Uganda – möten med de dimhöljda bergens gorillor

Efter ankomsten till flygplatsen i Entebbe körs vi den korta sträckan till vårt trevliga hotell som är beläget i en vacker tropisk trädgård.

Efter en god natts sömn och en god frukost kör vi på bra vägar mot västra Uganda nära gränsen till DR Congo. Här finns landets mest berömda nationalparker och många ikoniska djur. Längs vägen kan vi njuta av den grönskande och kuperade terrängen och vi passerar bland annat kaffe-, te- och sockerrörsplantager samt många små familjelantbruk, där framför allt bananplantorna imponerar. Innan vi når dagens destination äter vi lunch på en bra restaurang i staden Fort Portal. Den ligger vid foten av sågtandsformade Ruwenzoribergen, som även kallas för månbergen, som merparten av tiden är inhöljda i moln som ibland skingras och avslöjar de snöklädda topparna. Bergskedjans högsta punkt, Mount Stanley, är 5 110 meter hög vilket gör den till Afrikas tredje högsta punkt. Därefter kör vi den sista sträckan in i Kibale Forest National Park längs små grusvägar. Här inkvarteras vi på vår camp mitt i regnskogen.
 
På eftermiddagen ska vi ge oss ut på en promenad i Nigodi-träsket på gränsen till nationalparken och regnskogen. Bigodi är en bra utgångspunkt för att se de mindre aparterna som Kibale Forest är känt för, förutom det stora schimpansbeståndet. Dessutom är de ofta lättare att se vid träsket på grund av att det är mer öppet. Bigodi är även den perfekta utgångspunkten för den som vill se några av områdets alldeles speciella fåglar, varav den stora blå turacon och gråpapegojan förmodligen är de mest eftertraktade.
 
Nationalparken Kibale Forest ligger i direkt anslutning till nationalparken Queen Elizabeths norra del, som vi ska besöka härnäst. Denna består huvudsakligen av regnskog som hög och tät står helt orörd i stora delar av parken. Skogens mest kända invånare är onekligen schimpanserna som det finns nästan 1 500 av här. En stor grupp på cirka 70 medlemmar har studerats under många och är vana vid att det kommer in människor till dem. Schimpanserna kan besökas tillsammans med lokala specialguider, samma personer som har vant schimpanserna vid människan. Tillsammans med nationalparkerna Mahale Mountains och Gombe Stream i Tanzania är Kibale förmodligen den plats där man har störst möjlighet att hitta schimpanserna, närmare bestämt 90 procents chans. I Kibale finns det hela tio andra aparter vilket gör parken till en av världens bästa för ändamålet. Kibalaskogen rymmer även en del andra stora djur som t ex leopard och buffel samt den lilla skogselefanten med de runda öronen och betarna närmare snabeln. Dessa syns sällan till i den täta skogen, men det gör däremot alla vackra fjärilar. Den som är botanikintresserad har kommit till ett äkta paradis eftersom skogen bjuder på en överväldigande variation av stora och spektakulära träd med 250 arter varav de gigantiska fikonträden är speciellt imponerande och lockar till sig många fåglar och apor (bland annat schimpanser) när fikonen är mogna. Framför allt i de öppna områdena finns det många färgsprakande blommor och uppe bland träden återfinns bland annat orkidéer.

Denna morgon är det dags för oss att ge oss ut på schimpanstracking och avlägga ett besök hos våra närbesläktade vänner.
 
Endast några få procent skiljer människans arvsmassa från schimpansens. Det gör den till vår närmaste, idag levande släkting, tätt följ av Afrikas andra människoapa, gorillan. Schimpansen är faktiskt närmare besläktad med människan än med gorillan. Schimpansen är den mest temperamentsfulla av de två aporna, kanske för att den är mer lik människan! Det finns två olika schimpansarter, den vanliga schimpansen samt dvärgschimpansen som även kallas för bonobo. Sistnämnda lever i Centralafrika söder om Kongofloden i väldigt svårtillgängliga områden. Den vanligare schimpansen är mer utbredd norr om Kongofloden, nämligen från den västra delen av Tanzania och Uganda över Centralafrika och hela vägen till Västafrika. Det är denna art vi ska uppsöka i Kibales regnskog, och vi kommer att få vara med om en enastående och väldigt rörande upplevelse.
 
