Ecuador och Galápagos – där Anderna möter Amazonas
De grillade larverna har trätts upp på en grillpinne. Små, runda och aningen svedda över elden. Det svarta huvudet sitter kvar på varje larv. Neeeej, säger vår lokalguide Esaias och skrattar…. Ät inte huvudet, det smakar förfärligt…..! Innan jag åkte iväg till Ecuador slog jag vad med mina två döttrar där hemma: Om mamma äter grillad larv är det slut med att peta i maten vid middagsbordet. Väl framme i Amazonas är det dags att leva upp till mitt löfte. Försiktigt sätter jag tänderna i ungefär mitten av larven och biter till. En konsistens som påminner om grillad räka sprider sig i munnen. Hmmm… faktiskt smakar det inte så mycket alls. Och om någon undrar så smakar det inte kyckling heller – vilket ju verkar vara smaken som de flesta förknippar med matbitar de inte har provat tidigare. Har hört att allt från krokodil till marsvin ska smaka kyckling. Man kan ju inte låta bli att undra.
Läs mer härunder eller klicka dig vidare till resor Ecuador eller kryssningar på Galápagos
Inför min resa till Ecuador läste jag att det lilla landet - sin storlek till trots - rymmer alla Sydamerikas olika klimat. I Amazonasregionen, som utgör nästan hälften av landet, råder fuktig värme som i Brasilien. Längs kusten är det hett som i Karibien och uppe i Anderna – på flera tusen meter över havet - kan det bli kallt och regnigt som i Patagonien. Glaciärtäckta vulkantoppar följer din resa på horisonten nästan oavsett var du är – det finns 28 vulkaner på fastlandet och 15 på Galápagos. Att resa i Ecuador är just därför en helt enastående upplevelse – faktum är att man utan svårigheter kan uppleva flera helt skilda klimatzoner inom loppet av en och samma dag. På morgonen är det mulet och 14 grader i Anderna. När man några timmar senare öppnar bussdörren i Amazonas möts man av tropisk värme och regnskogens alla ljud.
Vår resa börjar på hög höjd i Anderna, närmare sagt i den lilla staden Otavalo. Marknaden i Otavalo är legendarisk med en mängd färgglada sjalar, väskor, smycken och kläder. Men Otavalo med omgivningar har så mycket mer att bjuda på: Den mäktiga vulkanen Cotacachi, vars snöklädda topp på 4 944 meters höjd för det mesta väljer att dölja sig bland molnen. Vattenfallet Peguchi, som än idag är heligt för ursprungsbefolkningen. Under Inti Raymi – solfestivalen som firas ungefär samtidigt som vi firar midsommar – är det till vattenfallet Peguchi man går för att ta ett renande bad, en tradition som går tillbaka till inkatiden.
Här i Otavalo bor vi på historisk mark på Hacienda Pinsaquí. Den stora haciendan har anor från 1700-talet och här har självaste frihetshjälten Simon Bolívar – som på 1800-talet kämpade för att frigöra Sydamerika från Spanien – övernattat på sina resor mellan Ecuador och Colombia, och på svartvita fotografier syns Frida Kahlo tillsammans med mannen som vid den här tiden ska ha varit hennes älskare. Vi är väl inte för fina för lite historiskt skvaller, eller…?
Efter två dagar i Anderna tar vår resa oss neråt igen, från flera tusen meters höjd, genom den dimhöljda molnskogen – cloud forest - där de kvicka små kolibrierna trivs så bra, till Arajunofloden; en biflod till Amazonas, som ringlar sig genom den täta regnskogen. Vi tar plats i en kanot som sicksackar fram på vattnet till vår lodge, Itamandi Eco Lodge, och när man sitter här känner vi att nu börjar äventyret på allvar. Att vara i en regnskog är nämligen inget annat än magiskt. Regnskogen har sina egna dofter, sina egna ljud och sitt helt eget ljus. I magins mitt ligger Itamandi, en lodge som arbetar med hållbar turism mitt i djungeln. Solpaneler på taket, nedbrytbart schampo och tvål, och för att spara på ström – och strömuttag - befinner sig alla eluttag på en lång rad i restaurangen. Jag kan avslöja att mer än en telefon ligger här och laddar på kvällarna.
