Svalbard
Res till Svalbard
e spetsiga bergen hänger molnen i låga dimmor, och mossa och lavar i alla nyanser ligger som en matta i landskapet. Här, långt norrut, ligger Svalbards skärgård, ett av världens vildaste, vackraste och mest fascinerande naturområden. Här är naturen och djurlivet orört, och här finns valrossar, vitvalar, ett spännande fågelliv och inte minst kungen av dem alla, isbjörnen. Här får du naturupplevelser som få människor är välsignade med.
Se kartan över Svalbard
Svalbard
Svalbards natur
Norge har gjort mycket för att bevara Svalbards unika flora och fauna, och stora nationalparker och naturskyddsområden har etablerats på öarna. Det är Europas sista orörda vildmark, och man måste vara mycket hänsynsfull. I gengäld kan man uppleva det unika djurlivet på nära håll. Här finns goda chanser att möta valrossar, vikare och småvalar som lever längs iskanterna. Sjöfåglar flockas i hundratals under häckningssäsongen, och fjällräven besöker ofta fågelberget för att hitta mat åt sina ungar. När sommaren lider mot sitt slut flyttar fåglarna söderut, och klipporna blir tysta igen. Den utbredda Svalbardrenen är liten och tjock med korta ben, till skillnad från vanliga tamrenar. Den kan verka långsam och tam, eftersom den behöver spara sin energi för att gå upp så mycket i vikt som möjligt innan vintern kommer – så den springer bara om den absolut måste. Men först och främst är Svalbard känt som en av de bästa platserna i världen att se isbjörnar. Ungefär hälften av de uppskattningsvis 3 000 isbjörnar, som lever i Barents hav, föder upp sina ungar på de isolerade öarna på Svalbard. På sommaren är det vanligt att se särskilt hanbjörnarna gå hela vägen ner till kusten i jakt på föda – och när det inte finns is och sälar inte fångas äter björnen vad som helst, såsom ägg, fågelungar och överbliven mat, om den får chansen.
Svalbards historia
År 1920 säkrade Svalbardfördraget Norges suveränitet över Svalbard. Skärgården är en del av det norska kungadömet, men ligger utanför Schengenområdet. Guvernören på Svalbard är den högsta myndigheten och har polis- och miljöarbete som sina huvuduppgifter. Det första skriftliga beviset på vad som tros ha varit Svalbard är från en tidig isländsk saga från 1194, men det är inte helt säkert att det är dagens Svalbard som islänningarna hade sett. På sin expedition 1596 upptäckte Willem Barents officiellt Svalbard, och under flera hundra år därefter användes öarna huvudsakligen som bas för valfångare och pälsfångare, som övervintrade här. År 1906 etablerades den första gruvan på Svalbard av amerikanen John M. Longyear, efter vilken huvudstaden Longyearbyen är uppkallad. Tio år senare togs gruvdriften över av Store Norske Kulkompagni, som fortfarande driver tre kolgruvor på Svalbard. Det ryska gruvbolaget Artikugol driver kolgruvor nära staden Barentsburg, där gruvarbetare från främst Ryssland och Ukraina bor – många av dem med sina familjer. Ny-Ålesund på södra sidan av Kongsfjorden var också ursprungligen en gruvstad, men är nu en forskningsstad och centrum för internationell polarforskning. Förutom de tre stora bosättningarna finns det flera mindre forskningsstationer på Svalbard, där besättningar ibland tillbringar vintern.
Resa på Svalbard
När man vistas på Svalbard är det viktigt att respektera den unika och sårbara arktiska naturen och följa några enkla regler för hur man tar hand om både natur och kulturminnen. Lämna inget annat än dina fotspår efter dig och ta inget annat än minnen med dig hem. Se upp var du går – både vegetation och kulturminnen kommer att skadas om du går på dem, så det är bäst att gå där ingenting växer. Stör inte djuren i onödan, eftersom de behöver spara sin energi för att överleva den långa vintern. De många isbjörnarna på Svalbard innebär att det finns strikta regler för rörelse på land. Isbjörnen är ett av de farligaste rovdjur som människor kan stöta på. På sommaren, när det är svårt för dem att jaga sälar, kan de vara mycket hungriga. Utanför bosättningarna måste du åtföljas av beväpnade och erfarna guider, och det finns absolut ingen möjlighet att gå runt på egen hand.
På Albatros kryssningar till Svalbard seglar vi vanligtvis med ett av våra egna vackra expeditionsfartyg. Du kan läsa mer om att vara på en Albatros expeditionskryssning här: Vad är en Albatros expeditionskryssning?
Fågelliv på Svalbard
Något av det första man lägger märke till när man färdas längs den arktiska kusten är lirorna. De ljusgrå petrellerna seglar elegant över vågkam och följer skepp och isberg i stil. Lirorna, som tillhör familjen måsar, bygger bon på klippväggarna, och de är lätta att känna igen på sina svarta vingspetsar och karaktäristiska läte. Silltruten är större och är egentligen en rovfågel som gillar att äta andra fåglar. Om man har tur kan man se en fjälltärna med sina ungar dyka på ett ögonblick när silltruten kommer susande förbi. På land, nära havet, kan man få syn på vanliga tärnor och svartgrå snäppor, och i bergen springer Svalbardripor omkring. Dessa runda – och mycket smakrika – fåglar är de enda fåglarna som inte lämnar skärgården på vintern, och de jagas av både bofasta invånare och turister. En av de mer sällsynta fåglarna man kan stöta på är den kritvita måsen. Det är den enda måsen som är helt vit både ovanifrån och underifrån, så man kan knappast gå fel här.