Det är dyrt med schimpanstracking och ännu dyrare med gorillatracking. De höga priserna beror inte bara om regeln och utbud och efterfrågan. Det är även en ytterst tålamodskrävande aktivitet och dyr uppgift att vänja de vilda människoaporna vid vår närvaro bland dem, eftersom de är väldigt rädda av sig. Chansen att man skulle stöta på en schimpans eller en gorilla i naturen är inte speciellt hög, om de inte har genomgått en lång tillvänjningsprocess. Denna process kräver att lokala experter från parkerna uppsöker samma familjegrupp varje dag året runt varav den första tiden går ut på att man uppehåller sig nära flocken utan att man ser den. När experterna har tillbringat en lång tid med att bara finnas där och bland annat prata med aporna kan de långsamt skapa ögonkontakt och senare fysisk kontakt. Det är inte förrän djuren är helt trygga med detta som det går att ta med sig enskilda främmande individer in till flocken. När detta väl börjar fungera kan man sälja utflykter till schimpansflocken, en tur per dag, med 6-8 personer och med maximalt en timmes uppehåll tillsammans med aporna. Tidshorisonten för hela tillvänjningsprocessen är mellan två och tre år för en enskild familjeflock. Över tid, i takt med den ökande efterfrågan, ökar antalet invanda flockar. Detta ökar i sin tur behovet av att passa på tjuvskyttar.
 
Zoologen Jane Godalls banbrytande forskningsarbete, bland annat under hennes 50 år i Gombe Stream nationalpark i Tanzania, banade väg för den kunskap som krävs för att kunna uppehålla sig i en schimpansflock utan att nämnvärt störa deras vardag. Senare har hennes och hennes medarbetares arbete på Jane Goodall Institute bidragit till kunskaper om och förmågan att skydda de utrotningshotade vilda schimpanserna i andra länder, samt till naturbevaringsarbete.
 
Vi flyttar runt på schimpanstracking och promenad i Bigoditräsket beroende på totalt antal gäster i området och vår egen och andra gruppers antal.
 
Mitt på dagen kör vi till nationalparken Queen Elizabeth som ligger söder om Kibale Forest nationalpark. Turen går genom fantastiska kultur- och naturlandskap där vi bland annat ser tydliga spår av tidigare vulkanisk aktivitet i området, bland annat i form av vackra kratersjöar. Under dagens lopp når vi fram till vår vackert belägna lodge vid Kazingakanalen.
 

Vi tillbringar hela dagen i nationalparkens norra del som är rik på vilt. Vi ger oss ut på safari i våra fyrhjulsdrivna fordon, på så kallade game drives, i vårt sökande efter parkens vilda djur. Mitt på dagen kan vi slappna av vid lodgen och bland annat njuta av den imponerande utsikten.
 
Queen Elizabeth nationalpark är uppkallad efter den brittiska drottningen, och är förmodligen Ugandas mest varierande nationalpark var gäller både landskap och vegetation. Dessutom rymmer den ovanligt många olika arter av kräldjur och fåglar, varav det finns över imponerande 550 arter av sistnämnda. Parken gränsar i väster mot DR Congos samt Lake Edward som är förbunden med Lake George i öster via Kazingakanalen. Denna breda kanal som slingrar sig fram genom parken utgör tillsammans med sjöarna en permanent vattenresurs som därmed understödjer att parken kan ha ett stort och varierat bestånd av storvilt och massor av fåglar. På nationalparkens savann finns det många antiloper, framför allt den lokalt vanliga Uganda-koben och den stora vattenbocken. Här finns även ett rikligt bestånd av lejon, leoparder, hyenor och det stora vildsvinet med det föga smickrande svenska namnet jätteskogssvin. Överallt finns det elefanter och på Kazingakanalens södra sida händer det att den mindre skogselefanten dyker upp. Dessa tillhör egentligen de stora Kongoskogarna i Centralafrika men är ibland synliga i skogarna lite längre norrut. I Kyambura-ravinen när Kazingakanalen finns det ett litet schimpansbestånd som kan besökas med specialtillstånd och i sällskap av guide, men sannolikheten för att faktiskt se aporna är större i Kibale Forrest. En molnfri dag och när molnen runt toppen av Ruwenzori-bergen skingras har vi en vacker utsikt över de över 5 kilometer höga och snöklädda topparna, framför allt från den norra delen av parken vid Lake Edward.
 

Efter frukost styr vi kosan söderut mot bergsregnskogarna i den legendariska nationalparken Bwindi Impenetrable Forest. Längs vägen gör en lång game drive i Queen Elizabeths södra Ishasha-sektor som även den är en djurrik del av parken. Området är framför allt känt för att vara en av de få platser där lejon klättrar i träd. Här finns även många andra stora djur varav det vanligaste är den vackra topiantilopen. Här äter vi dessutom vår medhavda matsäck på en attraktivt belägen picknickplats innan vi kör den sista sträckan på grusvägar i den kuperade terrängen uppe i skogen. I skymningen har vi kommit fram till den plats där vi ska bo de närmaste dagarna, nämligen den vackert belägna lodgen som har en fantastisk utsikt över bergen och trädkronorna i den täta regnskogen.

