Peking

På Himmelska fridens torg står folk i kö vid Maos mausoleum. De hoppas få en skymt av revolutionens fader, förevigad med formaldehyd och nedsänkt i en två meter bred kristallkista som är både jordbävnings- och temperatursäker.

Mittemot pryds Den Förbjudna Staden av ordförandens porträtt, och kinesiska turister fotograferar varandra med hela härligheten i bakgrunden. Mao Zedong har av författaren Jung Chang med flera beskrivits som världshistoriens största massmördare. För en europé kunde det motsvara att hänga upp Hitlers porträtt i Riksdagen i Berlin. Men jämförelsen håller inte av många skäl, så Den Förbjudna Staden och Himmelska fridens torg är en bra plats att börja upptäcka Beijing och landets komplexa kulturhistoria. Med kejsaren i Den Förbjudna Staden var stadsplanen en spegling av den kinesiska världsbilden – med Peking som symbol för jorden och Den Förbjudna Staden som symbol för Kina, Mittens Rike.

Vid Himmelska fridens torg finns också Folkets stora hall och Revolutionsmuseet, som numera är Kinas nationalmuseum.

En stad i utveckling
Huvudstaden delas fortfarande in efter en nord-syd och en öst-väst-axel, men det kan ändå vara svårt att hålla sig uppdaterad i en stad där det öppnas ett nytt hotell nästan varannan dag. Peking – tidigare Peking eller Peiping – är som Kinas huvudstad i ständig utveckling. Staden har för närvarande cirka 22 miljoner invånare plus flera miljoner tillfälliga arbetare. Kinas ekonomiska tillväxt och vinter-OS 2022 skapade en skog av byggkranar och byggställningar som inte finns någon annanstans på jorden.

Gårdskomplex, hu-tonger, försvinner tillsammans med höghus i dålig betong, och monumentala kontorskomplex och gigantiska hotell skjuter upp i stället. Runt de storslagna byggnaderna hörs ett ständigt surr av trafik: bilar, bussar, tunnelbana och miljoner cyklar. I södra Beijing finns ett stadsplaneringsmuseum.

Himlen är sällan blå i Peking, men kommunistpartiet har också en plan för det. Sandstormar från norr kan hanteras med planteringar, och molnens riktning kan ändras med kemi.

Peking är en stad som ser framåt, men inte allt har ett bäst före-datum.

Sommarpalatset norr om centrum är, samtidigt som det är ett uttryck för historisk komplexitet, en oas mitt i den hektiska huvudstaden. Mellan Kunming-sjön och bergen i horisonten böjer sig kejsarens bro, prydd med 544 stenlejon. Själva palatset och trädgården, på kinesiska Yiheyuan vilket betyder Den fredliga trädgården, gav ro till härskare i mer än 800 år och fungerar också i dag för resenärer.

Om man är ute efter fler historiska inslag i skyskrapornas glasfasader kan resan gå vidare till Yonghe Gong, ett tibetanskt buddhistiskt tempel, eller det stora vita flaskliknande Dagoba-templet. Ännu livligare är det kring Himmelens tempel i Tiantan-parken, där turister flanerar genom portarna bland lekande barn, akrobater, körsångare och gymnaster.

En stad av Pekings storlek kan verka oändlig, och på en semester hinner man aldrig utforska hela Kinas huvudstad. Ändå ska den resande inte missa en av de mer spektakulära sevärdheterna, Den underjordiska staden. På 1970-talet började Kina se Sovjet och kärnvapen som ett allt större hot. Därför byggdes en stor underjordisk stad med invecklade gångsystem, teatrar och matsalar. Nu finns det access till vissa delar av denna fatalistiska och klaustrofobiska underjord.

Mer upplyftande är en utflykt bort från Peking. Mot norr och väster ligger bergskedjorna Xi Shan och Yan Shan, som tillsammans med Kinesiska muren tidigare begränsade främlingars tillträde. Muren är Kinas största turistattraktion och världens största människoskapade byggnadsverk. Trapporna tar andan ur de flesta, men man är tillbaka i storstaden innan solnedgången – vid middagsbordet och de röda papperslyktorna.