Israel - Kanaans land

Vi flyger till Tel Aviv och fortsätter direkt efter ankomst vidare till Jerusalem. Beroende av tid på ankomstdagen besöker vi Oljeberget i östra Jerusalem, antingen samma dag eller tidigt morgonen efter. Här har man har en fantastisk utsikt över den gamla stadsdelen, som är uppdelad i fyra kvarter: Den judiska, den muslimska, den armeniska och den kristna. Berget består i huvudsak av en judisk gravplats från biblisk tid som används än i dag. Här ligger Pater Noster – en katolsk kyrka som sägs vara byggd på den plats där Jesus lärde lärjungarna bönen Herrens bön, även kallad Fader vår. Vi checkar vi in på vårt hotell och äter middag tillsammans.

Idag ska vi bekanta oss med Jerusalem och alla dess religiösa sevärdheter. Vid foten av Oljeberget ligger Getsemane örtagård, platsen där Judas gav Jesus den ökända kyssen. Olivträden i trädgården är upp till 900 år gamla - en ovanligt hög ålder för olivträd. Om trädgården är öppen passar vi på att gå runt på denna historiska plats.

Vid Getsemane örtagård besöker vi en ortodox kyrka som är byggd över en gravkammare, som sedan 1100-talet betraktas som jungfru Marias grav. Det var dock inte förrän år 455 som bysantinerna isolerade graven och byggde en kyrka runt den, som i sin tur sedan har byggts om flera gånger.  Efter att Saladin besegrade korsriddarna 1187, förstörde han den översta delen av kyrkan och använde stenarna till att reparera stadsmuren. Men själva gravkammaren som ligger 47 trappsteg under kyrkan och som fortfarande består av ursprunglig bysantisk tegelsten, är än idag intakt. Gravkammaren, som vi kommer ner i, är mörk, och väggarna och taket har färgats av flera hundra års rök från stearinljus och oljelampor. Rummet är rikt smyckat med ortodoxa ikoner och ljuskronor, lanternor och girlanger som hänger ner från taket. Jungfru Marias gravplats är även viktig för muslimer, eftersom Mohammed under sin resa från Mecka till Jerusalem såg ett ljus över Marias grav. År 1161 begravdes Jerusalems drottning Melisande i kyrkan. 

Det har blivit dags att gå på upptäcktsfärd i den gamla stadsdelen som vi har sett uppe från Oljeberget. Vi kommer att gå in i den gamla delen av Jerusalem genom ”dyng-porten”. Den tros ha fått sitt namn av att det var genom den här porten som stadens avfall transporterades genom, under Jerusalems tidiga dagar. Porten ligger bara en kort promenad från Klagomuren, som är judendomens allra heligaste plats. Klagomuren kallas också den västra muren eftersom det var stödmur på den västra sidan av judarnas stora tempel. Det går en evig ström av judiska pilgrimer förbi på denna sista lämning av tempelkomplexet. Pilgrimerna sörjer vid den uråldriga stenen och sticker in sina små lappar med nedskrivna böner på i sprickorna i den 15 meter höga muren.

Vi tar oss från Klagomuren vidare upp på Tempelberget som är Jerusalems största sevärdhet (besöket kan bli inställt!). Berget är uppkallat efter Herodes tempel. Judarna förlorade templet då romarna plundrade staden och enligt historien var det här som Abraham nästan offrade Isak och David placerade förbundsarken. Det var också här som Muhammed tog sig till himlen på sin ädla springare, vars avtryck fortfarande kan ses på klippan. Tempelberget har under tidens gång blivit hemvist för många heliga byggnader. Efter att romarna förstörde Salomos tempel byggde de ett romerskt tempel på platsen. Under det islamiska herraväldet blev det romerska templet ersatt med en moské, som i sin tur omvandlades till en kyrka när Jerusalem kom i korsriddarnas händer. Efter sultanen Saladins erövring av staden 1187 blev kyrkans kors åter igen ersatt med en stjärna. Sedan dess har klippdomen med sin gyllene kupol varit den viktigaste muslimska helgedomen utanför Mecka. Bredvid Klippdomen ligger Al Aksa-moskén med sin silverglänsande kupol. Detta är den tredje viktigaste moskén efter Mecka och Medina. 

När vi tagit oss ner från Tempelberget går vi en promenad längs en historisk stig som de flesta av oss har hört talas om på religionstimmarna i skolan. Vi kan inte besöka Israel utan att gå längs Via Dolorosa, den historiska vägen där Jesus tvingades att släpa sitt kors på för mer än 2 000 år sedan. Vägen börjar i de muslimska kvarteren, fortsätter förbi "de nio stationerna på korsets väg” och slutar i de kristna kvarteren i Gravkyrkan, där de sista fem stattionerna är. Kyrkan byggdes på den plats där Jesus enligt historien korsfästes och begravdes. Som så många andra religiösa byggnader i Jerusalem har Gravkyrkan byggts om och rivits otaliga gånger. Den kyrka som vi ser i dag byggdes av korsriddarna år 1149, och sedan dess har den både byggts om och mer har byggts till. Från Gravkyrkan går vi genom de två sista kvarteren i den gamla stadsdelen, de judiska och armeniska, till Sions berg som ligger strax utanför den gamla stadsmuren.