Idag ska vi uppleva det som enligt många anses vara höjdpunkten på en safari i Uganda. Efter frukost på hotellet kör vi den korta sträckan till nationalparkens ingång. Här får vi en grundlig briefing i morgonens och förmiddagens promenad upp till de lugna jättarna. Precis som för schimpanserna kan man besöka gorillaflockar som består av gigantiska ledarhanar, så kallade silverbacks (silverryggar). De kan uppnå en höjd på nästan två meter och en vikt på imponerande 220 kg. Vid en gorillatracking i Rwandas och Ugandas västra högland besöker man den långpälsade bergsgorillan medan den något mindre och mer korthåriga låglandsgorillan lever västerut i Centralafrikas regnskogar. De växtätande gorillorna har, trots sin storlek, ett lugnare beteende än schimpanserna. De flesta som har besökt gorillorna kan vittna om att det är en stor och känslosam upplevelse att sitta mitt i en gorillaflock och blicka in i deras stora bruna ögon. Även om reglerna säger att man inte får gå närmare gorillorna än 7 meter är det faktiskt så att gorillorna själva inte känner till reglerna och ännu mindre vet vad en meter är!
 
Pionjären för arbetet med bergsgorillorna var Dian Fossey som bokstavligt talat vigde sitt låg åt gorillorna i Rwandas nationalpark Volcanoes. Här ligger hon begravd bredvid den unge gorillahannen Digit, som hon knöt nära band till. I den betagande men bistra filmen De dimhöljda bergens gorillor är berättelsen filmatiserad med Sigourney Weaver i huvudrollen. Dian Fosseys ibland kontroversiella metoder har däremot bidragit till att det idag finns över 1 000 av de sällsynta bergsgorillorna jämfört med cirka 600 under de mest kritiska åren på 1980-talet. Även om bergsgorillan är ett av världens mest sällsynta djur och den mest sällsynta bland människoaporna, är det den enda av människoaporna som växer i antal.
 
Över hälften av alla bergsgorillor lever i Bwindis bergsregnskog medan övriga håller sig runt vulkanerna på gränsen mellan Rwanda, DR Kongo och Uganda där Dian Fossey levde och arbetade. De lever i familjegrupper som vanligtvis leds av en enda vuxen hane, silverryggen, och dessutom kan ha en eller flera unga hanar, svartryggar, samt upp till 10-12 honor och ett antal ungar. Gorillaflocken rör sig över ett större territorium i jakt på färsk växtföda. De bygger ett rede i vegetationen där de tillbringar natten, och gör ett nytt rede varje kväll. Redena är en viktig indikation på var gorillaflocken befinner sig när de lokala experterna ska spåra flocken på morgonen inför en gorillatracking.
 
På eftermiddagen är det dags att koppla av och låta intrycken från morgonens och förmiddagens stora upplevelse sjunka in. Det går inte att säga exakt när vi är tillbaka på vår lodge eftersom det beror på vilken grupp bergsgorillor vi har fått tillstånd att besöka samt hur långt upp i bergen de har rört sig. Om vi är tillbaka på lodgen mitt på dagen och har ork kvar i kroppen kan den som vill köpa till en utflykt till det lokala Batwa/pygmésamhället. De flyttades ut från skogen när den omvandlades till nationalpark och bor nu i lite ovana omgivningar i en lite mer öppen miljö.
 
Nationalparken Bwindi Impenetrable Forest med den ogenomträngliga skogen ligger på cirka 1 100-2 400 meters höjd på gränsen till DR Kongo. Helt ogenomtränglig är den däremot inte, och även om den är väldigt tät och har branta sluttningar, är det just här man kan besöka familjer av de imponerande stora bergsgorillorna. Eftersom efterfrågan på gorillatracking är hög är antalet invanda familjeflockar på tillväxt. Det finns idag tio flockar i Brindi som det dagligen går att besöka i en timme. Även om det inte ges full garanti för att hitta gorillorna har vi alla möjligheter att träffa dem eftersom de befinner sig under noga övervakning och erfarna spejare skickas i förväg. Bwindiskogen rymmer även många andra djur, framför allt apor, fåglar och fjärilar. Dessa kan tyvärr vara svåra att få syn på i den mörka skogen. Bwindi betyder för övrigt mörk på lokalspråk. Skogen är den enda platsen där bergsgorillorna lever tillsammans med schimpanser, men även om sistnämnda ofta hörs tydligt är de inte invanda och syns nästan aldrig till. Skogen har även ett litet elefantbestånd som även det syns till väldigt sällan. Bwindi är ett riktigt paradis för alla botaniker och har cirka 85 olika orkidéarter, 105 ormbunkar och 300 trädsorter, bland annat stora mahognyträd.
 

