Andalusienbloggen

Följ med i Albatros blogg från Andalusien – nästan som att vara där själv
Är du sugen på att följa med på långtidssemester, men vill gärna läsa lite mer om hur det är? Då kan du läsa den danske journalisten Peter Fredbergs blogg från Andalusien.

Farväl Andalusien, så mycket mer än sol och strand

14 mars 2016

En gång i tiden var Córdoba en av världens största städer med en miljon invånare, och det närmaste man kunde komma Arabien och den muslimska kulturen

i Europa. Den historiska staden där morerna på medeltiden byggde dåtidens största moské var målet för min nionde utflykt. Den var pricken över i för min tre långa veckor semester i Andalusien. Moskékatedralen La Mezquita som är med på Unescos världsarvslista är ett fascinerande arkitektoniskt mästerverk med massor av pelare och väl värd ett besök.

Flera gånger under mitt andalusiska äventyr har jag funderat över hur man egentligen gjorde på den tiden för att bygga så stora och imponerande moskéer och katedraler. Och hur många människoliv som offrades i processen. Tänk vilka förfärliga olyckor som måste ha inträffat!

I den här imponerande miljön stod imamen under fredagsbönen i Córdoba för tusen år sedan. Foto: Peter

Efter den kristna erövringen av Córdoba år 1236 byggde man en katedral mitt inne i moskén och förstörde oersättliga kulturhistoriska värdeföremål.

Tänk om de hade byggt den utanför istället! Längs de smala kullerstensgatorna i det judiska kvarteret känns det som att tiden vridits tillbaka till arabernas tid. För undertecknade har resorna i Spaniens sydligaste provins varit långresans absoluta höjdpunkter. Andalusien är ett fantastiskt resmål utanför turistsäsongen (som löper från maj till september) för den som vill byta ut den svenska vintern mot sol och värme. Det finns faktiskt de som tycker att det är Europas bästa resmål. Klimatet är perfekt.  Inte för varmt, inte för kallt. Visst finns det en del turister, men det går inte att jämföra med hur det är på sommaren, och det finns gott om utrymme.

Det finns 856 pelare i den fantastiska moskékatedralen La Mezquita i Córdoba. Foto: Peter Fredberg

Torremolinos på Costa del Sol var charterturismens vagga i slutet av 60-talet. De gamla fiskelägena har idag 60 000 invånare och upp till fem gånger så många på sommaren, men de långa och breda stränderna ger ändå intrycket av att det finns gott om plats för alla. Många är på solkusten för att slappna av och lapa sol vid poolen och på stranden. Där hann jag själv inte vara så mycket. Det fanns för mycket att uppleva och jag utnyttjade alla Albatros erbjudanden, både de tre som ingick i grundpriset och de sex tillköpen. Utflykterna gav mig en spännande inblick i Andalusien ur ett historiskt, kulturellt, socialt och politiskt perspektiv.

Jag hade egentligen tänkt rangordna de nio utflykterna men jag var tvungen att ge upp. Det går liksom inte att jämföra Sevilla, Gibraltar, Málaga, Ronda, Córdoba, Nerjagrottan, Mijas, Granada, Alhambra och en utflykt  till bergsområdena! Samtliga utflykter hade sin tjusning. Ok, om jag måste nämna två favoriter skulle det vara de här: Málaga och tjurfäktarstaden Ronda. Jag vill gärna nämna Albatros destinationschef Mogens och hans reseledare i det här sista blogginlägget. Om en semesterresa är lyckad eller inte beror mycket på reseledarna, och Albatros’ team i Torremolinos förtjänar verkligen en eloge. De gjorde oss klockare och fick timmarna i bussen att gå fort.Precis som den resvana före detta sjuksköterskan Inger Bell säger.

”Du kan alltid vara säker på att du får fantastiska guider med dig på Albatros-utflykterna!”

