Från Jerusalem till Petra

Vi flyger från Stockholm till Tel Aviv och fortsätter till Jerusalem där vi beger oss upp på toppen av Oljeberget. Härifrån har vi utsikt över hela den gamla stadsdelen som är uppdelad i fyra kvarter: det judiska, det muslimska, det armeniska och det kristna. Berget utgörs huvudsakligen av en judisk begravningsplats som stammar från Bibelns tid och som används än i dag. Vi checkar in på vårt hotell och övernattar i Jerusalem, som vi ska utforska närmare i morgon. 

Idag är det dags att uppleva Jerusalem och alla stadens religiösa sevärdheter. Vi börjar med att åka upp till toppen på Oljeberget. Här har man har en fantastisk utsikt över den gamla stadsdelen, som är uppdelad i fyra kvarter: den judiska, den muslimska, den armeniska och den kristna. Berget består i huvudsak av en judisk gravplats från biblisk tid som används än i dag. Vid foten av Oljeberget ligger Getsemane örtagård, platsen där Judas gav Jesus den ökända kyssen. Olivträden i trädgården är gamla nog att ha bevittnat denna historiska kyss – och träden har en ålder som för övrigt är ovanligt hög för olivträd. Om trädgården är öppen passar vi på att gå runt på denna historiska plats.

Vid Getsemane örtagård besöker vi en ortodox kyrka som är byggd över en gravkammare, som sedan 1100-talet betraktas som jungfru Marias grav. Det var dock inte förrän år 455 som bysantinerna isolerade graven och byggde en kyrka runt den, som i sin tur sedan har byggts om flera gånger. Efter att Saladin besegrade korsriddarna 1187, förstörde han den översta delen av kyrkan och använde stenarna till att reparera stadsmuren. Men själva gravkammaren som ligger 47 trappsteg under kyrkan och som fortfarande består av ursprunglig bysantisk tegelsten, är än idag intakt. Gravkammaren, som vi kanske kommer ner i, är mörk, och väggarna och taket har färgats av flera hundra års rök från stearinljus och oljelampor. Rummet är rikt smyckat med ortodoxa ikoner och ljuskronor, lanternor och girlanger som hänger ner från taket. Jungfru Marias gravplats är även viktig för muslimer, eftersom Mohammed under sin resa från Mecka till Jerusalem såg ett ljus över Marias grav (besöket är vid mån av tid eftersom det ibland kan vara för lång väntetid när man är på plats). År 1161 begravdes Jerusalems drottning Melisande i kyrkan och familjen till hennes son, kung Baldwin II av Jerusalem, är också begravd här.

Det har blivit dags att gå på upptäcktsfärd i den gamla stadsdelen som vi har sett uppe från Oljeberget. Vi kommer att gå in i den gamla delen av Jerusalem genom ”avfalls-porten”. Den tros ha fått sitt namn av att det var genom den här porten som stadens avfall transporterades genom, under Jerusalems tidiga dagar. Porten ligger bara en kort promenad från Klagomuren, som är judendomens allra heligaste plats. Klagomuren kallas också den västra muren eftersom det var stödmur på den västra sidan av judarnas stora tempel. Det går en evig ström av judiska pilgrimer förbi på denna sista lämning av tempelkomplexet. Pilgrimerna sörjer vid den uråldriga stenen och sticker in sina små lappar med nedskrivna böner på i sprickorna i den 15 meter höga muren.

Vi tar oss från Klagomuren vidare upp på Tempelberget som är Jerusalems största sevärdhet. Judarna förlorade templet då romarna plundrade staden och enligt historien var det här som Abraham nästan offrade Isak och David placerade förbundsarken. Det var också här som Muhammed tog sig till himlen på sin ädla springare, vars avtryck fortfarande kan ses på klippan. Tempelberget har under tidens gång blivit hemvist för många heliga byggnader. Efter att romarna förstörde templet, och endast lämnade det vi idag benämner som Klagomuren, byggde de ett romerskt tempel på platsen. Under det islamiska herraväldet revs det romerska templet och under ledning av kalifen Abd al-Malik byggdes Klippmoskén år 691. Då Jerusalem kom i korsriddarnas händer år 1099 omvandlandes moskén till en kyrka och övertogs av Augustinerorden. Byggnaden som korsriddarna kallade Templum Domini blev sedan intakt. Efter sultanen Saladins erövring av staden 1187 blev kyrkans kors åter igen ersatt med en halvmåne. Sedan dess har Klippmoskén med sin gyllene kupol varit den viktigaste muslimska helgedomen utanför Mecka och Medina. Den åttakantade helgedomen är den äldsta muslimska byggnaden i världen och innehåller därför världens äldsta mihrab – en nisch som visar i vilken riktning Mecka ligger. Den karaktäristiska kupolen, som kan ses från hela Jerusalem, fick ett nytt lager guld 1993. Guldet som behövdes för att täcka kupolen vägde 80 kilo och kostade 8,2 miljoner kronor. 