Resan går nu tillbaka österut och Entebbe, men innan vi når så långt ska vi besöka lilla vidunderliga nationalparken Lake Mburo. Längs vägen äter vi våra medhavda lunchpaket i staden Mbarara. Kanske finns det tid över för en kort game drive i solnedgången i parken innan det är dags att äta middag och sova på vår vackert belägna lodge.
 
Den som vill ta en båttur på Lake Mburo istället för inplanerade game drive. En mörker-gamedrive kan också anordnas för att leta efter nattaktiva djur. Information om game drive och båttur ges på plats och aktiviteterna ska betalas separat eftersom de inte ingår i resans pris. Självklart finns reseledaren behjälplig med att anordna de här aktiviteterna om det finns intresse för det.
 
Lake Mburo nationalpark är centralt belägen mitt mellan Ugandas berömda västliga nationalparker och huvudstaden Kampala samt Entebbe med den internationella flygplatsen vid Victoriasjön. Förutom dess viktiga placering bjuder den relativt lilla parken på en vacker och kuperad natur med skogssavann och enskilda fotogena klippartier, samt inte minst på sjön som är en viktig livskälla och har gett parken dess namn. Detta är en av de få platser i Uganda där det går att se zebror medan de graciösa impalabockarna, de charmiga vårtsvinen och de stora bufflarna är relativt vanliga. Här är det imponerande fågellivet ovanligt iögonfallande med den fantastiska afrikanska flodörnen som framför allt finns runt sjön mitt i parken, i sällskap av bland annat flodhästar och krokodiler. Bland rovdjuren är den fläckiga hyenan och leoparden överst i näringskedjan, men båda kan vara svåra att hitta bland de många akacieträden i området.
 

Det är dags för resans sista game drive som görs på den skogsklädda savannen i nationalparken runt Lake Mburo. När vi lämnar parken har vi goda chanser att se lokalinvånare driva runt sin Ankole-boskar i området. Djuren är inte vilda men inte desto mindre en imponerande syn. De har många olika färger men framför allt deras enorma horn gör att de är ett populärt bildmotiv för turisterna. Kom ihåg att man inte bör fotografera boskapsfösarna utan ett väldigt tydligt tillstånd och eventuellt mot betalning.
 
På väg mot Entebbe korsar vi ekvatorn och detta är tydligt utmärkt. Sent på dagen inkvarteras vi på samma trevliga hotell som på resans första natt.
 

På resans sista dag i vackra och lummiga Uganda ska vi ge oss ut på en heldagsutflykt österut, med riktning mot Kenyas gräns. Vi följer den gigantiska Victoriasjöns norra sida. Med en yta på nästan 69 000 km2 utgör sjön cirka en femtedel av Sveriges yta. Det gör den till världens näststörsta färskvattensjö efter Lake Superior på gränsen mellan Canada och USA. Vårt utflyktsmål är staden Jinja som ligger vid Nilens utlopp från Victoriasjön. Detta var den första plats som utropades som Nilens källa. John Hanning Speeke var den första vita människan som nådde Victoriasjön år 1858, men det var inte förrän vid nästa expedition år 1862 som han hittade Nilens (Vita Nilen) utlopp vid sjöns norra bredd. Denna fick sedermera landet Nilens källa. Senare har det debatterats livligt om vilken källa med inlopp till Victoriasjön som var den mest avlägset belägna. Ämnet diskuteras fortfarande men överlag anses det vara små tillopp till Kagera River från antingen Rwanda eller Burundi.
 
När vi har sett Nilens utlopp från sjön och utforskat Jinja ska vi bege oss till en trevlig avskedslunch. Denna serveras i fantastiska omgivningar eftersom vi ska ge oss ut på en kort båttur till Nilens mitt, närmare bestämt till en liten ö nedströms från Jinja. Ön är omgiven av våldsamt brusande vattenmassor som på flera platser bildar små vattenfall. Den lilla ön ingår i ett fridlyst reservat och har en härlig lodge med en väldigt bra restaurang där vi ska avnjuta vår lunch.
 
Efter lunch finns det gott om tid att bara njuta av de spektakulära omgivningarna samt inta en trevlig kopp kaffe eller te bryggt på lokala råvaror innan vi återvänder till Entebbe. Längs vägen passerar vi Ugandas kuperade och hektiska huvudstad Kampala som är landets allra största stad med över 1,5 miljoner invånare. Staden har en imponerande skyline efter afrikanska förhållanden. Under kvällen tar vårt äventyr i Uganda slut och vi kommer fram till Entebbes internationella flygplats för att stiga ombord på flyget hem igen.