Att nästa morgon vakna i Amazonas regnskog är att vakna i en omfamning av ljud och värme. Cikadornas sång. Apor som hörs, men inte alltid syns. Floden som strömmar förbi nedanför lodgens myggnätsklädda fönster. Ljuden av regnskog är ojämförligt sina helt egna. Solens första strålar silas mellan allt det gröna. Väggar av grönt. Tak av grönt. För att inte tala om gröna papegojor som samlas varje morgon prick kl. 7 för att äta lera på en sluttning mitt i djungeln.
Ludna fågelspindlar som poserar inför turisternas kameror, flitiga myror som bär stora blad till sitt hål i marken och en sköldpadda som solar på en liten sten mitt i floden.
Vi får möta den hjärtevarma, och lite blyga, Kichwa-befolkningen. Nyfikna 6- åringar som vill se bilder och film på våra telefoner, leende mödrar som ammar sina barn i en kanot på väg hem från den lokala marknaden.
En ugglefjäril, owl butterfly, vilar sina vingar på en stubbe. Från sidan är det svårt att se om det är huvudet på en orm eller en fjäril. Sett ovanifrån liknar fjärilens stora fläckar på vingarna en ugglas ögon. Fantastiskt kamouflage för ett sårbart djur som bara flyger ett par meter åt gången och därför lätt kan fångas av de snabbfotade ödlorna som tycker att fjäril smakar mums.
Att återvända till vår lodge efter utflykterna – med en svettdroppe eller två som sakta glider nerför ryggraden – förvandlas till en nästan religiös upplevelse när vi hoppar ner i den svalkande poolen med regnskogens skyhöga trädtoppar runt omkring oss.
Efter en förträfflig övernattning på spahotellet Termas de Papallacta i Anderna, där vattnet i spaet värms upp av områdets vulkankällor, och en dag i Quito, har vi nu kommit till den här resans höjdpunkt – Galápagos. Efter en veckas fantastisk rundresa i Ecuador är det nästan svårt att förstå hur Galápagos ska kunna överträffa våra upplevelser, men för de flesta besökare slår Galápagos det mesta man tidigare har upplevt.
När Darwin anlände till Galapagos blev han fascinerad av det månliknande landskapet och det unika djurlivet. Och även om det har hunnit gå ett tag sen dess blir nutidens besökare minst lika hänförda. Röda stränder, svarta stränder, gyllengula stränder. Och vulkaner så klart. Sjölejonhonor som diar sina ungar och svarta havsleguaner som demonstrativt placerar sig mitt på grusstigen där turisterna går.
Även om vi turister har fått 2-meters-regeln inpräntade så har leguanerna definitivt inte det. Och det är inte bara leguanerna som glömmer bort att vara skygga – vi kommer otroligt nära fregattfågelhannar som i sin iver att imponera honorna blåser upp sina röda bröst, sjölejon som glider på magen över klipporna ner i havet, blåfotade sulor och rödfotade sulor, söta små Darwinfinkar, de nästan självlysande röda krabborna som springer sidledes så snabbt på de sotsvarta klipporna att de lätt kan bli suddiga på bild, ljusrosa flamingor som letar efter mat i en sjö, och naturligtvis det djur som Galápagos kanske först och främst förknippas med – de enorma Galapagossköldpaddorna.
Under vår vistelse på Galápagos kryssar vi elegant fram M/Y Galápagos Odyssey. Fartyget har gott om plats för de 16 passagerare som kan vara med ombord. De 8 hytterna på 20 kvadratmeter har stora panoramafönster och det finns även en restaurang/bar, loungeområde och solterrass med jacuzzi. På båten finns dessutom snorkelutrustning och våtdräkter till den som vill uppleva livet under havets yta. Undertecknad kan av egen erfarenhet intyga att känslan av att snorkla vid sidan av pingvin på Galápagos är alldeles, alldeles… underbar.
När solen har gått ner och kvällsmörkret har lagt sig finns det en upplevelse som ingen bör gå miste om. Gå upp på soldäck. Lägg dig på en av solstolarna och andas sakta in. Titta upp på en natthimmel som är täckt av en vit slöja av stjärnor. Som att resa genom Vintergatan. Sedan går du ner och kikar över relingen. Nästan varje kväll turas sjölejon och hajar om att simma ikapp bredvid båten. Galápagos djur- och naturupplevelser är överväldigande både natt och dag.
Att lämna Ecuador och Galápagos efter 12 dagar känns svårt. Det finns så mycket kvar att se. Men hemma väntar ju de där unga damerna på mig som har lovat att vara duktiga och alltid äta upp sin middag om mamma åt en larv. Och det gör de nu.