Av Peter Fredberg, journalist

Farväl Andalusien Spaniens sydligaste provins har mycket mer än solkusten att erbjuda. Foto: Peter Fredberg

H. C. Andersen älskade Málaga

10 mars 2016

Jag tror att många underskattar Málaga. Det tycker jag är synd. Fyra gånger under tre veckor har jag åkt buss 15 kilometer från Torremolinos till solkustens centrum för att uppleva den här enastående kulturstaden med ett pärlband av muséer, en spännande och autentisk historisk stadskärna och Málagas svar på Alhambra, den moriska fästningen, Alcazaba. Ett minne från Málagas första storhetstid. Men låt mig börja med något av det mest danska: H.C. Andersen. I sin resedagbok ”I spanien” från 1863 skriver han bland annat: ”Ingen av Spaniens städer har gjort mig så glad, och fått mig att känna mig så hemma som Málaga. Folklivet, naturen, det öppna havet ...  och ännu viktigare, jag hittade älskvärda människor.” Han avslutar sin kärleksförklaring:

”Lev väl Málaga. På återseende, min kärlek”.

Det är lätt att förstå varför man i samband med H.C. Andersens 200-åriga födelsedag år 2005 reste en bronsstaty över honom på Plaza de la Marina. Statyn gjordes av den spanska konstnären José Martia Córdoba och visar H.C. Andersen som sitter på en bänk med sin resväska. Sätt dig gärna bredvid statyn och föreställ dig hur den älskade diktaren läser högt ur en av sina sagor.

H. C. Andersen skrev om sin kärlek till Málaga och sagoförfattarens 200-åriga

Och medan vi talar om bronsstatyer ska du besöka fantastiska Plaza de la Merced. Här sitter Málagas egen konstnärsson, Pablo Picasso, framför sitt barndomshem. Picasso bodde i Málaga sina första tio år från 1881, och 2003 fick staden sitt eget Picasso-museum. Muséet ligger i 1500-talsbyggnaden Palacio de Buenavista och invigdes av kung Juan Carlos. Skådespelaren Antonio Banderas är också från Málaga, men det är en helt annan historia. Många museer i internationell klass förtjänar att nämnas i den här bloggen, men låt mig nöja med mig att nämna de två som huserar i den gamla tobaksfabriken: bilmuseet Museo Automocivilistico och konstmuseet med verk från ryska stadsmuseet i S:t Petersburg. Ett bilmuseum? Ok, kanske inte det mest charmiga som finns, om man nu inte verkligen gillar bilar förstås. Här finns de mest exotiska bilar och 1900-talet i kombination med dåtidens mode gör att här finns något för alla. Det var Albatros reseledare som rekommenderade bilmuseet, och efteråt tackade jag dem för tipset. Jag var absolut inte besviken.

Från 15:e våningen på Hotel Marriott är utsikten makalös. Här ser vi den gamla fästningen Alcazaba. Foto: Peter Fredberg

Rysk konst? Vi är mest bekanta med den franska. Men i forna Sovjetunionen fanns konstnärer som lätt kunde konkurrera med de franska. Trots att du kanske är mer intresserad av bilar kan jag rekommendera ett besök hos grannen också. Du kommer inte att ångra det! Om du vill få en god överblick över Málaga ska du ta hissen upp till takterrassen på 15:e våningen på Hotel Marriott. Hotellet ligger nära Alcazaba, den enorma katedralen, H.C. Andersen och en av Medelhavets mest berömda hamnar. På Albatros-rundvisningen ingick ett besök i stadens äldsta vinbar från 1840. Antigua Casa de Guardia. En autentisk bar med stora vinfat och ett fotografi på Picasso på en av väggarna, men den gamle kyparen erkände att konstnären själv faktiskt aldrig varit där. Vi smakade på det sherryliknande Málagavinet i den trevliga miljön och helt plötsligt var det som att tiden stått still.

Av Peter Fredberg, journalist

Bloggaren avnjuter ett glas Málagavin i stadens äldsta vinbar från 1840

Ronda, Romero, Hemingway och Welles

7 mars 2016

Tjurfäktning är Rondas hjärta och själ och den första som förevigade en av Andalusiens vackraste och mest spännande städer var matadoren Pedro Romero, född i samma ort. Jag mötte honom i form av staty i parken Alameda del Tajo Statyn restes 1954 på matadorens 200-årsjubileum. Han var tredje generationen i en tjurfäktarfamilj och lade under sin karriär ner 5 600 tjurar utan att själv bli stångad en enda gång. Och så var den han som grundade vår tids tjurfäktning, där matadoren möter tjuren till fots i röda kläder. Pedro Romero avslutade sin karriär vid 72 års ålder och dog i den höga åldern av 90 år. Den vackra, runda tjurfäktningsarenan i Ronda med plats för 5 000 åskådare byggdes 1784 och är den äldsta existerande arenan i Spanien. Jag var bara tvungen att ställa mig i sanden på den historiska plats där vår tids tjurfäktning föddes.

