Förtrollande Persien

Efter en lugn natt på vårt hotell kastar vi oss in i vårt program. Idag ska vi uppleva en äkta tusen- och en natt-stämning när vi ger oss ut på stadsrundtur i den vackra staden. Vi börjar med att besöka Eram-trädgården, en av de nio persiska trädgårdarna som grundades i mitten av 1800-talet och som finns med på UNESCOs lista över världens kulturarv. Eram-trädgården kallas även för paradisträdgården och det är inte särskilt svårt att förstå varför. Den väldoftande trädgården pryds av blomstrande apelsinträd, gröna cypresser, dadelträd och persiska rosor och har genom tiderna varit inspirationskälla för flera iranska författare. I trädgården hittar man dessutom fina fontäner och det pampiga Qajar-palatset som uppfördes av den välbärgade Qavam-familjen mellan 1879 och 1886. Palatsets inre är smyckat med eleganta mönster och kakel med dikter av den berömde iranske poeten Hafez. Själva byggnadsverket är inspirerat av den viktorianska eran i Europa och rymmer hela 32 rum fördelade på två våningar.

Vi fortsätter in i konstens och poesins värld, till nationalpoeten Hafez gravmålning. Både iranierna själva och pilgrimer som reser till graven omges av porlande källor, färgsprakande blomsterbuskar och doftande cypresser. De flesta troende iranier ser Hafez som en spirituell mästare som hade ett speciellt sinne för guds närvaro, och många använder hans poesi som en andlig vägledning i livets stora frågor. Det sägs att om en fattig iranier inte har råd att bege sig ut på pilgrimsresa till Mecka förlåter Allah honom om han åtminstone Hafez gravplats. Traditionen föreskriver också att unga nygifta par ska besöka Hafez grav och läsa en av hans dikter högt för att säkerställa ett lyckligt äktenskap.

Nu ska vi titta på en av de mest eleganta och mest fotograferade moskéerna i hela södra Iran: Masjed-e-Nasir-al-Molk. Moskén byggdes i slutet av 1800-talet och kännetecknas av de vackra mörkblå skärvorna som täcker fasaden. Det mest iögonfallande med moskén hittar vi däremot inne i själva byggnaden. Bönesalen med de utskurna pelarna, de flerfärgade fajansdekorationerna, och sist men inte minst, de vackra mosaikfönstren som fyller hela bönesalen med ett fantastiskt färgspel.

Shiraz sägs ha landets vackraste basarer och därför avlägger vi ett besök i den stora Vakil-basaren i stadens historiska hjärta. På de livliga marknadsgatorna kan vi bland annat uppleva nomader som kommer för att handla och här kan man köpa allt från orientaliska antikviteter till handvävda mattor, kopparföremål, grönsaker, kryddor och målningar. I området finns det flera vackra gårdsträdgårdar, badhus och inte minst persiska mattbutiker som sägs sälja stadens vackraste mattor.

Vi ska gå upp tidigt idag för att få full valuta för dagens spännande program.

Vi lämnar Shiraz och kör först till ruinerna av det mäktiga Persepolispalatset som är vackert beläget vid foten av Kuh-i-Rahmat-berget strax utanför Shiraz. Palatset är den sista resten av det förhistoriska Mellanöstern och figurerar på UNESCOs lista över världens kulturarv. Staden, som var huvudstad i akemenidernas imperium (cirka 550-330 f.Kr.) som uppfördes av den persiske konungen Darius den Store för nästan 2 500 år sedan. Kung Xerxes (485-465 f.Kr.) och hans son Araxerxes tillförde senare flera byggnader.

Byggnadshistoriken är väldokumenterad i flertalet kilskrifter som har hittats på platsen. Persepolis hade de mesopotamiska byggnadsverken som förebild och palatsets storslagenhet underbyggdes av de noggranna utsmyckningarna med lejonskulpturer, skulpturliknande kapitäler och detaljerade reliefer uthuggna i kalksten. Vi följer trapporna till Alla länders port och audienssalen Apadana där kungen fick ta emot delegationer från vasallstaterna. Relieferna på trappan har legat begravda under sanden och är därför ovanligt välbevarade. I den norra och östra delen av Apadana ser vi bland annat en trappanläggning som leder upp till en pelarsal och ruinerna av tronsalen, som var den näststörsta byggnaden i hela tempelanläggningen. Vi ser också det så kallade Xerxes-haremet i bakgrunden. Hela komplexet omgärdas av dubbla murar på tre sidor medan Kuh-i-Rahmat-berget bildar en naturlig fästning på den fjärde sidan.

