Toscana – 40 år och en vecka i vinets tecken
”Next exit, turn right”. GPS:ens lite lätt robotliknande röst dirigerar oss bort från motorvägen söder om Florens och ut mot de böljande vinodlingarna i Chiantiregionen. Just ordet ”böljande” kan ju låta som en kliché när det handlar om Toscana. Men faktum är att omgivningarna här är just det. Synonymordboken spottar i och för sig även fram ”gungande”, ”svallande”, ”kuperad” och ögonbrynshöjaren ”undulerande”, men det sistnämnda känns mer passande i en beskrivning av Berlusconis hår på en bra hårdag. Efter hans omtalade hårtransplantation.
Läs mer härunder eller klicka dig vidare till resor till Toscana och resten av Italien
Tänk att det faktiskt är så där vykortsvackert på riktigt. Idylliskt. Vi är många som har sett Ernst inreda sig igenom regionen, men på teve kan man ju klippa bort både industriskorstenar, bullrande motorvägar och turister – som jag själv. När vi kommer hit i oktober är det verkligen precis som på bild. Grönt, backigt, frodigt. Som är svårt att beskriva utan att låta som en levande klyscha. Det bara är.
Och mellan allt det böljande och gröna ligger små pittoreska städer med tusenåriga anor, kullerstensgränder, konst och kultur. Florens ljuvliga katedral. Greve in Chiantis underbara butiker – som jag lyckades tömma på porslinsskålar, koppar och allehanda pynt. San Gimignanos fjorton torn som får staden att likna ett medeltida Manhattan. Och när du ändå är här är, så ta ett glas mousserande vin på Enoteca di Vinorum och ta in den storslagna utsikten över omgivningarna i lugn och ro.
Nu i början av oktober är vinskörden i full gång. Dessutom är det tryffeltid på hösten – kan man säga nej till tryfflar? Nej, jag tänkte väl det. Tryfflar till pasta, kött, kyckling… För att inte nämna de italienska ostarna; en lagrad tallegio med lufttorkad bresaola… det är ju helt omöjligt att inte bli frestad.
Det är inte utan orsak som det skrivits så många kokböcker om det toskanska köket, som även speglar mentaliteten i Toscana: ärligt, enkelt och full av njutning. Det märks att köket är ett autentiskt uttryck för en lantlig kultur där de lokala råvarorna står i centrum. Faktum är att rätter från andra regioner och länder nästan inte förekommer på menyn när man beger sig utanför de större städerna.
Här är det enkelt att bara umgås. Lära sig mer om konst, kultur, vin och mat. Fotografera de kända vyerna, gå på världsberömda museer och naturligtvis ta sig gott om tid vid varje måltid. Här avrundar vi måltiderna med espresso - kanske det till och med fanns någon i vårt sällskap som tog en cappuccino efter middagen - fast det går emot de italienska mattraditionerna och den italienske servitören skakade nästan omärkligt på huvudet. Nu har jag fått lära mig varför det inte anses helt comme-il-faut: Mjölk i kaffet efter maten främjar inte matsmältningen. Efter en omfattande italiensk middag blir det helt enkelt för tungt för magen med så mycket mjölk som en cappuccino innehåller. Däremot glider en sotsvart espresso ner på lätta ben genom strupen efter en klassisk italiensk supé som kan bestå av bruschetta, pasta, grillad fisk och panna cotta. Men på morgonkvisten däremot, då är det cappucino-tid!
När jag kommer till Toscana nästa gång blir det kanske Uffizierna i Florens, Puccinifestivalen i underbara Lucca eller en avstickare till grannregionen Umbrien. Men ett besök i Toscana kräver inga speciella planer, inga bokade besök eller upplevelser. Att bara vara här är en upplevelse i sig själv som räcker och blir över.