Bloggaren på en historisk plats i Ronda. På Spaniens äldsta existerande tjurfäktningsarena från 1784 föddes den moderna tjurfäktningen.

I motsats till min bristande sympati för tjurfäktning var författaren Ernest Hemingway och skådespelaren och regissören Orson Welles helt tokiga i den blodiga sporten. De hade en nära anknytning till tjurfäktningsfamiljer och hade sina egna loger på arenan. Jag gick en sväng längs en av Rondas mest pampiga promenadstråk mellan Plaza de Toros och Plaza de España med namnet Paseo de E. Hemingway. Och mannen bakom Citizen Cane (en av världens bästa filmer), Orson Welles, som ligger begravd i Ronda i tjurfäktaren Antonio Ordónez’ trädgård har både ett monument och en gata i staden.

Det är inte för inte som Ronda är den mest berömda av Andalusiens städer med en egen tjurfäktningsarena och sitt dramatiska läge vid kanten av en 100 meter djup ravin. Av alla platser jag besökt på min långresa är det här min absoluta favorit. Ravinen delar staden i två delar med floden Rio Guadavelin längst ner, och den moriska delen och den nyare delen är på den smalaste biten förbundna av en stenbro. Byggnationen påbörjades 1751 och stod färdig 1793. Den lokala författaren José Páez Carrascosa som har skrivit boken om Ronda, gav mig sitt imponerande verk med en tillägnan och berättade om  sin kärlek till staden. Och det är inte svårt att förstå hans starka passion. Ronda ligger 100 kilometer från vårt hotell i Torremolinos, och på hemresan körde vi genom ett naturskönt och grönt bergsområde på väg mot kusten. I

det soliga och klara vädret kunde vi se Gibraltars klippa och längst ut skymtade Marocko.

Av Peter Fredberg, journalist

Ronda består av två delar förbundna av en bro över en 100 meter djup ravin.

När Alhambra fick mig att tappa andan

2 mars 2016

I två och en halv timme visade han oss runt i Alhambra med Granada på ena sidan och Sierra Nevadas snöklädda toppar i fjärran på andra sidan. Alhambra vädjar till alla våra sinnen och gör nästan att vi tappar andan. Den arabiska kulturens prägel under medeltiden gör ett starkt intryck. När vi var tillbaka vid utgångspunkten efter rundturen bad jag vår lokalguide Robert att i en enda mening beskriva vad vi precis hade sett. Han tänkte i två sekunder och sade sedan:

”En liten del av paradiset på jorden”.

Kortare och mer träffande kan det knappast bli.

Lokalguiden Robert berättar om sagolika Alhambra, Spaniens mest berömda monument. Foto: Peter Fredberg

Granada, där den arabiska och kristna kulturen möts, ligger 145 kilometer från Albatros-hotellen i Torremolinos eller två timmar med buss. Alhambra släpper endast in 7 000 besökare per dag, och vid vår utflykt hade Albatros bokat 70 platser. En utflykt du inte ska missa. Det framgick tydligt hur väl påpassad borgen och dessruiner av oersättliga kungliga slott (det finns bara tre stycken kvar) och arvet av muslimerna eftersom våra biljetter scannades hela tre gånger under vårt besök. Granadas kronjuvel, Alhambra, är arabernas sista bastion i Spanien. Det arabiska äventyret inleddes på 1200-talet och slutade när kungaparet Ferdinand och Isabella slängde ut de sista arabiska härskarna från landet 1492. Lyckligtvis finns det fortfarande några pampiga byggnader kvar även om Alhambra genom årens lopp har varit utsatt för krig och förödelse.