Alexander den Store intog Persepolis år 331 f. Kr och lade staden i ruiner. Akeminidernas gamla imperium återupptäcktes först i början av 1600-talet då resenärer tog med sig sina berättelser till Europa. Efter att ha upplevt det storslagna historiska byggnadsverket Persepolis fortsätter vi cirka fyra kilometer norrut till kungagravarna Naqsh-e-Rustam där Carsten Niebuhr också gjorde målningar och avbilder. Här tror man att de akemenidiska kungarna xerxes, Artaxerxes, Darius I och Darius II ligger begravda i sarkofager inne i klippväggarna.  Gravarna plundrades av Alexander den Store under hans erövring av det akemenidiska imperiet, men de stora persiska korsen pryder klippväggarna än idag. Bara en kilometer härifrån ligger Naqsh-e-Rajab, ett arkeologiskt område som tillsammans med Naqsh-e Rustam kandiderar till att upptas på UNESCOs lista över världens kulturarv. Här ser vi fyra klippinskriptioner och grundreliefer som kan dateras till det tidiga Sassaniderriket (år 224-651). Här kan vi bland annat läsa Sassaniderrikets grundares och förste konungs (Ardeshir I) installationsinskription och se en basrelief som firar kung Shapur I:s seger över den romerske kejsaren Valerian.

Härifrån fortsätter vi till den gamla staden Pasargada som grundades runt år 550 f.Kr. av kung Kyros den Store (576-529 f.Kr.) som den akemenidiska dynastins huvudstad. Vi besöker kung Kyros gravkammare och resterna av det pampiga kungapalatset och den en gång så vackra staden som finns med på UNESCOs lista över världens kulturarv. Utformningen av palatsen och trädgårdarna fick sedan stor betydelse för klassisk persisk konst och arkitektur, och senare forskning har visat att staden byggdes så robust att den skulle ha kunnat motstå en jordbävning på upp till 7,0 på Richterskalan. Idag är ruinerna i tämligen dåligt skick.

Vi kommer fram till  Yadz sent på eftermiddagen och checkar vi in på vårt hotell.

På kvällen finns det möjlighet att besöka Amir Chakhmaq-komplexet, en symmetrisk moské känd för sina utvändiga alkover som lyser upp efter mörkrets inbrott. Och Dowlatabad-trädgården som ingår i de nio persiska trädgårdar som UNESCO har utnämnt till världskulturarv. Detta mästerverk till trädgård byggdes år 1750 och rymmer både ett vackert palats och världens högsta vindfångare. Inne i palatset ser vi detaljerat ramverk och utsökta glasmålningar.

Yazd är en av de gamla handelsstäderna på Sidenvägen. Här köpte karavaner med handelsresenärer siden och andra textilier och mattor på sin väg till Centralasien och Indien. Yazd är inte bara känt för sin sidenvävnad och sitt högkvalitativa hantverk, men även för sina väderkvarnas och vattenanläggningar som byggts för att svalka i sommarhettan. Jämfört med många andra iranska städer har Yazd bevarat sin autentiska charm och klassiska persiska stil med slingrande smala gator, öppna torg och livliga basarer. Arkitekturen i Yazd sägs vara den mest persiska som finns och det varma klimatet och frånvaro av invasioner har hållit staden intakt i flera hundra år. Som lite kuriosa kan det nämnas att Marco Polo år 1272 på sin väg till Kina besökte Yazd. Han kallade staden för Den goda och ädla staden. I den södra delen av staden ska vi besöka Tystnadens torn där zoroastrierna efterlämnade de döda i gamarnas våld, eftersom de ansåg att liken var orena och behövde avlägsnas av gamarna. Denna tradition upphörde däremot i mitten av 1900-talet och sedan dess har de döda begravts på ett mer traditionellt sätt.

I Yazd finns det fortfarande 10 000 anhängare som bekänner sin tro till de så kallade zoroastrierna. De kvinnliga anhängarna känns igen på sina mönstrade schalar och broderade dräkter. Vi besöker även zoroastriernas eldtempel med den heliga flamman som har brunnit sedan år 470 och som anhängare från hela världen anländer hit för att se. Vi ska också titta närmare på Jame-moskén som kan dateras hela vägen tillbaka till 1300-talet. Moskén har de högsta minareterna i Iran och dess inre pryds av de vackraste mosaiker som gör byggnadsverket till ett av de främsta exemplen på persisk arkitektur. Moskén finns avbildad på framsidan till den iranska 200-rialsedeln.

På Yazds vattenmuseum lär vi oss mer om vattenhanteringssystemet qanat som användes för att förse folk med dricksvatten och vattna marken i torra områden. Qanaterna är byggda som ett antal vertikala schakt förbundna med tunnlar, och vattenkällan hittas oftast under jorden vid foten av ett berg. Sidokanalerna är baserade på tyngdlagen eftersom källan alltid är högre belägen än slutdestinationen. Tekniken utvecklades först i Persien och har sedan dess spridits till andra delar av världen.

