Sørens blogg från Sydafrika
Följ med i hans inlägg från resans start i Kapstaden – en av Sørens absoluta favoritstäder!
Läs bloggen här nedan, eller hitta din nästa resa till Sydafrika här
Myten om det tomma landet
11 mars 2017
Européerna seglade runt Godahoppsudden i 1488 på väg mot östens kryddor – en last med muskotnötter från Indonesien var nämligen mer värdefullt än guld. Under vägen fanns det behov för att finna naturliga hamnar med friskt vatten och möjligheten att dra upp skeppen på land. Resorna var så ofantligt långa, och de frekventa stormarna krävde omfattande reparationer. Kaphalvön var en sådan plats, och portugiserna Bartolomeu Dias och senare Vasco da Gama var de första i land. Här mötte de landets invånare, kallade san eller khoisan – och senare av européerna även bushmän eller hottentotter.
Det finns många berättelser om hur skeppskaptenerna gjorde mycket handel med bushmännen – en eller två oxar för en gammal järnstång, en kniv eller ett tunnband. Järn stod i skyhög kurs hos bushmännen och de hade förmodligen gott om boskap att handla med då beståndet ändå behövde hållas nere för att inte förstöra betesmarkerna. Vid denna tidpunkt hade de haft boskap i mer än 1000 år och hade samlat på sig mycket och välbehövlig kunskap.
Det var dock inte alla möten mellan européer och bushmän som gick lika bra. I 1510 blev 50 portugiser, däribland även vicekungen, mördade. Budskapet som sänder tillbaka till Europa var att här inte fanns något att hämta. De vilda var obehagliga och hotande, och det fanns inte några rikedomar att hämta i landets inre. Man drog slutsatsen att det inte fanns någon grund till att kolonisera landet, men naturhamnen fortsatte att användas för uppdragning av skepp samt byteshandel med de infödda.
1685 ankom 200 franska hugenotter – protestanter som flytt till Nederländerna för att undgå katolikernas förföljelse. Villkoret var att de lärde sig holländska samt gick i den holländska kyrkan, med andra ord blev de holländska nybyggare. Fransmännen visade sig vara företagsamma och duktiga bönder och var de som förde in vinodlingen i Kapprovinsen.
Kolonien lockade allt fler och utvecklades i en rasande fart, och de gamla vidhållna myterna om det tomma landet som européerna fann, brukade och utvecklade har hållit i sig fram till våra dagar. Men det är självklart en ren myt, sanningen är att boskap funnits i området i flera tusen år och arkeologiska spår har kunnat visa att fårskötsel fanns så tidigt som 100 e.Kr. och boskap redan på 700-talet.
Marken på västra Kaphalvön var frodigt i perioder, men den magra jorden och det sparsamma regnet tillät inte bete året runt, och khoisan-folket utvecklade därför en nomadkultur där de cirkulerade mellan betesmarkerna. Västra Kaphalvön har vinterregn som ger stora mängder grönt, frodigt bete. I slutet av vintern drog man sig in i landet, där boskap nu kunde beta längs flodbäddarna som legat orörda under vinterhalvåret.
Den samlade befolkningen bushmän har förmodligen varit runt 50 000, naturligt begränsad av en balans mellan boskap och bushmän. Bushmännens nomadliknande levnadsstil förde med sig två missförstånd som rapporterades hem till Europa. Kaphalvön hade massor av människor och boskap med ett rikt lantbruksområde, och det fanns massor av tomt land som kunde tas i bruk. Slutsatsen som drogs var att det var ett praktfullt land med massor av betesmöjligheter och gott om plats för nybyggare. Inget kunde vara mer fel, och det visade sig också snart att det bara fanns plats för en ras.
Vår chaufför var en annan människa då vi körde därifrån
3 mars 2017
På väg mot Taffelbergets linbana kör vi tvärs genom Kapstaden och på vägen hinner jag fundera över mycket. För det första över hur snabbt staden växer – nya hus och hotell dyker upp som svampar ur jorden och gamla byggnader renoveras varsamt, allt medan staden lyckas bevara och förena sin klassiska, engelska stil med det moderna. För det andra kan man inte undgå att förundras över hur välskött och ren staden framstår. Här finns inga cigarrettfimpar eller pappersmuggar, och marken är inte prickig av gamla tuggummin – något jag tycker förekommer i alldeles för rikliga mängder där hemma. Så jag frågar vår chaufför: hur håller man staden så ren? Jag får svaret att det finns personal som arbetar dygnet runt, men att de för det mesta endast tömmer soptunnorna som finns överallt. Man har ju ingen anledning att slänga något på gatan när det är så lätt att göra sig av med på rätt sätt. Att det kan vara så enkelt!
Tillbaka i Kapstaden
2 mars 2017
En tidning försökte en gång utpeka min favoritstad och svaret kom bums: Rom. Anledning var det intresse jag alltid haft av antiken och klassiska sevärdheter. Men skulle jag själv pekat ut den stad jag allra helst skulle vilja slå mig ned i utanför Danmark tror jag nog att svaret hade varit Kapstaden.
Staden bjuder verkligen på det enkla livet: medelhavsatmosfär, behagligt klimat, natursköna omgivningar och glada turister. En halvtimmes körning i valfri riktning tar dig till antingen Kaphalvöns naturreservat, de pittoreska vinorterna Paarl, Stellenbosch och Franschhoek samt Taffelberget eller Hermanus – en av världens bästa valdestinationer. Kapstadens restauranger håller hög klass; t ex. The Test Kitchen, La Colombe, The Tasting Room, Nobu och Aubergine – även om ovan nämnda har månadslånga väntelistor.