I Andalusien ska du passa på att besöka den kungliga borgen Alhambra, ett arv efter muslimerna. Foto: Peter Fredberg

Vi gör en rundtur i Granada som är en av Spaniens mest intressanta städer med ett berömt universitet och en historik som är värd en djupdykning. Arabkvarteret Albaicin som ligger längs bergssidan och har smala slingrande gator och bebodda grottor på berget Sacromonte får besökarna att häpna. Jag har flitigt använt flera av Albatros erbjudanden om utflykter på bekostnad av stranden eller hotellets frestande soldränkta pool och utnyttjade även tillfället att besöka den idylliska bergsstaden Mijas som ligger en bit inåt landet några få kilometer från Fuengirola. En kort tur till en stad med taxiåsnor. Javisst! Det finns 60 taxiåsnor i staden. En tradition som går hela vägen tillbaka till 60-talet. Några arbetare var på väg hem på sina åsnor när de stannades av turister för att fotograferas. Dricksen var högre än vad de tjänade under en hel arbetsdag. En ny profession hade uppstått. Idag är taxiåsnorna en stor turistattraktion.

Av Peter Fredberg, journalist

Jørgen firar sin 80-årsdag på sitt favorithotell

1 mars 2016

Om man frågar Lise och Jørgen Holm om deras favorithotell råder det ingen som helst tvekan. Svaret kommer direkt: ”Amaragua”. Det är tredje gången de vistas på hotellet under en långtidssemester. Och idag fyller Jørgen 80 år.

”Varje dag är en härlig dag på Amaragua. Det är ett härligt hotell med ett drömläge vid vattnet. Allt är precis som det ska. Vi känner oss väldigt hemma här och tycker inte bara om Amaragua men även Mogens (Albatros destinationschef) som har blivit en god vän”, säger födelsedagsbarnet. Jørgen Holm är en driftig affärsman från den danska staden Esbjerg med ett hjärta som slår för speedway. Han har under  många år varit speedwayspeaker i Vojens. Medan han roar sig i fyra veckor på solkusten finns det både tid för att svinga en golfklubba och ta ett dopp i det 14 grader kalla/varma Medelhavet. Men viktigast av allt: Varje dag spelar han och Lise Domino. Om pengar.

”Det är vår egen lilla sport här nere”, säger de och ler.

 

Jørgen Holm fyller 80 år och firar dagen på sitt och fruns favorithotell. Till höger Albatros destinationschef Mogens. Foto: Peter Fredberg

Det är lite tufft att gå på avskedsmiddag och sedan ta en buss till flygplatsen kvart i fem på morgonen nästa dag. Men ”sånt är livet” som Anita Lindblom sjöng. Stella och Jørn Fjordbak från Aalborg har haft tre härliga veckor på Albatros huvudhotell.

”Amaragua har allt vad du kan förvänta dig av ett 4-stjärnigt hotell. Det är välfungerande har ett stort fint poolområde och ligger bara ett stenkast från vattnet. Enda minus: Den varma maten är för kall”, säger Jørn Fjordbak när undertecknade bloggare träffar honom i restaurangbaren på Aalborggruppens sista kväll, som kryddas med en flamencouppvisning.

”Det här är första men inte sista gången vi är på långsemester. Det kan jag nästan lova. Det är skönt att slippa den danska vintern och istället njuta av tillvaron på solkusten. Vädret var bättre än vi hade förväntat oss också. Vi lyckades till och med bränna oss, ha ha. Bästa upplevelserna? Vi tog linbanan upp på berget och såg en örnuppvisning. Båtturen till Fuengirola var också superb”, säger Jørn Fjordbak.

Familjerna Fjordbak och Rheder i festligt sällskap tillsammans med en grupp spanska flamencodansare.

Jane och Niels Rheder från den danska småstaden Køge är på en fyraveckorsresa och är även de långtidsdebutanter:

”Två saker väger tungt: Klimatet och det sociala inslaget en gruppresa erbjuder. Det har varit trevligt att träffa så många nya människor. Det råder en god stämning Vi har tidigare varit på en veckar chartersemester på solkusten och fyra veckor känns inte alls för långt. Vi har fått smak för flera långtidssemestrar”, säger Niels Rheder, 61.