Det är dags att ta farväl till Yazd och bege oss mot en av världens vackraste städer, Isfahan. Längs med vägen gör vi ett strop i ökenbyn Meybod, där vi bland annat ska besöka stadens karavanseraj, slott och inte minst det lokala ishuset. Det sistnämnda är precis som namnet antyder en imponerande byggnad där man förvarar is som används till nedkylning av bland annat mat. Ishus har använts i Iran sedan 17-talet och består av stora, kupolformade byggnader nedgrävda i jorden. Under de kalla vinternätterna bildas isen genom ett uppfinnesrikt bevattningssystem, och isen lagras sedan i ishuset för att användas under den varma sommarperioden. Ishuset i Meybod är ett av det mest välbevarade och ligger vackert placerat vid sidan av stadens karavanseraj, där vi äter en trevlig lunch.

Vi kommer fram till Isfahan sent på eftermiddagen. Staden, som var huvudstad i Persien mellan 1592 – 1722, och präglas av storslagen islamisk arkitektur och blomstrande trädgårdar. Det finns ett iranskt ordspråk som säger att Isfahan utgör hälften av världen, och de flesta som besöker staden förstår varför. Isfahan var en viktig anhalt på Sidenvägen, men det var inte förrän år 1958 som stadens glansperiod fick sin början när Shah Abbas den Store gjorde Isfahan till den persiska huvudstaden. Stadens pampiga palats och moskéer, stora torg och blomstrande parker vittnar även om en enväldig härskare som ville göra staden till något utöver det vanliga.

Idag stiftar vi bekantskap med det imponerande Naqsh-e Jahan-torget – eller Imam Khomeini-torget – som med sina 67 000 kvadratmeter är världens näststörsta torg. Det pampiga torget byggdes år 1612 och finns upptaget på UNESCOs lista över världens kulturarv. Torget uppfördes under Shah Abas styre och har bland annat varit centrum för flera officiella festligheter, poloturneringar och militärparader. Torget sjuder idag av liv och rörelse, inte minst på grund av alla besökare. Vi ska naturligtvis titta närmare på några av de pampiga byggnadsverken som ligger på torget.

Vi börjar med Sheikh Lotf Allah-moskén från 1600-talet som byggdes under Shah Abbas. Moskén räknas till ett av de vackraste byggnadsverken i världen och är smyckad med arabesker och den vackraste mosaik med blommor i svart och lila. Kupolen är utförd i rosa och beiga nyanser som fångar uppmärksamheten, och själva bönesalen nås via en korridor. Bönesalen i sig är inte speciellt stor eftersom den ursprungligen uppfördes åt kungen och dennes familj.  Vi ser även det kungliga Ali Qapu-palatset som byggts i sex våningar. Det är inte svårt att föreställa sig hur kungen och dennes följe stod på balkongen och iakttog polospelen nere på torget.

Efter det är det dags för egna äventyr i stadens basarer, en labyrint av smala gator som utmynnar i torg med vackra byggnader. På 1600-talet var Isfahan centrum för all världens rikedomar, och här kunde man köpa det finaste inom persiskt konsthantverk. Idag är Isfahan fortfarande känt som staden där man kan köpa världens vackraste handgjorda persiska mattor. Isfahan-mattornas detaljrikedom är slående och vittnar om många års förfinat handarbete med stolta traditioner. I basaren kan man även köpa vackra miniatyrmålningar som Isfahan också är känd för.

Ingen resa till Isfahan är komplett utan ett besök vid de berömda broarna som korsar den historiska och energifulla Zayandeh-floden utanför staden. Broarna var tidigare populära mötesplatser för lokalinvånarna, som avnjöt en kopp te på ett av de trevliga caféerna som en gång i tiden låg utspridda på och under broarna. Vi strosar längs floden och tittar på de två mest berömda broarna, Sio-se Pol och Khajou som byggdes år 1602 respektive 1650.

Nu ska vi besöka stadsdelen Jolfa, även känd som det armeniska kvarteret. Området anlades av Shah Abbas I när han år 1606 flyttade en mindre koloni av kristna invånare från staden Jolfa, som idag ligger vid Irans norra gräns. Shahen var intresserad av de kristnas färdigheter som köpmän, entreprenörer och konstnärer. Han säkerställde deras religionsfrihet vilken bland annat avspeglas i Vankkatedralen som var en av de första kyrkorna som armenierna byggde här. Katedralens yttre är tämligen intetsägande medan insidan är rikt smyckad i en sällsam blandning av stilarter: islamiska skärvor tillsammans med kristna motiv och persiska utsmyckningar. Det tog 15 år att göra de färgsprakande freskerna som precis har restaurerats. Katedralens arkitektur och utsmyckning har haft stor betydelse för utformningen av ortodoxa kyrkor i hela den persisk-mesopotamiska regionen. På det angränsande museet kan man se föremål från katedralens historia, härunder Shah Abbas I:s dekret om etableringen av stadsdelen Jolfa, den största boken som trycktes i Iran, historiska fotografier med mera.