut och vi ska just österut i riktning mot Tyskland. Med ett modernt franskt snabbtåg bär det iväg genom landskapet genom regionerna Champagne och Lorraine mot den tyska gränsen. Champagne är en region som är stolt för sin vintillverkning och för sina vinodlare som har lyckats bevara och förbättra vinområdet med sin unika bubblande produkt. Lorraine eller Lothringen som det heter på tyska är en mindre känd region men med vackra städer saom Metz och Nancy. Regionen är känd för sin paj, Quiche Lorraine, med en fyllning av äggstanning och tärnat sidfläsk. Snart är vi inne i Tyskland och tidigt på kvällen är vi framme vid Hamburg, dagens slutmål och Tysklands näst största stad efter huvudstaden Berlin.  Vi checkar in på ett välskött tysk hotell på gångavstånd från Hauptbahnhof och sedan ligger staden för våra fötter. Hamburg är en stad med kosmopolitisk atmosfär och internationellt tempo, parisisk flärd kombinerad med hanseatisk gedigenhet. Mycket har hänt i Hamburgs historia. Från att delvis ha legat i ruiner efter andra världskriget är Hamburg i dag en ledande handelsstad med en gigantisk frihamn. Handeln och sjöfarten har i alla tider satt sin prägel på staden och det märks på det gigantiska utbudet av affärer och varuhus. På kvällen äter vi en sista gemensam middag tillsammans på en trevlig restaurang. 

Vi lämnar Hamburg bakom oss och åker norrut genom regionen Schleswig Holstein som är Tysklands nordligaste förbundsland. Schleswig eller Sönderjylland tillhörde länge Danmark och gränsen mellan Danmark och Tyskland har stundtals varit omtvistad och justerats. Snart är vi i alla fall i Danmark, vårt närmaste grannland i söder. Så nära med ändå lite annorlunda på ett spännande sätt.  Danmark består av över 400 namngivna öar och oavsett var i Danmark man än befinner sig har man aldrig längre än fem mil till havet. Sverige och Danmark har mycket gemensamt rent historiskt. År 1397 bildades Kalmarunionen av drottning Margareta I och hennes fosterson Erik av Pommern. Detta försök att ena Norden i ett enda sammanhållet rike föll inte väl ut, då unionen var måttligt populär framförallt i Sverige, som också lämnade den i och med Gustav Vasas trontillträde på 1500-talet. I mitten av 1600-talet förlorade Danmark sin östra landsdel bestående av Skåne, Halland och Bleking till den nya stormakten Sverige. Från Kalmarunionens bildande fram till 1814 ingick också Norge i det danska väldet. Efter 1814 blev de norska områdena Färöarna, Grönland och Island officiellt danska. Tillbaka i nutiden passerar vi Köpenhamn, åker över Öresundsbron från 2000 och under Malmö i Citytunneln från 2010 och på kvällen är vi hemma igen i Stockholm efter en innehållsrik resa med tåg genom det nya Europa. På återseende!