På Amaragua finns ett minibibliotek som undertecknade har besökt med glädje. Jag bor själv på grannhotellet Tropicana, ett annat av Albatros tre hotell. Alla tar med sig böcker på sin långresa, och vill man inte ta med sig dem hem igen donerar man dem till biblioteksskåpet på Amaragua, där andra kan få glädje av dem.

"En superidé. På hyllorna finns en trevlig boksamling på danska, svenska och norska, och det är bara att välja och vraka om man är lässugen. Idag lånade jag Leif GW Perssons ”Den döende detektiven”. Jag är typen som läser mig till sömns och ser fram emot att ta mig an den framgångsrike svenske kriminalförfattaren."

Av Peter Fredberg, journalist

Smakprov på Sevilla - och vilken aptitretare!

29 februari 2016

Jag kan inte direkt påstå att jag älskar opera, men det är något speciellt med en stad som har inspirerat så många operor som Rossinis Barberaren från Sevilla och Bizets Carmen bland några av de mest älskade. Sist jag var i Sevilla 1999 för att se Wilson Klipketer vinna VM-guldet i 800 meter (hans tredje världsmästerskap i rad) besökte jag en barberare för att kunna stoltsera med att jag faktiskt varit hos en. Men det är en helt annan historia.

Sevilla är även flamencostaden över alla flamencostäder (klapp-klapp-klapp) men på vår utflykt till Andalusiens huvudstad tre timmars bussfärd från Torremolinos fanns det varken tid att lyssna till opera eller titta på flamenco. Om du endast befinner dig fyra och en halv timme i staden hinner du bara få ett litet smakprov på dess kulturella rikedom. Men vilket smakprov sen! Följ med på Albatros längsta bussresa! Du kommer inte att ångra det! Sevilla vid Guadalquivirs stränder var en gång i tiden Spaniens rikaste stad och viktigaste hamnstad och har en historik och kultur som lämnar föga övrigt att önska. Här följer några spridda glimtar från ett besök som både gjorde intryck och gav mersmak.

Katedralen är världens tredje största kyrka och övermannas bara av Sankt Peters-kyrkan i Rom och Saint Paul’s Cathedral i London. Världens största guldbelagda altartavla tar nästan andan ur sina åskådare. Och givetvis ska vi fota Christoffer Columbus’ gravmonument. I en kista ligger benen av kaptenen som år 1492 tog fel väg till Indien och istället hamnade i och upptäckte Amerika. Så kan det gå.

Om du imponeras av Eiffeltornet i Paris har du fortfarande inte sett Giralda i Sevilla. Katedralens 93 meter höga torn är stadens landmärke och symboliserar dess färgsprakande historik hela vägen från 1100-talet. Och Sevilla har upplevt ett och annat genom årtusendena. Jag fascinerades också av det gamla judekvarteret, Barrio Santa Cruz, med dess labyrint av smala gator där det är svårt för två personer att gå bredvid varandra. Vid den här årstiden råder ingen större trängsel men under högsäsong och massvis av turistgrupper är det nästan omöjligt att ta sig runt.

Benen av Columbus ligger i den här kistan i världens tredje största kyrka. Foto: Peter Fredberg

När vi kom till Sevilla parkerade vi nära den gamla cigarrfabriken (där Bizets zigenarflicka Carmen rullade cigarrer) och vi gick en timslång promenad i solen i den stora Parque de Maria Luisa med imponerande Plaza Espana som huvudattraktion. En halvcirkelformad byggnad med en diameter på 200 meter. Vi passerade tjurfäktningsarenan La Maestraza som konkurrerar med Las Ventas i Madrid om att vara Spaniens främsta. Säsongen startar vid påsk och det finns plats för 13 000 åskådare. Jag vill inte direkt påstå att jag älskar tjurar, det är en grej att försöka tämja den, men om man ger hela sporten den sista dödsstöten, som man gjorde i Katalonien där La Monumental i Barcelona stängdes ner 2011, blir jag glad. På Kanarieöarna förbjöds tjurfäktning 1991. Intresset för tjurfäktning i Spanien är som tur är på väg neråt efter en mångårig strid för djurens rätt. Speciellt den unga generationen har vänt den blodiga traditionen ryggen.