Jerusalem var under många år en symbol för det judiska hoppet om en hemstat, och anhängarna bildade den nationella befrielserörelsen. Här ser vi den plats där Jesus och hans lärjungar enligt historien intog den sista måltiden, Coenaculum. Den stora salen med sitt välvda tak som vi ser i dag möjligtvis byggd av 1100-talets korsriddare. Här står även Dormition-klostret, byggd på platsen där Jungfru Maria påbörjade sin ”eviga sömn” – därav namnet. Vi besöker även Kung Davids symboliska grav som också befinner sig på Zions berg. Vi går tillbaka in i den gamla stadsdelen och fortsätter upp till Jaffa-porten igenom det armeniska kvarteret.

Idag ska vi också se en annorlunda sida av Jerusalem - en sida som visar en modern stad som pulserar av liv. (Detta gäller dock inte från solnedgången fredag kväll till solnedgången på lördag kväll, eftersom också det ”nya” Jerusalem är en judisk stad där man helgar sabbaten).

I västra Jerusalem besöker vi en plats som brukar ge kommer ett mycket starkt och bestående intryck - nämligen att besöka Yad Vashem, det officiella minnesmärket över offren för Förintelsen. Besöket är informativt, men det är svårt att hålla känslorna i schack när man går runt i det enorma komplexet. Vi får bland annat se den av salarna i Yad Vashems där namnen på de sex miljoner judiska offren finns inristade. Nästa punkt på dagens program kommer också att vara mycket intressant. Vi ska åka till staden Ein Kerem - under biblisk tid var detta en liten by, men i dag känns det nästan som en del av Jerusalem. Det var på den här platsen som Johannes Döparen föddes. Den exakta platsen är markerad med en stjärna i ett av mosaikgolven som finns i Johannes Döparens kyrka. Denna katolska kyrka är bara en av otaliga kyrkor och kloster som finns i denna stad där mannen, som evangelierna ser som en föregångare till Jesus, växte upp. Vi besöker Johanneskyrkan och tar en promenad runt i de vackra omgivningarna med sina branta bergssluttningar. Hit kommer miljoner pilgrimer varje år.

Vi fortsätter till det israeliska parlamentet Knessets yttre. Utanför Knesset ser vi statyn av den sjuarmade ljusstaken (en så kallad menorah), som är dekorerad med scener från den judiska historien. Namnet Knesset är hebreiska för "församling" och det sägs att namnet till begivenheten Knesset Ha-Gdola (den stora församlingen), där 120 judar träffades i Jerusalem och samlade ihop texterna till det Gamla testamentet. Som sin bibliska motsvarighet har det moderna israeliska parlamentet 120 medlemmar. Det är inte ett enda parti som har lyckats med att få en absolut majoritet i Knesset, och den israeliska regeringen har sedan bildandet år 1948 bestått av koalitioner.

Under eftermiddagen åker vi den korta resan söderut till Betlehem (som ligger på Västbanken) där Jesus föddes och David smordes av Samuel. Vårt besök i staden börjar vid Herdarnas fält där ängeln förkunnade Jesu födelse för herdarna. Sedan tar vi oss till platsen där allt började, nämligen Födelsekyrkan, som sägs vara byggd över den grotta där Jesus föddes. Det är en av de äldsta kyrkorna i världen som fortfarande är i bruk. Vi går genom ödmjukhetens dörr, som endast är en meter hög. En trappa i kyrkan leder ner till grottan i Födelsekyrkan, där en silverstjärna i golvet markerar den exakta platsen för Jesu födelse. Här finns dessutom en krubba som sägs vara precis den krubba som vi alla har hört talas om i julevangeliet.

Från Jerusalem, som ligger 800 meter över havet, tar vi oss i dag ner till den djupaste punkten på jorden. Vi kommer att göra en utflykt till Döda havet, 400 meter under havsytans nivå. Resan hit går genom det karga, storslagna ökenlandskapet, och vi känner tydligt att det går nedåt – också när det gäller temperaturen. Vår första anhalt blir vid Qumran på Västbanken, några kilometer från den stora saltsjöns stränder. 1947 fann en ung herdepojke som letade efter en förlorad get, en grotta som innehöll några av de rullar som skulle bli världsberömda som Dödahavsrullarna. Man fann sedan 10 andra grottor som även de innehöll liknande handskrifter. 1956 visade man upp de totalt 800 pergament- och papyrusrullarna med bibliska texter, tolkningar av Gamla testamentet och det lokala samhällets lagar från århundraden före och strax efter vår tideräkning. 1990 startades en forskargrupp som fortsatte med det mödosamma arbetet med att tyda skrifterna på rullarna, och i dag finns de på Israels Museum i Jerusalem.