Bredvid Klippmoskén ligger Al Aksa-moskén med sin silverglänsande kupol. Moskén byggdes av umayyaderna och var klar i början av 700-talet, men tyvärr finns det inte något kvar av den ursprungliga byggnaden. Den totalförstördes i en jordbävning 746 och sedan dess har moskén blivit ombyggd flera gånger, senast år 1033. Då korsriddarna erövrade Jerusalem 1099 förstörde de inte moskén, men de använde den som ett palats och som ett stall för sina hästar. Från 1119 var Al Aksa-moskén korsriddarnas huvudkvarter i det heliga landet, och under denna perioden gjordes några ändringar på byggnaden. Bland annat byggdes två sidobyggnader, där den västra idag är en moské för kvinnor och i den östra byggnaden finns det Islamiska museet.

När vi tagit oss ner från Tempelberget går vi igenom det muslimska kvarteret och beundrar den mamlukiska arkitekturen, som dateras tillbaka till 1300-talet. Vi ska även se den imponerande Damaskusporten, som är huvudingången till Jerusalems gamla stadsdel. Porten byggdes av den romerska kejsaren Hadrian, men portens nuvarande utseende beror på den osmanska sultanen Süleyman den magnifike, som hade makten 1520-1566. Efter att vi har sett Damaskusporten ska vi gå på en promenad längs en historisk stig som de flesta av oss har hört talas om på religionstimmarna i skolan. Vi ska nämligen gå längs Via Dolorosa, den historiska vägen där Jesus tvingades att släpa sitt kors på för mer än 2 000 år sedan. Vägen börjar i de muslimska kvarteren, fortsätter förbi "de tio stationerna på korsets väg” och slutar i de kristna kvarteren vid Gravkyrkan. Kyrkan byggdes på Golgata, den plats där Jesus enligt historien korsfästes och begravdes, och har därför varit ett viktigt pilgrimsmål för kristna sedan 300-talet. Kyrkan är idag uppdelad mellan många olika kristna grenar, bland annat den grek-ortodoxa, den romersk-katolska och den armenisk-apostoliska. Som så många andra religiösa byggnader i Jerusalem har Gravkyrkan byggts om och rivits otaliga gånger. Den kyrka som vi ser i dag byggdes av korsriddarna år 1149 och invegs av drottning Melisende, och sedan dess har den både byggts om och mer har byggts till.

Kyrkan räknas som den mest heliga för kristendomen. Från Gravkyrkan går vi söderut genom de två sista kvarteren i den gamla stadsdelen, de judiska och armeniska. Här ser vi resterna av den gamla romerska huvudgatan, cardoen, som håller på att grävas fram. Vi går ut genom Sionporten till Sions berg som ligger strax utanför den gamla stadsmuren. Berget var under många år en symbol för det judiska hoppet om en hemstat, och anhängarna bildade den nationella befrielserörelsen. Vi går tillbaka in i den gamla stadsdelen och fortsätter upp till Jaffa-porten igenom det armeniska kvarteret, som är det minsta av de fyra kvarteren. 