Reseledaren Nina framför en utsmyckning på Plaza Espana, som visar Cervantes legendariska figurer Don Quijote och Sanco Panza. Foto: Peter Fredberg

På väg till Gibraltar

25 februari 2016

”Hälsa aporna”, sade Mogens, Albatros destinationschef i Andalusien, med en glimt i ögat, när vi steg på bussen inför vår endagsutflykt till Gibraltar. De 270 berberaporna på klippan, den enda nu vilt levande apkolonin i Europa, är en av huvudattraktionerna på den lilla, märkliga brittiska remsan som skjuter ut på sydspetsen från den iberiska halvön. De har ett rykte om både ditt och datt de där aporna. De är tjuvaktiga. Se upp! Stäng väskan och mata inte dem, blir turisterna åtsagda. Aporna vi mötte var ändå ganska fredliga, även om en stor hane sprang upp på sidospegeln på vår buss och stack in handen till busschauffören. Han fick åka med en bit. Gibraltar har varit under brittiskt styre i över 300 år. Det kommer den 6,8 kvadratkilometer stora kronkolonin enligt legenden fortsätta att vara så länge det finns apor på den berömda kalkstensklippan, 426 meter höga ”The Rock”. Spanien har absolut inte gett upp hoppet om att få tillbaka Gibraltar. De diplomatiska relationerna mellan Spanien och England är urusla och problemen skapar fortfarande stora rubriker.

 

En fräck Gibraltarapa hoppade upp på bussens sidospegel. Foto: Peter Fredberg

Från Torremolinos tar det en och en halv timme med motorvägen till Gibraltar, och de fem timmarna på och runt klippan är ett bra sättatt utnyttja dagen för den som vill ta en paus från stranden. Vädret på vår utflykt till ett nytt land var som en härlig svensk sommardag med sol och 18 grader. Det första vår reseledare Nina kollade var om samtliga 43 passagerare på bussen hade kommit ihåg passet. Annars hade man inte fått lov att åka över gränsen. Klippan med det 50 kilometer långa labyrintliknande tunnelnätverket är fascinerande. Tunnlarna byggdes runt andra världskriget, men tyskarna kom aldrig i närheten av att inta klippan som vaktade infarten till Medelhavet. Några av tunnlarna har öppnat för allmänheten. Tyvärr hinner vi inte besöka dem.

Däremot var vi nere i St. Michaels Cave, en fin droppstensgrotta. På en tavla kunde vi läsa att här stod drottning Elizabeth och prins Philip år 1954. Den enda gången de besökte kronkolonin. Ett exempel på den engelsk/spanska striden. I gengäld var prins Charles och Diana där på sin bröllopsresa. Och medan vi befinner oss i skvallerkorridoren gifte John Lennon och Yoko Ono sig på Gibraltar, och Sean Connery gifte sig där inte bara en utan två gånger. Jag har aldrig sett en flygplats som den på Gibraltar. Vi kör över landningsbanan med bussen. Landningsbanan har förlängts i en tunga ut i havet med klippstycken från The Rock. Själva staden med dominanta Main Street, som doftar av England med sina pubar och fish ‘n chips lämnar inte så mycket övrigt att förtälja.

Det här var en snabb och spännande resa till det perfekta målet för en unik endagstur. Med utsikt mot Marocko, 32 kilometer bort. I Torremolinos njuter jag av mina dagar ”utanför säsong”. Vid den här tiden på året finns det inte lika många människor på solkusten vid den här tiden på året jämfört med högsommarperioden. Mina morgonjoggingturer på strandpromenaden och den långa stranden är ett sant nöje.

Av Peter Fredberg, journalist

Bloggaren under en morgonjoggingtur på en stilla strand. Det är en otrolig skillnad mellan solkusten utanför säsong och under de tre sommarmånaderna.

Smaka på ordet, långtidssemester. Det gillar jag!