Vi befinner oss nu högt över öknen, när vi åker söderut längs Döda havet. Snart skymtar vi stenfästningen Masada på toppen av en klippa 441 meter över oss. År 73 e.Kr. var detta platsen för ett skeende som för evigt är inristad i den israeliska historien. På toppen av den båtformade steniga platån med fri utsikt över alla väderstreck, uppförde kung Herodes den store ett mäktigt palats och försvarsanläggning. Han var rädd att hans undersåtar skulle göra uppror, och denna ödsliga platå högt över den platta öknen kändes som den perfekta och ointagliga fristaden han behövde. Platsen var perfekt också under den romerska belägringen av Jerusalem, eftersom Masada förblev i judiska händer under många år. Det var dock omöjligt att hålla stånd en längre tid. De cirka 1 000 judiska motståndarna (zeloterna) hade barrikaderat sig i Herodes gammalt palats blev anfallna av en romersk armé på mer än 15 000 soldater. Med hjälp av en enorm ramp invaderades fästningen, och zeloterna var tvungna att se sitt nederlag i ögonen. Hellre än att kapitulera och sluta som romerska slavar begick zeloterna massjälvmord. När de segervissa romarna slutligen nådde fästningen fann de kropparna av försvararna i prydliga rader. Denna mörka historiska händelse har gjort Masada till det moderna Israels symbol för den nationella försvarsviljan.

Vi tar linbanan upp till ruinerna av fästningen. Där får vi en fantastisk utsikt över den värmeflimrande öknen, Döda havets spegelblanka yta och Moab-bergen i bakgrunden. Fästningen är byggd över tre klippavsatser. Kung Herodes palats och de andra byggnaderna har vackra mosaiker, stora förrådskammare och enorma vattencisterner som på ett genialiskt vis blev försörjda med vatten från dammar i öknen. Mycket i området grävdes ut under 1960-talet. Efter att vi har förflyttat oss längs med Döda havet hela dagen, är det nu dags för närkontakt med denna unika sjö. Saltväxter med besynnerliga utseenden, vittrade sandstensformationer och rödgula klippor bildar ett veritabelt sagolandskap runt sjön. Vi hoppar rätt ner i detta naturens hälsocenter, och känner oss upprymda av den märkliga känslan av att simma i det extremt salta och läkande vattnet. Bortsett från några sällsynta organismer är saltsjön helt utan liv - om vi bortser från de andra badgästerna som flyter runt på vattenytan. Vi åker tillbaka genom öknen till Jerusalem, där vi äter middag och övernattar.

Idag ska vi göra en utflykt för att se lite närmare på norra Israel. Det är en del av landet som är översållad med ortsnamn som många känner igen från kristendomsundervisningen i skolan: Nasaret, Genesarets sjö och Kana, där det en gång hölls ett bröllop med en mycket berömd gäst.

Vi börjar dagen tidigt med frukost innan vi kör till Shaar HaGolan-kibbutzen som ligger lite söder om Genesarets sjö i Jordandalen med Golanhöjderna i öst och den jordanska gränsen endast en kilometer bort. Det är en äldre kibbutz upprättad 1937 av östeuropeiska utvandrare. Idag bor det omkring 550 personer här, och kibbutzen är en av de traditionella producenterna av jordbruksprodukter. Vi möter en kibbutzmedlem som ger oss en rundvisning och berättar om livet på en kibbutz, ideologin bak kibbutzerna och om hur idéerna översätts i praktiken.

Vi fortsätter vidare till Genesaret (Galileiska sjön) där Jesus gick på vattnet, sedan vidare till Tabgha där Jesus fick fem bröd och två fiskar att räcka till 5 000 hungriga troende. Vi slutar vår rundtur i Kapernaum. Här bodde Jesus en gång, och det var här han utförde fler mirakel än på någon annan plats. Här kan vi se ruinerna av en synagoga från 200-talet. 

I staden finns också resterna av Petrus hus och ruinerna av en gammal kyrka som byggdes på den plats där Jesus levde. Vi avslutar vår dag på den bergskulle där Jesus levererade sin bergspredikan, med utsikt över Genesarets sjö. På platsen finns i dag Salighetsprisningarnas kyrka.

Vi äter middag och övernattar i Tiberias, sjön Genesarets "huvudstad". Staden är ett populärt semestermål för både äventyrliga vattensportsutövare och ortodoxa judar på pilgrimsvandring mellan områdets gravar där judiska rabbiner är begravda.

