Falklandsöarna
Res till Falklandsöarna
Om den nya världen inte vore ny nog, lockar de omtvistade Falklandsöarna i Atlanten. Den lilla skärgården, som bara varit bebodd i 400 år, är ett slags Mini-England i en mycket oengelsk miljö. Varje litet kafé serverar fish and chips, och gatorna är öde när det är dags för afternoon tea. De flesta reser till Falklandsöarna för att uppleva det stora utbudet av havsdjur och fåglar som lever bekymmersfritt på öarnas dramatiska klippor och stränder.
Se karta över Falklandsöarna
Falklandsöarna
Falklandsöarnas geografi
Falklandsöarna är en arkipelag i södra Atlanten, 500 km öster om Sydamerikas sydspets. Arkipeln består av huvudöarna Öst- och Västfalkland och cirka 500 mindre öar. På de flesta kartor visas Falklandsöarna som under brittisk kontroll, men argentinarna på fastlandet anser sig vara de rättmätiga ägarna av öarna och insisterar på att kalla dem vid det mer spanskklingande namnet Los Malvines.
Där flockar av sjölejon och pingviner inte upptar utrymmet betar öarnas tusentals får. Resten av landskapet består av myrmark, där torv samlas in för att elda invånarnas många vedeldade spisar. All landsbygd utanför huvudstaden Stanley kallas "camp", vilket betyder "på landet". Man skiljer mellan "soft camp" och "hard camp", beroende på hur träskig myren är.
Falklandsöarnas historia
Falklandsöarnas 3 600 invånare är huvudsakligen av brittisk härkomst. Omkring tusen av dessa är brittisk militärpersonal som bor och arbetar runt militärbasen Mount Pleasant. Falklandsöarnas huvudsakliga sysselsättningar är valfångst, fiske och i synnerhet fårskötsel. De 3 600 invånarna åtföljs av totalt 700 000 får på de små öarna. Öarna var obebodda när engelska sjömän upptäckte dem 1592 och uppkallade dem efter Lord Falkland. De första hundra åren av de nyupptäckta öarnas historia präglades av erövringsförsök från Frankrike, Spanien och Argentina, men britterna segrade och etablerade sin koloni 1833. Argentinarna ville dock inte acceptera nederlaget och försökte återigen ta över det lilla ösamhället 1982. Detta var perfekt timing för Margaret Thatcher, som behövde lite krigshjältemod och patriotism i sin valkampanj, och hon omfamnade Argentinas krigsförklaring med öppna armar. Falklandskriget varade i 72 dagar och resulterade i runt 1 000 dödsfall, den stora majoriteten i det argentinska lägret. Argentinarna är fortfarande inte glada att erkänna att öarna faktiskt är brittiska.
Falklandsöarnas sevärdheter
Att djuren på Falklandsöarna är skyddade innebär att de inte har någon naturlig rädsla för människor. På flera ställen är det möjligt att komma ganska nära de enorma sjöelefanterna, den södra pälssälen, de vackra kungspingvinerna och i luften leker en veritabel mängd jättestormsvalar och albatrosser.
Carcass Island i nordväst är pittoresk med en liten by och en mängd fåglar som njuter av livet sida vid sida med pingviner och sjöelefanter.
Sjölejonön är, som namnet antyder, en fantastisk plats att se sjölejon. Men det finns också olika arter av pingviner, sjöelefanter, petreller och gamar. De kämpar alla om plats på öns sandstränder, medan vattnet är hem för späckhuggare och delfiner.
Den viktigaste anledningen att resa till Falklandsöarna är naturen och djuren, men det finns också mysiga städer på de vindpinade öarna. Huvudstaden, Stanley, är en charmig liten stad med trähus, små välskötta trädgårdar, pubar, en riktig engelsk katedral och ett utmärkt litet museum. Flera skeppsvrak ligger utanför Stanley och vittnar om hur svårt det har varit att navigera i de klippiga vattnen. Det mest dramatiska av vraken är det tremastade segelfartyget Lady Elizabeth, som har legat i förfall sedan det gick på grund 1913. En lång sandbank leder ut till vraket, så att man kan komma riktigt nära. En kuslig påminnelse om det kortlivade Falklandskriget finns på den argentinska kyrkogården med rader av vita kors, av vilka några har rörande hälsningar från mamma och pappa hemma i Argentina.