Tågresa längs polcirkeln

Vi flyger från Arlanda med kurs mot norra Sverige. Om tiden tillåter tar vi efter ankomst en liten tur runt i Luleå. Har kan vi bl.a. se stadens torg, kyrka och gågata. Kuststaden är om sommaren ett favoritutflyktsmål för många norska turister som lockas av billiga svenska priser och de långa sommarkvällarna med utsikt över Bottenhavet.
Vi övernattar på hotell i Luleå.

Idag inleder vi första etappen av vår 500 km långa tågresa mot Narvik i Norge. Efter frukost på hotellet beger vi oss mot tågstationen i Luleå. Så snart vi hittat våra platser, kan vi luta oss tillbaka och njuta av naturen genom björkskogar, tundra och karga månlandskap. Här är det långt mellan stationer och ortsnamnen är ofta samiska.
Under resan på dagens sträckning korsar vi polcirkeln. I verkligheten är polcirkeln inget annat än den 66° 33’39” breddgraden men det som den markerar är spännande. Det är nämligen här som midnattssolen och polarnatten börjar. Till landområden norr om polcirkeln, med midnattssol respektive polarnatt, räknas bl.a. Nordpolen, Norra Ishavet, tusentals stora och små öar och landområden i Grönland, Alaska, Kanada, Sibirien, Ryssland, Island och naturligtvis också delar av Norden.

De geografiska fenomenen midnattssol och polarnatt beror på att jordens axel, den osynliga linjen genom jorden mellan nord- och sydpolen som jorden roterar kring – lutar. När jorden kretsar runt solen, lutar nordpolen mot solen under vårt sommarhalvår och bort från solen under vårt vinterhalvår.

På eftermiddagen når vi Kiruna, som är Sveriges nordligaste stad och hemort för cirka 17.000 invånare. De flesta här arbetar inom gruvdriften, rymdindustrin och turismen i området. Kiruna är numera kanske mest känd för att vara staden som ska flyttas. Detta och mycket annat ska vi se närmare på den följande dagen när vi besöker gruvan, som är huvudorsaken till denna ganska omfattande flytt. Staden har sedan 2014 varit igång med att flyttas cirka tre kilometer österut; projektet väntas vara fullbordat först år 2100!

Kirunas existens beror på Malmberget i Gällivare och den underjordiska gruvan i utkanten av Kiruna stad (Luossavaara-Kiirunavaara). I Gällivare bryter sällskapet LKAB en av världens rikaste järnmalmer från det stora brottet i Gropen. Från Malmberget transporteras malmen på tågbanan genom Kiruna till Narvik i Norge. Men trots malmens höga halt har det inte alltid varit ekonomiskt sus och dus för varken LKAB eller Kiruna; anläggningen av järnbanan var dyr, klimatet kargt, järnpriserna låga och konkurrensen hård från världsmarknaden.

Vi avrundar dagen med övernattning på hotell i Kiruna.

Idag väntar några av resans stora höjdpunkter, när vi första gången besöker gruvbolaget LKAB och när vi korsar gränsen till Norge på eftermiddagens tågresa.
Vi börjar dagen med att besöka gruvbolaget LKAB, som står för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och är en av världens ledande producenter av förädlade malmprodukter. Själva malmfyndigheten i den underjordiska gruvan är den största i hela världen. 4 kilometer lång, 80 meter bred och minst 2 000 meter djup. Vi åker med buss till ingången till själva gruvan och via ett underjordiskt nätverk av vägar ytterligare ca. 300 meter under jord där KLAB:s besökscenter ligger. Här får vi en oerhört spännande och fascinerande inblick i hur själva processen att utveckla järnmalm går till. Vi ser några av de enorma maskiner som används för att borra i bergväggen samt maskinerna som plockar upp malmen och transporterar den vidare i bearbetningsprocessen. Än idag transporterar gruvbolaget LKAB järnmalm via denna järnvägslinje från gruvorna i Kiruna och Malmberget till Luleå och Narvik för vidare transport utomlands, vilket vi själva får uppleva efter besöket i gruvan, tåget tar samma sak. väg mot Narvik. Under dessa år genomgår KLAB en stor omställning då de vill ha en långt mer hållbar och grön omställning – och så småningom bli 100 % CO2-neutrala. En banbrytande och enorm satsning kommer vi också att få höra mer om.
 
På eftermiddagen hoppar vi tillbaka ombord på tåget, och järnvägslinjen mellan Narvik och Kiruna heter Ofotbanen och anses vara en av världens mest spektakulära järnvägslinjer. Det vackra och omväxlande landskapet tar oss längs fjordar och genom berg med en utsikt som kan ta andan ur de flesta.

Innan vi lämnar Narvik, ska vi besöka Narvik Krigsmuseum. Under andra världskriget var Ofotbanen en av orsakerna till att nazisterna ockuperade Norge. De ville nämligen lägga beslag på järnmalmen. Tyskarna invaderade regionen den 9 april 1940 och i två månader rasade striderna i området, där de norska och tyska trupperna inte endast kämpade mot varandra, men också mot hårda väderförhållanden, branta berg och brist på proviant.

På Narvik Krigsmuseum blir vi klokare på det som blev kallat ”Slaget om Narvik”.

Vi lämnar därefter Narvik och fastlandet och kör mot Vesterålen, en ögrupp norr om Lofoten. Där väntar ännu en dag med storslagen natur med upp till 1.200 meter höga bergstoppar som speglar sig i havet.