Idag tar vi oss från Tiberias till Tel Aviv genom norra Israel. Vägen från Nazareth till Gennesarets sjö för os genom byn Kana där ett bröllop i en fattig familj plötsligt blev en mycket gladare tillställning när Jesus förvandlade innehållet i vattenkrusen till vin. Området omkring Nasaret och Genesarets sjö är fullt av platser där Jesus ska ha utfört mirakel, och vi ska nu göra en sorts ”mirakel-tur” för att se och uppleva de mest berömda platserna. Vi kommer fram till Nasaret, staden där Jesus växte upp. På den tiden var det en liten ort, men i dag är Nasaret en hektisk stad med 80 000 invånare - och märkligt nog har platsen som kallas kristendomens vagga fler arabiska invånare än någon annan stad i Israel. Vi kommer att få se den imponerande Bebådelsekyrkan, Mellanösterns största kyrka. Kyrkan blev färdig 1969 på den plats där ärkeängeln Gabriel berättade för Maria om hennes förestående födelse. Kyrkan är dekorerad med mosaiker föreställande jungfru Maria, och de har skänkts till kyrkan av flera olika länder. Här kan vi bland annat se jungfru Maria i japansk kimono och med omisskännliga asiatiska drag. Vi kommer också att besöka Marias källa som den grekisk-ortodoxa kyrkan anser vara platsen för bebådelsen, och källan tillskrivs helande krafter.

Vi åker sedan ut till Medelhavskusten till korsriddarstaden Akko, en mycket charmig plats med levande historia. De flesta av korsriddarnas byggnader blev dock lite "förnyade" under stadens ottomanska herravälde. Vi kan se att flera av korsriddarnas skapelser återanvändes som byggnadsmaterial i turkarnas egna 1700-talsbyggnader. Detta gäller bland annat Pasha Ahmed al-Jazzars ("slaktaren") stadsmur, citadellet och även den eleganta al-Jazzar moskén med sin gröna kupol. En bit av korsriddarstaden är kvar orörd under marken. Där nere finns nämligen ett system av tunnlar som förbinder hamnen med ett tidigare korsriddarpalats.

Nästa stopp blir i Haifa, Israels tredje största stad. Under årens lopp har staden växt allt längre upp längs sidorna av berget Karmel, från sin ursprungliga position vid Medelhavets kust. Förutom att vara en modern industristad är Haifa också centrum för Bahá’i-tron. Detta är en av världens yngsta religioner. Den kommer ursprungligen från Iran. En av religionens mer kända ledare var Mirza Ali Muhammad som under 1800-talet utropade sig till al-Bab ("porten") – han ansågs vara en av de budbärare som Gud hade sänt till att föregå den nye profeten som efterträdare till Moses, Buddha, Jesus och Muhammed. De fyra stora världsreligionernas ledare predikade enligt Bahá’i-tron alla samma lära. I dag har Bahá’i-tron ungefär åtta miljoner anhängare, de har dock inte haft någon framträdande ledargestalt sedan al-Bab avrättades för uppvigling år 1850. Han är begravd i en helgedom med gyllene kupol mitt i den överdådiga Bahai-trädgården i Haifa. Han är begravd i en helgedom med gyllene kupol mitt i den överdådiga Bahai-trådgården i Haifa. 

Vi avslutar i staden Caesarea som varit både romersk koloni och korsriddarstad. Herodes den store, vars konstruktionsglädje vi fick glädje av redan i går, grundade staden 22 f.Kr. Herodes gav staden dess namn för att hedra kejsare Augustus. Från denna tid härstammar stadens romerska teater. Den har blivit vackert restaurerad och används under sommaren för konserter och operaföreställningar. 

Efter vårt besök i Caesarea åker vi vidare en kort bit söderut till Tel Aviv, där vi tillbringar natten.

Tel Aviv är Israels näst största stad efter Jerusalem, och det är en milsvid skillnad mellan Jerusalems historiska och religiösa atmosfär och Tel Aviv. Här kan man konsten att njuta av livet och man går gärna på barer, restauranger och nattklubbar. Dagarna tillbringas på någon av de vackra stränderna vid Medelhavet. Den shoppinglystne använder gärna sina sheqels på att göra fynd i stadens designbutiker, glittrande köpcentrum och mysiga marknader. Här finns något för alla som njuter av det urbana stadslivet kryddat med avkopplande stunder vid Medelhavets stränder.

För dem som vill ha fler kulturella inslag rekommenderar vi att besöka Beth Hatefutsoth (Museum of Jewish Diaspora). Där får man veta ännu mer om den judiska historien. Ett annat förslag är att strosa runt i staden för att se några av de vita, funktionalistiska Bauhaus-byggnaderna på nära håll. Om du vill kan du följa med reseledaren på en promenad längs havet till Jaffa.