På morgonen åker vi den korta resan söderut till Betlehem där Jesus föddes och David smordes av Samuel. Då Israel grundades var de flesta invånarna i Betlehem kristna, idag är dock den största delen muslimer. Vårt besök i staden börjar vid Herdarnas fält där ängeln förkunnade Jesu födelse för herdarna. Sedan tar vi oss till platsen där allt började, nämligen Födelsekyrkan, som sägs vara byggd över den grotta där Jesus föddes. Den ursprungliga kyrkan byggdes år 339 av Konstantin den Store, men den förstördes i en brand på 
500-talet. År 565 återuppbyggde det bysantinska styret kyrkan i samma stil, och det är denna kyrka som står här idag. Fram till 1131 användes kyrkan för att kröna korsriddarkungarna, innan kröningarna flyttades till Gravkyrkan i Jerusalem. Det är den äldsta kyrkan i världen som fortfarande är i bruk. Vi går genom ödmjukhetens dörr, som endast är en meter hög. En trappa i kyrkan leder ner till grottan i Födelsekyrkan, där en silverstjärna i golvet markerar den exakta platsen för Jesu födelse. Här finns dessutom en krubba som sägs vara precis den krubba som vi alla har hört talas om i julevangeliet. Det kommer ett mycket stort antal besökare till grottan, men vi hoppas att vi har turen på vår sida och har tid och möjlighet att besöka den. 

Vi fortsätter sen till västra Jerusalem, som har en modern, europeisk prägel. Här ska vi se det israeliska parlamentet Knessets yttre. Utanför Knesset ser vi statyn av den sjuarmade ljusstaken (en så kallad menorah), som är dekorerad med scener från den judiska historien. Namnet Knesset är hebreiska för "församling" och det sägs att namnet syftar till Knesset Ha-Gdola (den stora församlingen), där 120 judar träffades i Jerusalem och samlade ihop texterna till det Gamla testamentet. Som sin bibliska motsvarighet har det moderna israeliska parlamentet 120 medlemmar. Det är inte ett enda parti som har lyckats med att få en absolut majoritet i Knesset, och den israeliska regeringen har sedan bildandet år 1948 bestått av koalitioner.

I västra Jerusalem besöker vi även en plats som brukar ge kommer ett mycket starkt och bestående intryck - nämligen att besöka Yad Vashem, det officiella minnesmärket över offren för Förintelsen. Besöket är informativt, men det är svårt att hålla känslorna i schack när man går runt i det enorma komplexet. Vi får bland annat se en av salarna i Yad Vashems där namnen på de sex miljoner judiska offren finns inristade. Nästa punkt på dagens program kommer också att vara mycket intressant. Vi ska åka till staden Ein Kerem - under biblisk tid var detta en liten by, men i dag känns det nästan som en del av Jerusalem. Det var på den här platsen som Johannes Döparen föddes. Den exakta platsen är markerad med en stjärna i ett av mosaikgolven som finns i Johannes Döparens kyrka. Denna katolska kyrka är bara en av otaliga kyrkor och kloster som finns i denna stad där mannen, som evangelierna ser som en föregångare till Jesus, växte upp. Vi besöker Johanneskyrkan och tar en promenad runt i de vackra omgivningarna med sina branta bergssluttningar. Hit kommer miljoner pilgrimer varje år.

Vi börjar med att se mer av Qumran, som ligger några få kilometer från Döda havet. 1947 fann en ung herdepojke som letade efter en förlorad get, en grotta som innehöll några av de rullar som skulle bli världsberömda som Dödahavsrullarna. Man fann sedan 10 andra grottor som även de innehöll liknande handskrifter. 1956 visade man upp de totalt 800 pergament- och papyrusrullarna med bibliska texter, tolkningar av Gamla testamentet och det lokala samhällets lagar från århundraden före och strax efter vår tideräkning. 1990 startades en forskargrupp som fortsatte med det mödosamma arbetet med att tyda skrifterna på rullarna, och i dag finns de på Israels Museum i Jerusalem.