19 februari 2016

Jag har aldrig varit på långtidssemester men har ofta tänkt att det skulle vara skönt att slippa den danska vintern till förmån för ett mildare klimat Bara ordet långtidssemester. Jag gillar det. Nu fick jag äntligen möjlighet att förverkliga en mångårig dröm. För en tid sedan reste jag och min fru Mie till Costa del Sol och Benalmadena/Torremolinos för en 22 dagars vistelse i Andalusien. Jag ska erkänna att jag är spänd på att se hur det går att bo på samma hotell i tre veckor, och vandra upp och ner längs samma strandpromenad. Vi får se hur det går. I ett antal bloggar kommer jag att berätta om mina upplevelser på solkusten utanför säsong och de många utflykterna till Andalusiens mest spännande platser. Vi landade i Málaga och hämtades av reseledare Mogens som visade sig vara

Albatros destinationschef i Andalusien. Han är en rutinerad herre som med undantag för några uppehåll varit i resebranschen sedan början av 70-talet.

Torremolinos utanför säsong. Det svala vädret håller folk borta från stranden. Foto: Peter Fredberg

Albatros har under några år erbjudit långtidssemester till Andalusien från slutet av oktober till slutet av mars, månader vi gärna hoppar över här hemma. Resorna är populära. Mogens har mycket att stå i med olika reseledare som anordnar olika aktiviteter för gästerna. Även hans fru, Karin, som han mötte i Peru, arbetar för företaget, som i skrivande stund har flera grupper från Norden fördelade i området.

”Andalusien är vårt mest populära resmål för långresor och en unik plats tack vare klimatet, naturen och kulturskatterna. Just det här området var mitt första resmål när jag var färdig med min reseledarutbildning, och nu är jag tillbaka. Här kommer jag och min fru att bo när vi är pensionärer”, säger Mogens.

”Den typiska gästen under en långtidssemester är från 60 år och uppåt. De flesta har gått i pension. Även om det är många som kommer tillbaka är merparten med för första gången. De är alltid lite osäkra på hur de ska kunna fördriva tiden, men just det utgör sällan ett problem. Vi erbjuder nio olika utflykter varav tre ingår i priset, och vi har massor av aktiviteter som filmkvällar, konserter, föredrag och guidade promenader. Jag lovar utlova att inga andra resebyråer har ett bättre och större aktivitetsprogram än vi”.

Under min första utflykt gav jag mig ut på landet tillsammans med reseledare Pernille. En väldigt kunnig och rutinerad guide som gav oss en god inblick i hur livet utformar sig i de små bergsbyarna mellan Malaga och Granada. I Andalusien stoltserar man med 300 solskensdagar om året och merparten av dagarna kan man vara säker på blå himmel och sol, men tyvärr råkade vi ändå ut för ett regnoväder. På väg in i bergen utanför Malaga körde vi längs odlingar med olivträd, apelsin- och citronträd och vackert blomstrande mandelträd med dess sköra och fina blommor. Vi hann göra några korta stopp i de små byarna utanför kusten. Här ter sig livet väldigt annorlunda jämfört med det vid kusten. I de små lantbrukssamhällena härskar friden. Utflyktens höjdpunkt var ett besök i den lilla men vackra landsorten. Här möttes vi av en grupp kvinnor och delades upp i grupper. Även om det inte var så lätt att förstå varandra, vår spanska räckte inte riktigt till, fick vi följa med de trevliga kvinnorna till deras hus där de hade dukat upp till en storstilad spansk lunch. Trots språkbarriärerna var det trevligt att få komma hem till en familj mitt ute på landet och förstå kontrasten från kustens festligheter och begivenheter.

Av Peter Fredberg, journalist

Lunch i ett privat hem i Alfarnatejo mellan Malaga och Granada. Foto: Peter Fredberg

Tema om Andalusien

Vi älskar Andalusiens varma klimat, kulturutbud och sköna och avslappnade stämning. Därför har vi samlat lite av det bästa den spanska regionen har att erbjuda:

Guide: 10 tapasrätter du inte får missa
Guide:
Lär dig mer om Málagavin
Artikel:
På långtidssemester för nionde gången
Blogg:
Reseblogg från Andalusien

Vin, tapas och 3 000 solskenstimmar om året – följ med til Andalusien