I Vesterålen hittar vi Norges största ö, Hinnøya. Här ska vi besöka en liten samisk rennäring. Familjen vi ska besöka har hållit renar i mer än 150 år – eller sedan deras förfäder flyttade sina bestånd hit från norra Sverige.
Vi lär oss om familjens renar och får höra mer om deras betydelse för samerna. Vi blir inbjudna i kåtan och får en varm renköttsoppa medan vi lyssnar på de spännande berättelserna om den samiska kulturen, om deras liv och levebröd, de samiska legenderna och inte minst om renarna. Renägare är starkt knutna till renarna och har använt renar och slädar som transportmedel i flera hundra år.

Renen är en hjortart som lever på det norra halvklotet. Både han- och honrenen har horn som växer varje år. De livnär sig på gräs, blad, örter, renlav och även svamp som grävs upp ur snön om vintern. Vilda renar kan kanske verka opåverkade av människors närvaro – vilket inte är fallet; för att överleva de hårda vintrarna sparar djuren så långt som möjligt på energin och flyr endast om de verkligen känner sig hotade.

En renhane väger normalt över 100 kilo medan en renhona väger cirka 75 kilo.

Vanligtvis hålls inte djuren stängslade utan kan fritt röra sig i området. Men efter flera hårda vintrar med svåra betesförhållanden valde familjen att sätta upp stängsel så att de kan utfodra renarna under den kallaste delen av vintern.

Laviner från Vesterålens branta fjäll kostade också livet på ett antal renar innan de kom innanför hägnets skydd.
Om vi har tur får vi också lyssna till samernas jojk, deras urgamla traditionella sångsätt, innan vi säger farväl och kör mot vårt hotell i staden Melbu på ön Hadseløya.

Idag finns en möjlighet att antingen stanna i Melbu och utforska området runt hotellet och ev gå på vandring i området. Här kan reseledaren och hotellet hjälpa till med vägledning och goda råd. Du kan även ta vår egen buss till Sortland och släppas av här (ca 1 timmes bussresa från Melbu). I den något större orten Sortland kan du kika runt och ta en god kopp kaffe/lunch innan du hittar hem till hotellet i Melbu med lokalbuss.

Det blir också möjlighet till att åka norrrut mot staden Andenes som ligger på den norra spetsen av ön Andøya.

Häruppe, norr om Lofoten, är bergstopparna inte ensamma om havsutsikten. Vi är nära inpå kontinentalsockeln vilket gör havsområdet attraktivt för valar. Den stora koncentrationen av plankton och småfisk gör att det om sommaren är stora chanser att se kaskeloter.

Vid ankomst till Andenes, har du möjlighet att följa med på valsafari. Folk från hela världen kommer till dessa avlägsna öar för att se valar, och även om det inte ges någon garanti, så är denna plats det närmast vi kan komma en valgaranti (det finns valar i området året runt) så jag hoppas turen är med oss och vi får se dessa fantastiska varelser.

Valsafarin varar cirka 2-4 timmar och är en tillköpsutflykt, som beställs och betalas hemifrån – läs mer nedanför i programmet. För den som inte vill med på valsafari är det tid på egen hand för att se närmare på staden. Den lilla fiskeorten Andenes med färre än 3.000 invånare har sitt eget säregna fyrtorn. Den 40 meter höga fyren byggdes 1859 och det gjordes meteorologiska observationer från fyren i nästan 100 år. 1978 automatiserades fyren. Från toppen är det en vacker utsikt över staden och det mesta av ön.

Vi reser tillbaka till Melbu på den nya 51 km långa vackra riksvägen, som går längs Andøyas västkust. Utöver norra Europas längsta vita sandstrand på 2,5 kilometer, bjuder sträckan på flera fantastiska vyer. Sent om eftermiddagen är vi tillbaka på vårt hotell.

(Dagens körsträcka är på ca. 300 km.)

Idag väntar ytterligare en av resans stora upplevelser då vi ska uppleva Lofotens vilda natur och små pittoreska fiskelägen.
Från Melbu seglar vi till Fiskebøl, en segeltur på ca. 40 minuter. Från Fiskebøl kör vi sedan mot Å, Lofotens sydspets. Det är dock ingen vanlig biltur, för vi kör genom Lofotens unika och djupt fascinerande landskap, där nästan majestätisk elegans blandas med vild, rå och otämjd natur. Det påkallar uppmärksamhet och erbjuder så många fotomöjligheter att det kan vara en bra idé att ta med sig det stora minneskortet (eller en extra rulle film) på resan. Vi gör stopp längs vägen vid några av de vackra stränderna, omgivna av grönt gräs, blått hav och magnifika berg.
Vi når staden Å – världens ände – vid Lofotens sydspets. I Å finns bl.a. ett torkad fiskmuseum, vilket inte är en slump, eftersom den största exportvaran från Lofoten är just torkad fisk: torsk som fått torka i 2-4 månader. Torkad fisk är en delikatess i södra Europa, där den kallas bacalao, och ett näringsrikt livsmedel i stora delar av Afrika.
 
I den närliggande staden Reine hittar vi ytterligare ett idylliskt fiskestuga med hisnande omgivningar. Den traditionella fiskebyn ligger i en spektakulär fjord, vackert omgiven av Lofotens höga berg och det blå ishavet. Här upplever vi också de pittoreska "roderbågarna". Rorbuer är små stugor som en gång i tiden användes för övernattning av fiskarna när de kom från hela Norge i början av året för att delta i det stora torskfisket. Idag är de flesta inredda som fritidshus.

Det har blivit dags att lämna Nordnorge och vi beger oss mot flygplatsen i Evenes, och vi flyger hem med mellanlandning i Oslo.