Vi befinner oss nu högt över öknen, när vi åker söderut längs Döda havet. Snart skymtar vi stenfästningen Masada på toppen av en klippa 441 meter över oss. År 74 e.Kr. var detta platsen för ett skeende som för evigt är inristad i den israeliska historien. På toppen av den båtformade steniga platån med fri utsikt över alla väderstreck, uppförde kung Herodes den store ett mäktigt palats och försvarsanläggning. Han var rädd att hans undersåtar skulle göra uppror, och denna ödsliga platå högt över den platta öknen kändes som den perfekta och ointagliga fristaden han behövde. Platsen var perfekt också under den romerska belägringen av Jerusalem, eftersom Masada förblev i judiska händer under många år. Det var dock omöjligt att hålla stånd en längre tid. De cirka 1 000 judiska motståndarna (zeloterna) som hade barrikaderat sig i Herodes gamla palats blev anfallna av en romersk armé på mer än 15 000 soldater. Med hjälp av en enorm ramp invaderades fästningen, och zeloterna var tvungna att se sitt nederlag i ögonen. Hellre än att kapitulera och sluta som romerska slavar begick zeloterna massjälvmord. När de segervissa romarna slutligen nådde fästningen fann de kropparna av försvararna i prydliga rader. Denna mörka historiska händelse har gjort Masada till det moderna Israels symbol för den nationella försvarsviljan, och flygvapnets rekryter svär fortfarande sin trohetsed här.

Vi tar linbanan upp till ruinerna av fästningen. Där får vi en fantastisk utsikt över den värmeflimrande öknen, Döda havets spegelblanka yta och Edombergen i bakgrunden. Fästningen är byggd över tre klippavsatser. Kung Herodes palats och de andra byggnaderna har vackra mosaiker, stora förrådskammare och enorma vattencisterner som på ett genialiskt vis blev försörjda med vatten från dammar i öknen. Mycket i området grävdes ut under 1960-talet. Vi stannar till vid Döda havet där det finns möjlighet att ta ett dopp.

Vi åker söderut och norr om Röda havet korsar vi gränsen till Jordanien vid Eilat. Vi byter buss, chaufför och lokalguide vid gränsen och kan därför ibland behöva vänta lite. Vi fortsätter förbi landets enda kuststad Aqaba. Vi åker vidare till Wadi Rum-området som ligger cirka 1 000 meter över havet. Området är ett av de absolut vackraste i hela Mellanöstern och består av fantastiska sandstensberg utspridda över ett gigantiskt ökenområde där beduiner lever med sina getter. Vi ska övernatta här ute på området där den klara stjärnhimlen vakar över oss. Vi övernattar i ett camp, och alla sovrum har eget badrum. 

Vi äter middag och njuter sedan av kvällshimlen och stjärnorna. 

Vi vaknar upp ute i öknen och upplever den friska morgonen i den vackra, storslagna naturen. 
Wadi Rum är idag omvandlad till nationalpark och det innebär bland annat att man inte får köra runt i buss. Vi byter till öppen jeep och med vinden i håret kör vi på upptäcktsfärd i den vackra öknen där storfilmen Lawrence of Arabia spelades in 1962 med Peter O'Toole i huvudrollen.

Efter att ha upplevt den vackra Wadi Rum-öknen fortsätter vår tur mot fantastiska Petra, där vi inkvarteras på vårt hotell och äter middag. 

Världsarvet Petra ligger långt från handelsvägarna, långt från omvärldens ögon och har varit utraderat från kartan i 600 år. En av världens mest fascinerande kulturskatter är både mystisk och imponerande och har en rik historia som sträcker sig 9 000 år tillbaka i tiden. Staden, som är UNESCO-bevarad, upptäcktes 1812 av den schweiziske äventyraren Johann Burckhardt. Han ville undersöka ryktena om en försvunnen stad och övertalade sin beduinguide att visa honom den hemliga vägen genom klippgångarna. Petra återtog sin plats på världskartan.
 
Även om Petra uppfördes för väldigt länge sedan var det först när nabatéer bosatte sig i området år 312 f.Kr. som staden började anta den form vi får uppleva idag. Staden är ytterst välbevarad trots sin höga ålder. Detta beror på att Petra aldrig har varit utsatt för några våldsamma angrepp samt att klimatet är relativt milt och torrt. Området är enormt stort och man skulle behöva minst fyra dagar om man ska se allt. Vi nöjer oss dock med en dag i Petra, men kommer att ha gott om tid att uppleva de största sevärdheterna i lugn och ro.

Bra skor behövs eftersom vi kommer att gå mycket! Vi kommer hinna med de största sevärdheterna som den långa smala klyftan el-Siq som förbinder Petra med omvärlden, och det imponerande templet el-Khazne, känt från Indiana Jones-filmen ”Det sista korståget”. Vi ser också de kungliga gravplatserna och Petras centrum.

På kvällen äter vi middag.

Efter frukosten fortsätter vi till en äkta korsriddarborg, den imponerande Shobak-borgen, som under korstågen kallades för Mont Real – det kungliga berget. Borgen byggdes av korsriddarkungen Baldwin I år 1115 för att skydda handels-och pilgrimsvägen mellan Damaskus och Egypten. Shobak höll emot angrepp från Saladins arméer, men år 1189 efter 18 månaders belägring klarade inte borgen längre att stå emot Saladins styrkor. Senare passerar vi staden Karak, som är känd för sin stora korsriddarborg som är byggd på en topp 1 000 meter över havet. 

Nu ska vi njuta av utsikten från Neboberget. Det var på Neboberget som Moses för första gången blickade ut över "det glömda landet", Israel. Om vädret tillåter går det att se hela vägen till Jerusalem, Jeriko och Betlehem. På toppen av berget ligger en kyrka som uppfördes till minnet av Moses år 393. Sedan dess har den renoverats i flera omgångar och bland annat fått ett nytt mosaikgolv som tillverkats av franciskanerbröderna. 

Senare besöker vi Madaba som har en spännande historia som även omnämns i bibeln. De kristna i Jordanien utgör bara fem procent av den samlade befolkningen, men i Madaba finns fortfarande ett stort antal kyrkor och idag är 30 procent av stadens invånare kristna. 

Vi har även tid att gå runt på egen hand, och då kan man passa på att besöka Madabas små butiker som bland annat säljer handgjord mosaik. Vi åker vidare till Jordaniens huvudstad, Amman, där vi övernattar. 

Efter en god frukost på hotellet börjar vi dagen med att besöka Ajloun-fästningen, som byggdes 1184 under ledning av Izz al-Din Usama, som var systerson till självaste Saladin och general i den islamiska armén. Fästningen som ligger norr om Amman byggdes för att skydda området från korsriddare samt för att kontrollera den viktiga vägen mellan Damaskus och Egypten. 

Sedan går turen genom olivlundarna och tallskogarna till den välbevarade staden Jerash, som Alexander den Store grundade och som sedan hamnade i romarnas händer. Anledningen till att staden är så välbevarad är att den under många år låg begravd under sand innan den återupptäcktes av den tyske upptäcktsresanden Ulrich Jasper Seetzen år 1806. Vi går in i Jerash genom den södra porten. En av de första stora helgedomar vi ser är templet som byggdes till guden Zeus ära. Vi beger oss till Agora, marknadsplatsen som markerar början på stadens centrum där det största och mest välbevarade templet finns, uppfört som en hyllning till gudinnan Artemis. Templet ligger bredvid flera vackra kyrkor som vittnar om att kristendomen nådde till Jerash innan muslimerna anlände till staden runt år 636. I mitten av 700-talet drabbades staden av en jordbävning - ett fenomen som romarna hade tagit med i beräkningarna. De lät tempelpelarna stå lite snett så att de skulle falla bort från byggnaderna om en jordbävning skulle inträffa. Staden övergavs ändå efter jordbävningen

Vi återvänder till Amman och äter middag.

Efter frukosten åker vi ut på en stadsrundtur i staden, som ligger utspridd över flera kullar. I centrum finns bland annat det högt belägna citadellet som bjuder på en fantastisk utsikt över staden och den romerska amfiteatern med plats för 6 000 åskådare. Teatern är nästan 2000 år gammal men är idag delvis renoverad och används fortfarande för teaterföreställningar. Vi besöker också det imponerande Umayyade-palatset som idag ligger i ruiner. Palatset och de intilliggande byggnaderna byggdes runt år 730 när Amman fortfarande var en provinshuvudstad. En del av det enorma komplexet är uppfört efter romersk byggteknik och användes bland annat som residens åt guvernören i Amman samt för administrativa syften.

Utflykten avslutas vid den stora basaren eller souken, där du kan köpa och äta lokala specialiteter, och njuta av eftermiddagen på egen hand. Om du vill stanna längre i souken på egen hand tar du bara en taxi hem till hotellet (för egen räkning). 

Vi återvänder till vårt hotell och äter vår sista middag tillsammans på resan. 

Vi flyger tidigt hem från Amman till Stockholm.